Predikaren 4
1 Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
Once again I thought about all the oppression that is done under the sun. And behold, the tears of oppressed people, and they had no one to comfort them! Power was in the hand of their oppressors, and there was no one to comfort them!
2 Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
So I considered those who are already dead more fortunate than the living, who are still alive.
3 Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
However, more fortunate than both of them is the one who has not yet lived, the one who has not seen any of the evil acts that are done under the sun.
4 Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
Then I saw that every act of labor and every skillful work became the envy of one's neighbor. This also is vapor and an attempt to shepherd the wind.
5 Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
The fool folds his hands and does not work, so his food is his own flesh.
6 Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
But better is a handful of profit with quiet work than two handfuls with the work that tries to shepherd the wind.
7 Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
Then I thought again about more futility, more vanishing vapor under the sun.
8 En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
There is the kind of man who is alone. He does not have anyone, no son or brother. There is no end to all his work, and his eyes are not satisfied with gaining wealth. He wonders, “For whom am I toiling and depriving myself of pleasure?” This also is vapor, a bad situation.
9 Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
Two people work better than one; together they can earn a good pay for their labor.
10 Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
For if one falls, the other can lift up his friend. However, sorrow follows the one who is alone when he falls if there is no one to lift him up.
11 Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
If two lie down together, they can be warm, but how can one be warm alone?
12 En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
One man alone can be overpowered, but two can withstand an attack, and a three-strand rope is not quickly broken.
13 Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
It is better to be a poor but wise youth than an old and foolish king who no longer knows how to listen to warnings.
14 En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
This is true even if the young man becomes king from prison, or even if he was born poor in his kingdom.
15 Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
I saw everyone who was alive and was walking around under the sun, along with a youth who was to rise up to take his place.
16 Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
There is no end to all the people who want to obey the new king, but later many of them will no longer praise him. Surely this situation is vapor and an attempt to shepherd the wind.
