Job 16

1 Entonces Job respondió,

Därefter tog Job till orda och sade:

2 “He oído muchas cosas así. ¡Sois unos miserables consoladores!

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 ¿Tendrán fin las palabras vanas? ¿O qué te provoca que respondas?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 Yo también podría hablar como tú. Si tu alma estuviera en el lugar de la mía, Podría unir las palabras contra ti, y sacudir la cabeza,

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 sino que te fortalezca con mi boca. El consuelo de mis labios te aliviaría.

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 “Aunque hablo, mi dolor no se calma. Aunque me abstenga, ¿qué me alivia?

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 Pero ahora, Dios, me has agotado. Has hecho que toda mi compañía esté desolada.

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Me has arrugado. Esto es un testimonio contra mí. Mi delgadez se levanta contra mí. Lo atestigua mi cara.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Me ha desgarrado en su ira y me ha perseguido. Me ha hecho rechinar los dientes. Mi adversario agudiza sus ojos sobre mí.

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 Me han abierto la boca. Me han golpeado en la mejilla con reproche. Se reúnen contra mí.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Dios me entrega a los impíos, y me echa en manos de los malvados.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 Yo estaba a gusto, y él me destrozó. Sí, me ha cogido por el cuello y me ha hecho pedazos. También me ha puesto como objetivo.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 Sus arqueros me rodean. Me parte los riñones, y no perdona. Vierte mi bilis en el suelo.

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Me rompe con brecha sobre brecha. Corre hacia mí como un gigante.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 He cosido arpillera sobre mi piel, y he clavado mi cuerno en el polvo.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Mi rostro está rojo por el llanto. La oscuridad profunda está en mis párpados,

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 aunque no hay violencia en mis manos, y mi oración es pura.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 “Tierra, no cubras mi sangre. Que mi llanto no tenga lugar para descansar.

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Incluso ahora, he aquí, mi testigo está en el cielo. El que responde por mí está en las alturas.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Mis amigos se burlan de mí. Mis ojos derraman lágrimas a Dios,

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 que mantenga el derecho de un hombre con Dios, ¡de un hijo de hombre con su vecino!

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Para cuando hayan pasado algunos años, Voy a seguir el camino de no retorno.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.