Salmos 144

1 Bendito Jehová mi roca, que enseña mis manos a la batalla, y mis dedos a la guerra.

En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;

2 Misericordia mía, y mi castillo: altura mía, y mi libertador: escudo mío en quien he confiado: el que allana mi pueblo delante de mí.

Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;

3 O! Jehová, ¿qué es el hombre, que te haces familiar a él? ¿el hijo del hombre, para que le estimes?

Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?

4 El hombre es semejante a la vanidad: sus días son como la sombra que pasa.

Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.

5 O! Jehová, inclina tus cielos y desciende: toca los montes, y humeen.

Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.

6 Relampaguea relámpagos, y disípalos; envía tus saetas, y contúrbalos.

Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.

7 Envía tu mano desde lo alto: redímeme, y escápame de las muchas aguas: de la mano de los hijos extraños.

Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;

8 Cuya boca habla vanidad; y su diestra es diestra de mentira.

Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

9 O! Dios, a ti cantaré canción nueva: con salterio, con decacordio cantaré a ti.

Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;

10 El que da salud a los reyes: el que redime a David su siervo de perniciosa espada.

Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.

11 Redímeme, y escápame de mano de los hijos extraños: cuya boca habla vanidad, y su diestra es diestra de mentira.

Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;

12 Que nuestros hijos sean como plantas crecidas en su juventud: nuestras hijas como las esquinas labradas a manera del palacio:

Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;

13 Nuestros rincones llenos, proveidos de toda suerte de grano: nuestros ganados que paran a millares, y a diez millares en nuestras plazas.

Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;

14 Nuestros bueyes cargados de carnes, no haya portillo, ni quien salga, ni quien dé grita en nuestras calles.

Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.

15 Bienaventurado el pueblo que tiene esto: bienaventurado el pueblo, cuyo Dios es Jehová.

Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.