2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
Et David adressa à l'Éternel les paroles de ce cantique, lorsque l'Éternel l'eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
et il dit: Éternel, mon rocher, mon asile et mon libérateur,
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
ô Dieu, mon rocher, où je vais m'abriter! mon bouclier, corne de mon salut, mon boulevard et mon refuge, mon Sauveur, de la violence tu me sauves!
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Loué soit l'Éternel, me suis-je écrié, et de mes ennemis j'ai été délivré.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Car les vagues de la mort m'enserraient, et les torrents de l'adversité m'épouvantaient,
les chaînes des Enfers m'enlaçaient et j'étais pris dans les rêts de la mort. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Dans mon angoisse j'invoquai l'Éternel et à mon Dieu j'adressai mon appel, et de son palais Il entendit ma voix, et mes cris [vinrent] à ses oreilles.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Alors la terre oscilla et trembla, les fondements des Cieux s'ébranlèrent et tremblèrent, parce qu'il était courroucé.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Une fumée sortit de ses narines, et de sa bouche, un feu dévorant, et Il fit jaillir des charbons ardents,
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
et Il inclina le Ciel et Il descendit, et l'obscurité était sous ses pieds.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Et Il était monté sur le Chérubin et volait Et Il se montra sur les ailes du vent,
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
et autour de Lui Il fit sa tente des ténèbres, des amas d'eau et des sombres nuées.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
De la splendeur qui le précède, jaillirent les charbons ardents.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
L'Éternel tonna du ciel et le Très-Haut émit sa voix,
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
et Il lança ses flèches et Il les dissipa, la foudre, et Il les défit.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Et l'on vit paraître les vallées de la mer, et les fondements du monde furent mis à nu au grondement de l'Éternel, au souffle du vent de ses narines.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Il tendit [sa main] d'en haut et me prit et Il me retira des grandes eaux.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Il me sauva de mes puissants ennemis, de mes adversaires qui l'emportaient sur moi.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Ils m'attaquaient au jour du malheur, mais l'Éternel fut un soutien pour moi.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Il m'amena au large, Il me dégagea parce qu'il m'était propice.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
L'Éternel me traita selon ma justice, et me rendit selon la pureté de mes mains;
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
car je gardais les voies de l'Éternel, et n'étais point rebelle à mon Dieu.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Car j'avais toutes ses lois sous les yeux, et ne m'écartais pas de ses commandements;
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
j'étais sans reproche envers Lui, et je prenais garde de me rendre coupable.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Aussi l'Éternel me rendit selon ma justice, selon ma pureté dont Il était témoin.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
A celui qui t'aime, tu donnes ton amour, tu te montres juste pour l'homme juste,
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
tu es pur envers celui qui est pur, et tu trahis celui qui est perfide.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Et tu es en aide au peuple qui souffre, et tes yeux sont sur les superbes pour les humilier.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Oui, tu as été mon flambeau, Éternel, et l'Éternel éclaira mes ténèbres.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Avec toi j'affrontai des bataillons, et avec mon Dieu je franchis des murailles.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Les voies de Dieu ne sont point trompeuses, et la parole de l'Éternel est sans alliage. Il est un bouclier pour quiconque le réclame.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Car qui est-ce qui est Dieu hors l'Éternel? et qui est un rocher sinon notre Dieu,
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
ce Dieu qui fut ma forte citadelle et guida le juste dans Sa voie?
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Il assimila mes pieds à ceux de la biche, et Il m'établit sur mes hauteurs.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Il forma mes mains au combat, et mon bras sut bander l'arc d'airain.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Tu me donnas le bouclier de ton secours, et en m'exauçant tu m'agrandis.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Sous mes pieds tu donnas de l'espace à mes pas, et mes talons ne furent point vacillants.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Je poursuivis mes ennemis et les anéantis, et je ne revins pas qu'ils ne fussent détruits;
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
je les achevai, et les écrasai, et ils n'ont pu se relever, ils tombèrent sous mes pieds.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Tu me ceignis de force pour la bataille, et tu fis plier mes adversaires sous moi.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Tu me fis voir le dos de mes ennemis, et j'anéantis ceux qui me haïssaient.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Ils regardèrent autour d'eux; il n'y eut point de sauveur, vers l'Éternel, Il ne leur répondit pas.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Je les pulvérisai comme la poudre de la terre, comme la boue des rues les foulai, les broyai.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Tu me délivras des attaques de mon peuple, et me gardas pour chef des nations; des peuples à moi inconnus me sont asservis;
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
les enfants de l'étranger devinrent mes flatteurs; sur ma renommée ils se soumirent.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Les enfants de l'étranger sont en décadence, et quittent alarmés leurs châteaux.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Vive l'Éternel! béni soit mon rocher! qu'il soit exalté le Dieu, mon rocher, mon sauveur,
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
le Dieu qui m'accorda la vengeance et m'assujettit les peuples,
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
qui me délivra de mes ennemis, m'éleva au-dessus de mes adversaires et me fit échapper à l'homme violent!
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Aussi je veux te chanter parmi les peuples, Éternel, et célébrer ton Nom,
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
ô toi, qui accordes un grand salut à ton Roi, et fais miséricorde à ton Oint, à David et à sa race éternellement.
