Job 16

1 Y Job respondió y dijo:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Con frecuencia me llegan a los oídos tales cosas; son consoladores que solo dan problemas.

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 ¿Pueden las palabras que son como el viento ser detenidas? ¿O qué te anima a darles respuesta?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 No sería difícil para mí decir tales cosas si sus almas estuvieran en el lugar de mi alma; recopilando palabras contra ustedes y movería sobre ustedes mi cabeza.

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 Podría darte ánimo con mi boca, y el consejo de mis labios apaciguar tu dolor.

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 Si digo lo que tengo en mente, mi dolor no se reduce: y si me callo, ¿cuánto de eso va a salir de mí?

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 Pero ahora él me ha vencido con cansancio y temor, y tu has asolado toda mi compañía.

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Me has arrugado, ha surgido como testigo contra mí la flacura, se levanta como testigo a mi rostro.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Estoy quebrantado por su ira, y su odio me persigue, ha afilado sus dientes contra mí; mis enemigos me miran con ojos crueles;

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 Sus bocas se mofan contra mí, los golpes de sus palabras amargas están cayendo en mi cara; burlones, todos ellos se juntan a una contra mí.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Dios me entrega al poder de los pecadores, enviándome violentamente a las manos de los malhechores.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 Estaba tranquilo, pero sus manos me habían quebrantado; me ha cogido por el cuello, sacudiéndome en pedazos; Él me ha puesto como una marca para sus flechas.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 Sus arqueros me rodean; Sus flechas atraviesan mis riñones sin piedad, mi hiel se esparce en la tierra.

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Estoy quebrado de herida tras herida; viene corriendo hacia mí como un hombre de guerra.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 He cosido cilicio sobre mi piel, y mi fuerza está hundida en el polvo.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Mi cara está roja de llanto, y en mis ojos está la sombra de muerte;

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 Aunque mis manos no han hecho actos violentos, y mi oración es limpia.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 ¡Oh tierra, que no se cubra mi sangre, y que mi clamor no tenga lugar de descanso!

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Aun ahora mi testigo está en el cielo, y mi testimonio está en lo alto.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Mis amigos se burlan de mi, a Dios están llorando mis ojos,

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 Oh! que alguien intercediera por un hombre con Dios, como un hombre lo hace por su prójimo.

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Porque los años contados vendrán, en poco tiempo me iré al viaje del cual no volveré.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.