Eclesiastés 7

1 Mejor es la buena fama que el buen ungüento; y el día de la muerte, que el día del nacer mismo.

Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

2 Mejor es ir a la casa del luto que a la casa del convite; porque es el fin de todos los hombres; y el que vive, lo pondrá en su corazón.

Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

3 Mejor es el enojo que la risa; porque con la tristeza del rostro se enmendará el corazón.

Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

4 El corazón de los sabios, en la casa del luto: mas el corazón de los insensatos, en la casa del placer.

De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

5 Mejor es oír la reprensión del sabio, que la canción de los insensatos.

Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

6 Porque la risa del insensato es como el estrépito de las espinas debajo de la olla; y también esto es vanidad.

Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

7 Ciertamente el agravio hace enloquecer al sabio; y el presente corrompe el corazón.

En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

8 Mejor es el fin del negocio, que su principio: mejor es el sufrido de espíritu, que el altivo de espíritu.

Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

9 No te apresures en tu espíritu a enojarte; porque la ira en el seno de los insensatos reposa.

Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

10 Nunca digas: ¿Qué es la causa que los tiempos pasados fueron mejores que estos? Porque nunca de esto preguntarás con sabiduría.

Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

11 Buena es la ciencia con herencia; y más a los que ven el sol:

Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

12 Porque en la sombra de la ciencia, y en la sombra del dinero reposa el hombre; mas la sabiduría excede, en que da vida a sus poseedores.

Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

13 Mira la obra de Dios; porque ¿quién podrá enderezar el que él torció?

Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

14 En el día del bien, está en el bien; y en el día del mal, vé. Dios también hizo esto delante de lo otro, porque el hombre no halle nada tras de él.

I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

15 Todo lo ví en los días de mi vanidad. Justo hay, que perece por su justicia; e impío hay, que por su maldad alarga sus días.

Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

16 No seas justo mucho, ni seas demasiadamente sabio: ¿por qué te destruirás?

Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

17 No hagas mal mucho, ni seas insensato: ¿por qué morirás antes de tu tiempo?

Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

18 Bueno es que tomes esto, y también de estotro no apartes tu mano; porque el que a Dios teme, saldrá con todo.

Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

19 La sabiduría esfuerza al sabio, más que diez poderosos príncipes, que sean en la ciudad.

Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

20 Ciertamente no hay hombre justo en la tierra, que haga bien, y nunca peque.

Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

21 Tampoco apliques tu corazón a todas las palabras que se hablaren; porque alguna vez no oigas a tu siervo, que dice mal de ti.

Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

22 Porque tu corazón sabe, que tú también dijiste mal de otros muchas veces.

Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

23 Todas estas cosas probé con sabiduría, diciendo: Hacerme he sabio: mas ella se alejó de mí.

Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

24 Lejos está lo que fue; y lo profundo profundo ¿quién lo hallará?

Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

25 Yo he rodeado, y mi corazón, por saber, y examinar, e inquirir la sabiduría, y la razón; y por saber la maldad de la insensatez, y el desvarío del error,

Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

26 Y yo he hallado más amarga que la muerte la mujer: la cual es redes, y lazos su corazón: sus manos, ligaduras. El bueno delante de Dios escapará de ella: mas el pecador será preso en ella.

Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

27 Mira, esto he hallado, dice el Predicador, mirando las cosas una a una para hallar la razón:

Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

28 Lo cual mucho buscó mi alma, y no lo hallé: un hombre entre mil he hallado: mas mujer de todas estas nunca hallé.

Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

29 Solamente, he aquí, esto hallé: que Dios hizo al hombre recto: mas ellos buscaron muchas cuentas.

Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.