2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
And David spoke to the Lord the words of this canticle, in the day that the Lord delivered him out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul,
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
And he said: The Lord is my rock, and my strength, and my saviour.
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
God is my strong one, in him will I trust: my shield, and the horn of my salvation: he lifteth me up, and is my refuge: my saviour, thou wilt deliver me from iniquity.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
I will call on the Lord who is worthy to be praised: and I shall be saved from my enemies.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
For the pangs of death have surrounded me: the floods of Belial have made me afraid.
The cords of hell compassed me: the snares of death prevented me. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
In my distress I will call upon the Lord, and I will cry to my God: and he will hear my voice out of his temple, and my cry shall come to his ears.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
The earth shook and trembled, the foundations of the mountains were moved, and shaken, because he was angry with them.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
A smoke went up from his nostrils, and a devouring fire out of his mouth: coals were kindled by it.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
He bowed the heavens, and came down: and darkness was under his feet.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
And he rode upon the cherubims, and flew: and slid upon the wings of the wind.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
He made darkness a covering round about him: dropping waters out of the clouds of the heavens.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
By the brightness before him, the coals of fire were kindled.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
The Lord shall thunder from heaven: and the most high shall give forth his voice.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
He shot arrows and scattered them: lightning, and consumed them.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
And the overflowings of the sea appeared, and the foundations of the world were laid open at the rebuke of the Lord, at the blast of the spirit of his wrath.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
He sent from on high, and took me, and drew me out of many waters.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
He delivered me from my most mighty enemy, and from them that hated me: for they were too strong for me.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
He prevented me in the day of my affliction, and the Lord became my stay.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
And he brought me forth into a large place, he delivered me, because I pleased him.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
The Lord will reward me according to my justice: and according to the cleanness of my hands he will render to me.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Because I have kept the ways of the Lord, and have not wickedly departed from my God.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
For all his judgments are in my sight: and his precepts I have not removed from me.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
And I shall be perfect with him: and shall keep myself from my iniquity.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
And the Lord will recompense me according to my justice: and according to the cleanness of my hands in the sight of his eyes.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
With the holy one thou wilt be holy: and with the valiant perfect.
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
With the elect thou wilt be elect: and with the perverse thou wilt be perverted.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
And the poor people thou wilt save: and with thy eyes thou wilt humble the haughty.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
For thou art my lamp, O Lord: and thou, O Lord, wilt enlighten my darkness.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
For in thee I will run girded: in my God I will leap over the wall.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
God, his way is immaculate, the word of the Lord is tried by fire: he is the shield of all that trust in him.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Who is God but the Lord: and who is strong but our God?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
God who hath girded me with strength, and made my way perfect.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Making my feet like the feet of harts, and setting me upon my high places.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
He teacheth my bands to war: and maketh my arms like a bow of brass.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Thou hast given me the shield of my salvation: and thy mildness hath multiplied me.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Thou shalt enlarge my steps under me: and my ankles shall not fail.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
I will pursue after my enemies, and crush them: and will not return again till I consume them.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
I will consume them and break them in pieces, so that they shall not rise: they shall fall under my feet.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Thou hast girded me with strength to battle: thou hast made them that resisted me to bow under me.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
My enemies thou hast made to turn their back to me: them that hated me, and I shall destroy them.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
They shall cry, and there shall be none to save: to the Lord, and he shall not hear them.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
I shall beat them as small as the dust of the earth: I shall crush them and spread them abroad like the mire of the streets.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Thou wilt save me from the contradictions of my people: thou wilt keep me to be the head of the Gentiles: the people which I know not, shall serve me,
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
The sons of the stranger will resist me, at the hearing of the ear they will obey me.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
The strangers are melted away, and shall be straitened in their distresses.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
The Lord liveth, and my God is blessed: and the strong God of my salvation shall be exalted:
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
God who giveth me revenge, and bringest down people under me,
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
Who bringest me forth from my enemies, and liftest me up from them that resist me: from the wicked man thou shalt deliver me.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Therefore will I give thanks to thee. O Lord, among the Gentiles, and will sing to thy name.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
Giving great salvation to his king, and shewing mercy to David his anointed, and to his seed for ever.
