Job 39
1 ¿Sabes tú el tiempo en qué paren las cabras monteses? ¿o miraste tú las ciervas, cuando están pariendo?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 ¿Contaste tú los meses de su preñez? ¿y sabes el tiempo cuando han de parir?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 Como se encorvan, quebrantan sus hijos, pasan sus dolores:
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Como después sanan los hijos, crecen con el grano: salen, y nunca más vuelven a ellas.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 ¿Quién echó libre al asno montés? ¿y quién soltó sus ataduras?
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 Al cual yo puse casa en la soledad, y sus moradas en la tierra salada.
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 Ríese de la multitud de la ciudad: no oye las voces del pechero.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 Lo oculto de los montes es su pasto, y anda buscando todo lo que está verde.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 ¿Querrá el unicornio servirte a ti, ni quedar a tu pesebre?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 ¿Atarás tú al unicornio con su coyunda para el surco? ¿labrará los valles en pos de ti?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 ¿Confiarás tú en él, por ser grande su fortaleza, y fiarás de él tu labor?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 ¿Fiarás de él que te tornará tu simiente, y que allegará en tu era?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 ¿Hiciste tú las alas alegres del avestruz: los cañones y la pluma de la cigüeña?
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 La cual desampara en la tierra sus huevos, y sobre el polvo los calienta,
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 Y olvídase de que los pisará algún pie, y que los quebrará alguna bestia del campo.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 Endurécese para con sus hijos, como si no fuesen suyos, no temiendo de que su trabajo haya sido en vano:
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 Porque Dios la hizo olvidar de sabiduría, y no le dio inteligencia.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 A su tiempo se levanta en alto, y se burla del caballo, y del que sube en él.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 ¿Diste tú al caballo la fortaleza? ¿vestiste tú su cerviz de relincho?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 ¿Espantarle has tú como a alguna langosta, en cuya nariz hay fuerza para espantar?
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 Escarba la tierra, alégrase en su fuerza, sale al encuentro de las armas:
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 Hace burla del espanto, y no teme; ni vuelve el rostro delante de la espada.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 Contra él suena la aljaba, el hierro de la lanza, y de la pica;
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 Y él con ímpetu y furor escarba la tierra, y no estima el sonido de la bocina.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 Entre las bocinas dice: ¡Ea! y desde lejos huele la batalla, el estruendo de los príncipes, y el clamor.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 ¿Vuela el gavilán por tu industria, y extiende sus alas hacia el mediodía?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 ¿Enaltécese el águila por tu mandamiento, y pone en alto su nido:
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 Habita, y está en la piedra en la cumbre del peñasco, y de la roca?
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 Desde allí asecha la comida: sus ojos consideran muy lejos.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 Y sus pollos tragan sangre; y adonde hubiere muertos, allí está.
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
