5 Mosebok 29

1 Desse äro förbundsens ord, som Herren böd Mose att göra med Israels barnom, uti de Moabiters land, annan gång, sedan han det samma med dem gjort hade i Horeb.

These [are] the words of the covenant, which the Lord commanded Moses to make with the children of Israel in the land of Moab, besides the covenant which he made with them in Choreb.

2 Och Mose kallade hela Israel, och sade till dem: I hafven sett allt det Herren för edor ögon gjort hafver i Egypten, Pharao, med alla hans tjenare, och hela hans land;

And Moses called all the sons of Israel and said to them, You have seen all things that the Lord did in the land of Egypt before you to Pharao and his servants, and all his land;

3 De stora frestelser, som din ögon sett hafva; och det var stor tecken och under.

the great temptations which your eyes have seen, the signs, and those great wonders.

4 Och Herren hafver ännu intill denna dag icke gifvit dig ett hjerta, som förståndigt vore; ögon, som se kunde, och öron, som höra kunde.

Yet the Lord God has not given you a heart to know, and eyes to see, and ears to hear, until this day.

5 Han hafver låtit eder vandra i öknene i fyratio år; edor kläder äro icke förslitne vordne på eder, och dina skor äro icke föråldrade på dina fötter.

And he led you forty years in the wilderness; your garments did not grow old, and your sandals were not worn away off your feet.

6 I åten intet bröd, och intet vin drucken, eller starka drycker, på det att du skulle veta, att jag är Herren edar Gud.

You did not eat bread, you did not drink wine or strong drink, that you might know that I [am] the Lord your God.

7 Och då I kommen på detta rummet, drog ut Sihon, Konungen i Hesbon, och Og, Konungen i Basan, till att strida med oss, och vi sloge dem;

And you came as far as this place; and there came forth Seon king of Esebon, and Og king of Basan, to meet us in war.

8 Och toge deras land in, och gåfvom det de Rubeniter och Gaditer, och den halfve slägtene af de Manassiter till arfvedel.

And we struck them and took their land, and I gave it for an inheritance to Ruben and Gad, and to the half-tribe of Manasse.

9 Så håller nu detta förbunds ord, och görer derefter, på det I skolen visliga handla i allt det I gören.

And you shall take heed to do all the words of this covenant, that you may understand all things that you shall do.

10 I stån alle i dag för Herranom edrom Gud; de öfverste i edra slägter, edre äldste, edre ämbetsmän, hvar och en i Israel;

You all stand today before the Lord your God, the heads of your tribes, and your elders, and your judges, and your officers, every man of Israel,

11 Edra barn, edra qvinnor, främlingen som i ditt lägre är, både din vedahuggare, och din vattudragare;

your wives, and your children, and the stranger who is in the midst of your camp, from your hewer of wood even to your drawer of water,

12 Att du skall ingå uti Herrans dins Guds förbund, och i den ed som Herren din Gud med dig gör i dag;

that you should enter into the covenant of the Lord your God and into his oaths, as many as the Lord your God appoints you this day;

13 På det han skall i denna dag upprätta dig sig till folk; och han skall vara din Gud, såsom han dig sagt hafver, och såsom han dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver.

that he may appoint you to himself for a people, and he shall be your God, as he said to you, and as he sware to your fathers, Abraam, and Isaac, and Jacob.

14 Ty jag gör icke detta förbundet och denna eden med eder allena;

And I do not appoint to you alone this covenant and this oath;

15 Utan både med eder, som i dag här ären, och stån här med oss för Herranom vårom Gud, och med dem som i dag här icke med oss äro.

but to those also who are here with you today before the Lord your God, and to those who are not here with you today.

16 Förty I veten huru vi bodde i Egypti land, och droge midt igenom Hedningarna, genom hvilka I foren;

For you know how we lived in the land of Egypt, how we came through the midst of the nations through whom you came.

17 Och sågen deras styggelse, och deras afgudar, stock och sten, silfver och guld, som när dem var;

And you saw their abominations, and their idols, wood and stone, silver and gold, which are among them.

