2 Samuel 22

1 Y habló David al SEÑOR las palabras de este cántico, el día que el SEÑOR le había librado de la mano de todos sus enemigos, y de la mano de Saúl.

Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;

2 Y dijo: El SEÑOR es mi peña, y mi fortaleza, y mi libertador.

Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.

3 Dios es mi peñasco, en él confiaré; mi escudo, y el cuerno de mi salud; mi fortaleza, y mi refugio; mi salvador, que me librarás de violencia.

Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.

4 Invocaré al SEÑOR, digno de ser loado. Y seré salvo de mis enemigos.

Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.

5 Cuando me cercaron ondas de muerte, y arroyos de iniquidad me asombraron,

Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.

6 cuando las cuerdas del sepulcro me ciñieron, y los lazos de muerte me tomaron descuidado, (Sheol h7585)

Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)

7 cuando tuve angustia, invoqué al SEÑOR, y clamé a mi Dios; y desde su santo templo él oyó mi voz; cuando mi clamor llegó a sus oídos.

När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.

8 La tierra se removió, y tembló; los fundamentos de los cielos fueron movidos, y se quebrantaron, porque él se airó.

Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.

9 Subió humo de sus narices, y de su boca fuego consumidor, por el cual se encendieron carbones.

Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.

10 Y bajó los cielos, y descendió; una oscuridad debajo de sus pies.

Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.

11 Subió sobre el querubín, y voló; se apareció sobre las alas del viento.

Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.

12 Puso tinieblas alrededor de sí a modo de tabernáculos; aguas negras y espesas nubes.

Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.

13 Del resplandor de su presencia se encendieron ascuas ardientes.

Af skenet för honom brann det med ljungande.

14 El SEÑOR tronó desde los cielos, y el Altísimo dio su voz;

Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.

15 arrojó saetas, y los desbarató; relampagueó, y los consumió.

Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.

16 Entonces aparecieron los manantiales del mar, y los fundamentos del mundo fueron descubiertos, a la reprensión del SEÑOR, al resoplido del aliento de su nariz.

Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.

17 Extendió su mano de lo alto, y me arrebató, y me sacó de las aguas impetuosas.

Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.

18 Me libró de fuertes enemigos, de aquellos que me aborrecían, los cuales eran más fuertes que yo.

Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;

19 Los cuales me tomaron descuidado en el día de mi calamidad; mas el SEÑOR fue mi bordón.

De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.

20 Me sacó a anchura; me libró, porque puso su voluntad en mí.

Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.

21 Me pagó el SEÑOR conforme a mi justicia; y conforme a la limpieza de mis manos, me dio la paga.

Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.

22 Porque yo guardé los caminos del SEÑOR; y no me aparté impíamente de mi Dios.

Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.

23 Porque delante de mí tengo todas sus ordenanzas; y atento a sus fueros, no me retiraré de ellos.

Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.

24 Y fui perfecto para con él, y me guardé de mi iniquidad.

Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.

25 Y me pagó el SEÑOR conforme a mi justicia, y conforme a mi limpieza delante de sus ojos.

Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.

26 Con el bueno eres bueno, y con el valeroso y perfecto eres perfecto;

Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.

27 con el limpio eres limpio, mas con el perverso eres adversario.

Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.

28 Y tú salvas al pueblo pobre; mas tus ojos están sobre los altivos, para abatirlos.

Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.

29 Porque tú eres mi lámpara, oh SEÑOR; el SEÑOR da luz a mis tinieblas.

Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.

30 Porque en ti rompí ejércitos, y con mi Dios pasé las murallas.

Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.

31 Dios, perfecto su camino; la palabra del SEÑOR purificada, escudo es de todos los que en él esperan.

Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.

32 Porque ¿qué Dios hay sino el SEÑOR? ¿O quién es fuerte sino nuestro Dios?

Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?

33 Dios es el que con virtud me corrobora, y el que despeja mi camino;

Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.

34 el que hace mis pies como de ciervas, y el que me asienta en mis alturas;

Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.

35 el que enseña mis manos para la pelea, y da que con mis brazos quiebre el arco de acero.

Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.

36 Tú me diste asimismo el escudo de tu salud, y tu mansedumbre me ha multiplicado.

Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.

37 Tú ensanchaste mis pasos debajo de mí, para que no titubeasen mis rodillas.

Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.

38 Perseguí a mis enemigos, y los quebranté; y no me volví hasta que los acabé.

Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.

39 Los consumí, y los herí, y no se levantaron; y cayeron debajo de mis pies.

Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.

40 Me ceñiste de fortaleza para la batalla, y postraste debajo de mí los que contra mí se levantaron.

Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.

41 Tú me diste la cerviz de mis enemigos, de mis aborrecedores, y que yo los talase.

Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.

42 Miraron, y no hubo quien los librase; aun al SEÑOR, mas no les respondió.

De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.

43 Yo los quebranté como a polvo de la tierra; como a lodo de las plazas los desmenucé, y los disipé.

Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.

44 Tú me libraste de contiendas de pueblos; tú me guardaste para que fuese cabeza de gentiles; pueblos que no conocía, me sirvieron.

Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.

45 Los extraños temblaban ante mí mandamiento; en oyendo, me obedecían.

De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.

46 Los extraños desfallecían, y temblaban en sus encerramientos.

De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.

47 Viva el SEÑOR, y sea bendita mi peña; sea ensalzado el Dios, que es la roca de mi salvación.

Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.

48 El Dios que me ha dado venganzas, y sujeta los pueblos debajo de mí.

Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;

49 Que me saca de entre mis enemigos; tu me sacaste en alto de entre los que se levantaron contra mi; me libraste del varón de iniquidades.

Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.

50 Por tanto yo te confesaré entre los gentiles, oh SEÑOR, y cantaré a tu nombre.

Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;

51 El que engrandece las saludes de su rey, y hace misericordia a su ungido David, y a su simiente, para siempre.

Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.