Apostlagärningarna 4

1 Då de nu talade till folket, kommo dertill Presterna, och föreståndaren i templet, och de Sadduceer;

And as they were speaking to the people, the priests, and the captain of the temple, and the Sadducees came upon them,

2 Och togo det illa vid sig, att de lärde folket, och förkunnade, i Jesu, uppståndelsen ifrå de döda;

Being grieved that they taught the people, and preached through Jesus the resurrection from the dead.

3 Och togo fatt på dem, och satte dem i häktelse, till annan dagen; ty det var redo aftonen.

And they laid hands on them, and put [them] in custody to the next day: for it was now evening.

4 Men månge af dem, som orden hört hade, trodde; och vardt talet på männerna vid femtusend.

But many of them who heard the word, believed; and the number of the men was about five thousand.

5 Så begaf det sig dagen derefter, att deras öfverste och äldste, och Skriftlärde i Jerusalem;

And it came to pass on the morrow, that their rulers, and elders, and scribes,

6 Och Hannas öfverste Prest, och Caiphas, och Johannes, och Alexander, och så månge som voro af öfversta Prestaslägtet, församlade sig;

And Annas the high priest, and Caiaphas, and John, and Alexander, and as many as were of the kindred of the high priest, were assembled at Jerusalem.

7 Och hade dem fram för sig, och frågade dem: Af hvad magt, eller i hvad namn, hafven I detta gjort?

And when they had set them in the midst, they asked, By what power, or by what name have ye done this?

8 Petrus, full med den Helga Anda, sade till dem: I öfverste för folket, och äldste i Israel;

Then Peter, filled with the Holy Spirit, said to them, Ye rulers of the people, and elders of Israel,

9 Efter vi i dag blifve dömde för denna välgerningen på denna sjuka mannen, genom hvilka han är helbregda vorden;

If we this day are examined concerning the good deed done to the impotent man, by what means he is made sound.

10 Så skall det eder allom vetterligit vara, och allo Israels folke, att genom Jesu Christi Nazareni Namn, den I korsfäst hafven, den Gud uppväckt hafver ifrå de döda, står nu denne helbregda för eder.

Be it known to you all, and to all the people of Israel, that by the name of Jesus Christ of Nazareth, whom ye crucified, whom God raised from the dead, [even] by him doth this man stand here before you sound.

11 Han är den stenen, som af eder, byggningsmännerna, förkastad är; och är vorden en hörnsten;

This is the stone which was set at naught by you builders, which is become the head of the corner.

12 Och i ingom androm är salighet; ty det är icke heller något annat Namn under himmelen menniskomen gifvet, i hvilko vi skole salige varda.

Neither is there salvation in any other: for there is no other name under heaven given among men, by which we must be saved.

13 När de sågo sådana allvarlighet i Petro och Johanne, och funno dock att de voro olärde och lekmän, förundrade de sig, och drogo känslo på dem, att de hade varit med Jesus.

Now when they saw the boldness of Peter and John, and perceived that they were unlearned and ignorant men, they marveled; and they took knowledge of them, that they had been with Jesus.

14 Och mannen sågo de ståndandes der när dem, som helbregda var gjorder; ty de kunde der intet emot säga;

And beholding the man who was healed standing with them, they could say nothing against it.

15 Utan bödo dem gå ut af Rådet, och handlade sedan emellan sig;

But when they had commanded them to withdraw from the council, they conferred among themselves,

16 Sägande: Hvad skole vi göra åt dessa männerna? Ty ett uppenbart tecken är gjordt af dem, och är kunnigt allom dem som bo i Jerusalem; och vi kunne icke neka det.

Saying, What shall we do to these men? for that indeed a notable miracle hath been done by them [is] manifest to all them that dwell in Jerusalem, and we cannot deny [it].

17 Men på det att det icke skall vidare utkomma ibland folket, vilje vi allvarliga förbjuda dem, att de härefter icke tala i detta Namnet för någro mennisko.

But that it may spread no further among the people, let us strictly threaten them, that they speak henceforth to no man in this name.

18 Och de kallade dem, och bödo, att de ingalunda mer tala eller lära skulle i Jesu Namn.

And they called them, and commanded them not to speak at all, nor teach in the name of Jesus.

19 Då svarade Petrus och Johannes, och sade till dem: Om det är rättfärdigt för Gudi, att vi höre eder mer än Gud, derom mån I sjelfve döma.

