1 Samuelsboken 7

1 Så kommo det folket af KiriathJearim, och hemtade Herrans ark ditupp, och förde honom i AbiNadabs hus i Gibea; och hans son Eleazar vigde de, att han skulle taga vara på Herrans ark.

And the men of Kiriath-jearim came, and fetched up the ark of the LORD, and brought it into the house of Abinadab in the hill, and sanctified Eleazar his son to keep the ark of the LORD.

2 Och ifrå den dagen, då Herrans ark kom till KiriathJearim, fördröjde sig tiden, tilldess tjugu år voro förlupne; och allt Israels hus greto för Herranom.

And it came to pass, from the day that the ark abode in Kiriath-jearim, that the time was long; for it was twenty years; and all the house of Israel yearned after the LORD.

3 Men Samuel sade till hela Israels hus: Om I omvänden eder med allt hjerta till Herran, så låter ifrån eder de främmande gudar och Astaroth, och bereder edart hjerta till Herran, och tjener honom allena, så varder han eder frälsandes utu de Philisteers hand.

And Samuel spoke unto all the house of Israel, saying: 'If ye do return unto the LORD with all your heart, then put away the foreign gods and the Ashtaroth from among you, and direct your hearts unto the LORD, and serve Him only; and He will deliver you out of the hand of the Philistines.'

4 Så bortkastade Israels barn ifrå sig Baalim och Astaroth, och tjente Herranom allena.

Then the children of Israel did put away the Baalim and the Ashtaroth, and served the LORD only.

5 Och Samuel sade: Församler hela Israel till Mizpa, att jag må der bedja Herran för eder.

And Samuel said: 'Gather all Israel to Mizpah, and I will pray for you unto the LORD.'

6 Och de kommo tillhopa i Mizpa, och öste vatten, och göto ut för Herranom, och fastade den dagen, och sade der: Vi hafve syndat för Herranom. Och så dömde Samuel Israels barn i Mizpa.

And they gathered together to Mizpah, and drew water, and poured it out before the LORD, and fasted on that day, and said there: 'We have sinned against the LORD.' And Samuel judged the children of Israel in Mizpah.

7 Då nu de Philisteer hörde, att Israels barn voro tillhopakomne i Mizpa, drogo de Philisteers Förstar upp emot Israel. När Israels barn det hörde, fruktade de sig för de Philisteer;

And when the Philistines heard that the children of Israel were gathered together to Mizpah, the lords of the Philistines went up against Israel. And when the children of Israel heard it, they were afraid of the Philistines.

8 Och sade till Samuel: Vänd icke igen att ropa för oss till Herran vår Gud, att han hjelper oss utu de Philisteers hand.

And the children of Israel said to Samuel: 'Cease not to cry unto the LORD our God for us, that He save us out of the hand of the Philistines.'

9 Samuel tog ett fett lamb, och offrade Herranom ett helt bränneoffer, och ropade till Herran för Israel; och Herren bönhörde honom.

And Samuel took a sucking lamb, and offered it for a whole burnt-offering unto the LORD; and Samuel cried unto the LORD for Israel; and the LORD answered him.

10 Och som Samuel offrade bränneoffret, kommo de Philisteer fram till att strida emot Israel. Men Herren lät dundra en stor tordön öfver de Philisteer på den dagen; och förfärade dem, så att de vordo slagne för Israel.

And as Samuel was offering up the burnt-offering, the Philistines drew near to battle against Israel; but the LORD thundered with a great thunder on that day upon the Philistines, and discomfited them; and they were smitten down before Israel.

11 Så drogo Israels män ut ifrå Mizpa, och jagade de Philisteer, och slogo dem allt inunder BethCar.

And the men of Israel went out of Mizpah, and pursued the Philistines, and smote them, until they came under Beth-car.

12 Då tog Samuel en sten, och satte honom emellan Mizpa och Sen, och kallade honom Hjelposten, och sade: Allt härintill hafver Herren hulpit oss.

Then Samuel took a stone, and set it between Mizpah and Shen, and called the name of it Eben-ezer, saying: 'Hitherto hath the LORD helped us.'

13 Så vordo de Philisteer förtryckte, och kommo intet mer i Israels gränso. Och Herrans hand var emot de Philisteer, så länge Samuel lefde.

So the Philistines were subdued, and they came no more within the border of Israel; and the hand of the LORD was against the Philistines all the days of Samuel.

14 Så vordo ock de städer Israel igengifne, som de Philisteer dem ifråtagit hade, ifrån Ekron intill Gath, med deras gränsor; dem friade Israel utu de Philisteers hand; ty Israel hade frid med de Amoreer.

And the cities which the Philistines had taken from Israel were restored to Israel, from Ekron even unto Gath; and the border thereof did Israel deliver out of the hand of the Philistines. And there was peace between Israel and the Amorites.

15 Och Samuel dömde Israel, så länge han lefde;

And Samuel judged Israel all the days of his life.

16 Och for hvart år omkring till BethEl, och Gilgal, och Mizpa. Och när han hade på all denna rummen dömt Israel,

And he went from year to year in circuit to Beth-el, and Gilgal, and Mizpah; and he judged Israel in all those places.

17 Kom han igen till Ramath, ty der var hans hus; och dömde der Israel, och byggde der Herranom ett altare.

And his return was to Ramah, for there was his house; and there he judged Israel; and he built there an altar unto the LORD.