5 Mosebok 10

1 På samma tiden sade Herren till mig: Uthugg dig två stentaflor såsom de första, och kom till mig på berget, och gör dig en ark af trä;

At that time the Lord said to me, Hew for thyself two stone tables as the first, and come up to me into the mountain, and thou shalt make for thyself an ark of wood.

2 Så vill jag skrifva på taflorna de ord, som på de första voro, hvilka du sönderslagit hafver; och du skall lägga dem i arken.

And thou shalt write upon the tables the words which were on the first tables which thou didst break, and thou shalt put them into the ark.

3 Så gjorde jag då en ark af furoträ, och uthögg två stentaflor, sådana som de första voro, och gick upp på berget, och hade de två taflorna i mina händer.

So I made an ark of boards of incorruptible wood, and I hewed tables of stone like the first, and I went up to the mountain, and the two tables were in my hand.

4 Då skref han på taflorna, såsom den första skriften var, de tio ord, som Herren talade till eder utur eldenom på berget, på församlingenes dag; och Herren fick mig dem.

And he wrote upon the tables according to the first writing the ten commandments, which the Lord spoke to you in the mountain out of the midst of the fire, and the Lord gave them to me.

5 Och jag vände om, och gick af berget, och lade taflorna i arken, som jag gjort hade, att de skulle der blifva, såsom Herren mig budit hade.

And I turned and came down from the mountain, and I put the tables into the ark which I had made; and there they were, as the Lord commanded me.

6 Och Israels barn drogo ut ifrå Beeroth BeneJaakan till Moserah; der blef Aaron död, och vardt der begrafven; och hans son Eleazar vardt Prester för honom.

And the children of Israel departed from Beeroth of the sons of Jakim [to] Misadai: there Aaron died, and there he was buried, and Eleazar his son was priest in his stead.

7 Dädan drogo de ut till Gudgoda; ifrå Gudgoda till Jothbath, ett land der bäcker äro.

Thence they departed to Gadgad; and from Gadgad to Etebatha, a land [wherein are] torrents of water.

8 På den tiden afskiljde Herren Levi slägte, till att bära Herrans förbunds ark, och till att stå för Herranom, till att tjena honom, och lofva hans Namn, allt intill denna dag.

At that time the Lord separated the tribe of Levi, to bear the ark of the covenant of the Lord, to stand near before the Lord, to minister and bless in his name to this day.

9 Derföre skulle de Leviter ingen del eller arf hafva med sina bröder; ty Herren är deras arf, såsom Herren din Gud dem sagt hafver.

Therefore the Levites have no part nor inheritance among their brethren; the Lord himself [is] their inheritance, as he said to them.

10 Och jag stod på bergena, såsom tillförene, fyratio dagar och fyratio nätter, och Herren bönhörde mig än i den gången, och Herren ville icke förgöra dig.

And I remained in the mount forty days and forty nights: and the Lord heard me at that time also, and the Lord would not destroy you.

11 Men Herren sade till mig: Statt upp, och gack åstad, att du går för folket, att de inkomma, och intaga landet, som jag deras fäder svorit hafver dem att gifva.

And the Lord said to me, Go, set out before this people, and let them go in and inherit the land, which I sware to their fathers to give to them.

12 Nu, Israel, hvad äskar Herren din Gud af dig, utan att du skall frukta Herran din Gud, att du vandrar i alla hans vägar, och älskar honom, och tjenar Herranom dinom Gud, af allo hjerta och af allo själ;

And now, Israel, what does the Lord thy God require of thee, but to fear the Lord thy God, and to walk in all his ways, and to love him, and to serve the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul;

13 Att du håller Herrans bud och hans rätter, de jag dig bjuder i denna dag, på det att dig må väl gå?

to keep the commandments of the Lord thy God, and his ordinances, all that I charge thee to-day, that it may be well with thee?

14 Si, himmelen och alla himlars himlar, och jorden, och allt det deruti är, är Herrans dins Guds;

Behold, the heaven and the heaven of heavens belong to the Lord thy God, the earth and all things that are in it.

15 Dock likväl hafver Herren allena haft vilja till dina fäder, så att han älskade dem, och hafver utvalt deras säd efter dem, nämliga eder, utöfver allt folk, såsom det ock tillgår på denna dag.

Only the Lord chose your fathers to love them, and he chose out their seed after them, [even] you, beyond all nations, as at this day.

16 Så omskärer nu edars hjertas förhud, och varer icke mer halsstyfve.

Therefore ye shall circumcise the hardness of your heart, and ye shall not harden your neck.

17 Förty Herren edar Gud är en Gud öfver alla gudar, och en Herre öfver alla herrar, en stor Gud, mägtig och förfärlig, den ingen person aktar, och tager inga mutor;

For the Lord your God, he [is] God of gods, and the Lord of lords, the great, and strong, and terrible God, who does not accept persons, nor will he by any means accept a bribe:

18 Och skaffar dem faderlösom och enkom rätt, och älskar de främmande, så att han gifver dem födo och kläde.

executing judgment for the stranger and orphan and widow, and he loves the stranger to give him food and raiment.

19 Derföre skolen I ock älska de främmande; ty I hafven ock varit främmande uti Egypti land.

And ye shall love the stranger; for ye were strangers in the land of Egypt.

20 Herran din Gud skall du frukta; honom skall du tjena; till honom skall du hålla dig, och svärja vid hans Namn.

Thou shalt fear the Lord thy God, and serve him, and shalt cleave to him, and shalt swear by his name.

21 Han är ditt lof, och din Gud, den med dig så stor och förfärlig ting gjort hafver, såsom din ögon sett hafva.

He [is] thy boast, and he [is] thy God, who has wrought in the midst of thee these great and glorious things, which thine eyes have seen.

22 Dine fäder foro neder uti Egypten med sjutio själar; men nu hafver Herren din Gud förökat dig, såsom stjernorna på himmelen.

With seventy souls your fathers went down into Egypt; but the Lord thy God has made thee as the stars of heaven in multitude.