18 Att tilläfventyrs icke någor är ibland eder, man eller qvinna, eller en slägt, eller ätt, som sitt hjerta i dag vändt hafver ifrå Herranom vårom Gud, så att han vill bortgå, och tjena dessa folks gudar, och varder tilläfventyrs en rot ibland eder, som galla och malört bär;

Lest there be among you man, or woman, or family, or tribe, whose heart has turned aside from the Lord your God, having gone to serve the gods of these nations; lest there be in you a root springing up with gall and bitterness.

19 Och ändock han än hörer denna förbannelsens ord, välsignar han sig likaväl i sino hjerta, och säger: Det varder icke än så ondt; jag vill vandra såsom mitt hjerta täckes; och varda alltså de druckne med de törstiga förtappade.

And it shall be if one shall hear the words of this curse, and shall flatter himself in his heart, saying, Let good happen to me, for I will walk in the error of my heart, lest the sinner destroy the guiltless with [him]:

20 Då skall Herren icke vara honom nådelig; utan då skall Herrans vrede och nit hämnas öfver den mannen, och på honom skola all denna förbannelsen lägga sig, som i denna bokene skrifne äro; och Herren skall utskrapa hans namn under himmelen;

God shall by no means be willing to pardon him, but then the wrath of the Lord and his jealousy shall flame out against that man; and all the curses of this covenant shall attach themselves to him, which are written in this book, and the Lord shall blot out his name from under heaven.

21 Och Herren skall afskilja honom till det ondt är, utur all Israels slägter, efter all förbundsens förbannelse, som i desso lagbok skrifne äro.

And the Lord shall separate that man for evil of all the children of Israel, according to all the curses of the covenant that are written in the book of this law.

22 Och så skall då edor afföda säga edor barn, som efter eder uppkomma, och de främmande, som fjerran långvägs komma, när de se detta landsens plågo, och de krankheter, som Herren dem med besvärat hafver;

And another generation shall say—even your sons who shall rise up after you, and the stranger who shall come from a land afar off, and shall see the plagues of that land and their diseases, which the Lord has sent upon it,

23 Att han allt deras land med svafvel och salt förbränt hafver, så att det icke kan sådt varda, ej heller växer, ej heller någon ört uppgår, lika som Sodom, Gomorra, Adama och Zeboim omstörte äro, hvilka Herren i sine vrede och grymhet omstörte.

brimstone and burning salt, (the whole land shall not be sown, neither shall any green thing spring, nor rise upon it, as Sodom and Gomorrha were overthrown, Adama and Seboim, which the Lord overthrew in his wrath and anger: )—

24 Så skola all folk säga: Hvi hafver Herren så gjort desso landena? Hvad är denna hans stora grymma vrede?

and all the nations shall say, Why has the Lord done thus to this land? what [is] this great fierceness of anger?

25 Då skall man säga: Derföre, att de hafva gått ifrå Herrans deras fäders Guds förbund, som han med dem gjort hade, då han förde dem utur Egypti land,

And [men] shall say, Because they forsook the covenant of the Lord God of their fathers, the things which he appointed to their fathers, when he brought them out of the land of Egypt:

26 Och de äro bortgångne, och hafva tjent andra gudar, och tillbedit dem; sådana gudar, som de intet kände, och dem de intet tillhörde;

and they went and served other gods, which they knew not, neither did he assign [them] to them.

27 Derföre hafver Herrans vrede förgrymmat sig öfver detta land, så att han hafver låtit komma öfver dem all de förbannelser, som i denna bok skrifne stå.

And the Lord was exceedingly angry with that land to bring upon it according to all the curses which are written in the book of this law.

28 Och Herren hafver drifvit dem utu deras land med stora vrede, grymhet och ogunst, och kastat dem uti ett annat land, såsom det i denna dag befinnes.

And the Lord removed them from their land in anger, and wrath, and very great indignation, and cast them out into another land as at present.

29 Herrans vår Guds hemlighet är uppenbarad oss och vårom barnom till evig tid, att vi all dessa lagsens ord göra skole.

The secret things [belong] to the Lord our God, but the things that are revealed [belong] to us and to our children for ever, to do all the words of this law.