2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
And David spoke unto the LORD the words of this song in the day that the LORD delivered him out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul;
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
and he said: The LORD is my rock, and my fortress, and my deliverer;
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
The God who is my rock, in Him I take refuge; my shield, and my horn of salvation, my high tower, and my refuge; my saviour, Thou savest me from violence.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Praised, I cry, is the LORD, and I am saved from mine enemies.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
For the waves of Death compassed me. The floods of Belial assailed me.
The cords of Sheol surrounded me; the snares of Death confronted me. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
In my distress I called upon the LORD, yea, I called unto my God; and out of His temple He heard my voice, and my cry did enter into His ears.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Then the earth did shake and quake, the foundations of heaven did tremble; they were shaken, because He was wroth.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Smoke arose up in His nostrils, and fire out of His mouth did devour; coals flamed forth from Him.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
He bowed the heavens also, and came down; and thick darkness was under His feet.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
And He rode upon a cherub, and did fly; yea, He was seen upon the wings of the wind.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
And He made darkness pavilions round about Him, gathering of waters, thick clouds of the skies.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
At the brightness before Him coals of fire flamed forth.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
The LORD thundered from heaven, and the Most High gave forth His voice.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
And He sent out arrows, and scattered them; lightning, and discomfited them.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
And the channels of the sea appeared, the foundations of the world were laid bare by the rebuke of the LORD, at the blast of the breath of His nostrils.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
He sent from on high, He took me; He drew me out of many waters;
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
He delivered me from mine enemy most strong, from them that hated me, for they were too mighty for me.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
They confronted me in the day of my calamity; but the LORD was a stay unto me.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
He brought me forth also into a large place; He delivered me, because He delighted in me.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
The LORD rewarded me according to my righteousness; according to the cleanness of my hands hath He recompensed me.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
For I have kept the ways of the LORD, and have not wickedly departed from my God.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
For all His ordinances were before me; and as for His statutes, I did not depart from them.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
And I was single-hearted toward Him, and I kept myself from mine iniquity.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Therefore hath the LORD recompensed me according to my righteousness, according to my cleanness in His eyes.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
With the merciful Thou dost show Thyself merciful, with the upright man Thou dost show Thyself upright,
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
With the pure Thou dost show myself pure; and with the crooked Thou dost show Thyself subtle.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
And the afflicted people Thou dost save; but Thine eyes are upon the haughty, that Thou mayest humble them.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
For Thou art my lamp, O LORD; and the LORD doth lighten my darkness.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
For by Thee I run upon a troop; by my God do I scale a wall.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
As for God, His way is perfect; the word of the LORD is tried; He is a shield unto all them that take refuge in Him.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
For who is God, save the LORD? and who is a Rock, save our God?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
The God who is my strong fortress, and who letteth my way go forth straight;
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Who maketh my feet like hinds', and setteth me upon my high places;
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Who traineth my hands for war, so that mine arms do bend a bow of brass.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Thou hast also given me Thy shield of salvation; and Thy condescension hath made me great.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Thou hast enlarged my steps under me, and my feet have not slipped.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
I have pursued mine enemies, and destroyed them; neither did I turn back till they were consumed.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
And I have consumed them, and smitten them through, that they cannot arise; yea, they are fallen under my feet.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
For Thou hast girded me with strength unto the battle; Thou hast subdued under me those that rose up against me.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Thou hast also made mine enemies turn their backs unto me; yea, them that hate me, that I might cut them off.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
They looked, but there was none to save; even unto the LORD, but He answered them not.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Then did I beat them small as the dust of the earth, I did stamp them as the mire of the streets, and did tread them down.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Thou also hast delivered me from the contentions of my people; Thou hast kept me to be the head of the nations; a people whom I have not known serve me.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
The sons of the stranger dwindle away before me; as soon as they hear of me, they obey me.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
The sons of the stranger fade away, and come halting out of their close places.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
The LORD liveth, and blessed be my Rock; and exalted be the God, my Rock of salvation;
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Even the God that executeth vengeance for me, and bringeth down peoples under me,
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
And that bringeth me forth from mine enemies; yea, Thou liftest me up above them that rise up against me; Thou deliverest me from the violent man.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Therefore I will give thanks unto Thee, O LORD, among the nations, and will sing praises unto Thy name.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
A tower of salvation is He to His king; and showeth mercy to His anointed, to David and to his seed, for evermore.
