Predikaren 7

1 Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

Una buona reputazione val meglio dell’olio odorifero; e il giorno della morte, meglio del giorno della nascita.

2 Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

E’ meglio andare in una casa di duolo, che andare in una casa di convito; poiché là è la fine d’ogni uomo, e colui che vive vi porrà mente.

3 Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

La tristezza val meglio del riso; poiché quando il viso è mesto, il cuore diventa migliore.

4 De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

Il cuore del savio è nella casa del duolo; ma il cuore degli stolti è nella casa della gioia.

5 Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

Meglio vale udire la riprensione del savio, che udire la canzone degli stolti.

6 Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

Poiché qual è lo scoppiettio de’ pruni sotto una pentola, tal è il riso dello stolto. Anche questo è vanità.

7 En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

Certo, l’oppressione rende insensato il savio, e il dono fa perdere il senno.

8 Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

Meglio vale la fine d’una cosa, che il suo principio; e lo spirito paziente val meglio dello spirito altero.

9 Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

Non t’affrettare a irritarti nello spirito tuo, perché l’irritazione riposa in seno agli stolti.

10 Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

Non dire: “Come mai i giorni di prima eran migliori di questi?” poiché non è per sapienza che tu chiederesti questo.

11 Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

La sapienza è buona quanto un’eredità, e anche di più, per quelli che vedono il sole.

12 Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

Poiché la sapienza offre un riparo, come l’offre il danaro; ma l’eccellenza della scienza sta in questo, che la sapienza fa vivere quelli che la possiedono.

13 Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

Considera l’opera di Dio; chi potrà raddrizzare ciò che egli ha ricurvo?

14 I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

Nel giorno della prosperità godi del bene, e nel giorno dell’avversità rifletti. Dio ha fatto l’uno come l’altro, affinché l’uomo non scopra nulla di ciò che sarà dopo di lui.

15 Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

Io ho veduto tutto questo nei giorni della mia vanità. V’è tal giusto che perisce per la sua giustizia, e v’è tal empio che prolunga la sua vita con la sua malvagità.

16 Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

Non esser troppo giusto, e non ti far savio oltremisura; perché ti distruggeresti?

17 Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

Non esser troppo empio, né essere stolto; perché morresti tu prima del tempo?

18 Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

E’ bene che tu t’attenga fermamente a questo, e che tu non ritragga la mano da quello; poiché chi teme Iddio evita tutte queste cose.

19 Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

La sapienza dà al savio più forza che non facciano dieci capi in una città.

20 Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

Certo, non v’è sulla terra alcun uomo giusto che faccia il bene e non pecchi mai.

21 Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

Non porre dunque mente a tutte le parole che si dicono, per non sentirti maledire dal tuo servo;

22 Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

poiché il tuo cuore sa che sovente anche tu hai maledetto altri.

23 Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

Io ho esaminato tutto questo con sapienza. Ho detto: “Voglio acquistare sapienza”; ma la sapienza è rimasta lungi da me.

24 Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

Una cosa ch’è tanto lontana e tanto profonda chi la potrà trovare?

25 Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

Io mi sono applicato nel cuor mio a riflettere, a investigare, a cercare la sapienza e la ragion delle cose, e a riconoscere che l’empietà è una follia e la stoltezza una pazzia;

26 Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

e ho trovato una cosa più amara della morte: la donna ch’è tutta tranelli, il cui cuore non è altro che reti, e le cui mani sono catene; colui ch’è gradito a Dio le sfugge, ma il peccatore riman preso da lei.

27 Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

Ecco, questo ho trovato, dice l’Ecclesiaste, dopo aver esaminato le cose una ad una per afferrarne la ragione;

28 Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

ecco quello che l’anima mia cerca ancora, senza ch’io l’abbia trovato: un uomo fra mille, l’ho trovato, ma una donna fra tutte, non l’ho trovata.

29 Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.

Questo soltanto ho trovato: che Dio ha fatto l’uomo retto, ma gli uomini hanno cercato molti sotterfugi.