But Peter and John answered and said to them, Whether it is right in the sight of God to hearken to you rather than to God, judge ye.

20 Ty vi kunne icke förtiga det vi sett och hört hafve.

For we cannot but speak the things which we have seen and heard.

21 Då hotade de dem, och läto gå dem, intet finnandes huruledes de kunde pina dem, för folkets skull; ty alle prisade Gud för det som skedt var.

So when they had further threatened them, they let them go, finding nothing how they might punish them, because of the people: for all [men] glorified God for that which was done.

22 Ty mannen var öfver fyratio år, på hvilkom detta helbregda tecknet skedt var.

For the man was above forty years old on whom this miracle of healing was performed.

23 Sedan de läto dem gå, kommo de till sina, och kungjorde dem allt det de öfverste Presterna och äldste till dem sagt hade.

And being dismissed, they went to their own company, and reported all that the chief priests and elders had said to them.

24 Då de det hörde, upphofvo de endrägteliga sina röst till Gud, och sade: Herre, du äst Gud, som gjort hafver himmel och jord, hafvet, och allt det som deruti är;

And when they heard that, they lifted up their voice to God with one accord, and said, Lord, thou [art] God, who hast made heaven, and earth, and the sea, and all that is in them;

25 Du, som genom din tjenares Davids mun sagt hafver: Hvi hafva Hedningarna upprest sig, och folket tagit sig före det fåfängt är?

Who, by the mouth of thy servant David hast said, Why did the heathen rage, and the people imagine vain things?

26 Jorderikes Konungar trädde tillhopa, och Förstarna församlade sig ihop, emot Herran, och emot hans Christ.

The kings of the earth stood up, and the rulers were assembled against the Lord, and against his Christ.

27 Sannerliga församlade sig emot din heliga Son, Jesum, den du smort hafver, både Herodes, och Pontius Pilatus, med Hedningarna och Israels folk;

For in truth against thy holy child Jesus, whom thou hast anointed, both Herod, and Pontius Pilate, with the Gentiles, and the people of Israel, were assembled,

28 Till att göra hvad din hand och råd tillförene beslutit hade, att ske skulle.

To do whatever thy hand and thy counsel determined before to be done.

29 Och nu, Herre, se till deras trug, och gif dina tjenare, att de med all tröst tala din ord;

And now, Lord, behold their threatenings: and grant to thy servants, that with all boldness they may speak thy word,

30 Uträckandes dina hand dertill, att sundhet, och tecken, och under måga göras genom din heliga Sons Jesu Namn.

By stretching forth thy hand to heal; and that signs and wonders may be done by the name of thy holy child Jesus.

31 Och då de bedit hade, rördes rummet, der de uti församlade voro; och de vordo alle fulle af dem Helga Anda, och talade Guds ord med tröst.

And when they had prayed, the place was shaken where they were assembled; and they were all filled with the Holy Spirit, and they spoke the word of God with boldness.

32 Och uti hela hopen, som trodde, var ett hjerta och en själ; och ingen af dem sade något vara sitt af det han ägde; utan all ting voro dem menlig.

And the multitude of them that believed were of one heart, and of one soul: neither said any [of them] that aught of the things which he possessed was his own; but they had all things common.

33 Och Apostlarna båro med stora kraft vittnesbörd till Herrans Jesu Christi uppståndelse; och stor nåd var öfver dem alla.

And with great power the apostles gave testimony of the resurrection of the Lord Jesus: and great grace was upon them all.

34 Och ingen var heller ibland dem, som något fattades; ty så månge, som åkrar eller hus ägde, de sålde dem, och båro värdet för det som de sålt hade;

Neither was there any among them that was in want: for as many as were possessors of lands or houses sold them, and brought the prices of the things that were sold,

35 Och lade fram för Apostlarnas fötter; och delades hvarjom och enom, efter som honom behof var.

And laid [them] down at the apostles' feet: and distribution was made to every man according as he had need.

36 Men Joses, som ock kallades af Apostlarna Barnabas, det uttydt är, hugsvalelsens son, en Levit, bördig af Cypren;

And Joses, who by the apostles was surnamed Barnabas, (which is, being interpreted, The son of consolation, ) a Levite, [and] of the country of Cyprus,

37 Han hade en åker, den sålde han; och bar fram värdet, och ladet för Apostlarnas fötter.

Having land, sold [it], and brought the money, and laid [it] at the apostles' feet.