Job 16

1 Entonces Job respondió:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Oí muchas cosas como éstas. Consoladores molestos son todos ustedes.

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 ¿Habrá fin para las palabras vanas? ¿Qué te incita a responder?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 Yo también podría hablar como ustedes. Si su alma estuviera en lugar de la mía, podría hilvanar vocablos contra ustedes y menear la cabeza contra ustedes.

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 Pero los alentaría con mis palabras, y la consolación de mis labios calmaría su dolor.

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 Si hablo, no cesa mi dolor. Si me abstengo, ¿se aleja de mí?

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 Ahora me agotó. Desoló a toda mi compañía.

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Colocaste una mano firme contra mí y me llenaste de arrugas, lo cual es un testigo contra mí. Mi flacura es una evidencia adicional que testifica en mi cara.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Mi adversario lanzó su mirada contra mí. Me odió, me persiguió, su furor me destrozó, contra mí cruje sus dientes, fija sus ojos contra mí,

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 abren sus bocas contra mí, hieren mis mejillas con afrenta, se unieron contra mí.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 ʼElohim me entregó a los perversos y me empujó hacia las manos de los impíos.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 Yo estaba tranquilo, pero Él me quebrantó. Me agarró por el cuello, me destrozó y me colocó como blanco de sus flechas.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 Sus arqueros me rodearon, atraviesan mis riñones y no perdonan. Derraman mi hiel a tierra,

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 abren brecha tras brecha en mí y arremeten contra mí como un guerrero.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 Cosí tela áspera sobre mi piel y coloqué mi cabeza en el polvo.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Mi cara está enrojecida de tanto llorar. Sobre mis párpados se afirma la sombra de la muerte,

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 aunque no hubo violencia en mis manos, y fue pura mi oración.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 ¡Oh tierra, no encubras mi sangre, ni haya lugar de reposo para mi clamor!

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Ciertamente ahora mi testigo está en el cielo, en las alturas, el que atestigua a mi favor.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Mis amigos son mis burladores. Mis ojos lloran ante ʼElohim.

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 ¡Ojalá pudiera disputar el hombre ante ʼElohim, como un hombre con su prójimo!

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Porque cuando pasen algunos años, me iré por el camino que no tiene regreso.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.