Job 4

1 Entonces Elifaz, el temanita, le respondió a Job

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 “¿Podría decir una palabra? No quiero molestarte, pero ¿quién podría callar y no responder?

Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 Ciertamente has alentado a mucha gente y has apoyado a los que son débiles.

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

4 Tus consejos han ayudado a los que tropiezan para no caer, y has fortalecido a los que tienen las rodillas débiles.

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

5 Pero ahora eres tú el que sufre y estás molesto.

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

6 ¿No fue tu reverencia a Dios lo que te dio confianza y tu integridad lo que te dio esperanza?

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

7 Piénsalo: ¿desde cuándo mueren los inocentes? ¿Desde cuándo se destruye a la gente buena?

Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

8 ¡Por lo que he visto, los mismos que plantan el mal y siembran problemas son quienes cosechan tales frutos!

Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

9 Un soplo de Dios los destruye; una ráfaga de su cólera los aniquila.

för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

10 Los leones pueden rugir y gruñir, pero sus dientes se rompen.

Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

11 Hasta un león muere por falta de alimento, y las crías de la leona se dispersan.

Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

12 “Una palabra se acercó sigilosamente a mí; un susurro llegó a mi oído.

Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

13 Pensamientos inquietantes vinieron a mí en pesadillas, como cuando caes en un sueño profundo.

När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

14 Me aterroricé y temblé; todos mis huesos se estremecieron.

då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

15 Entonces un soplo me rozó la cara y me puso la piel de gallina.

En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

16 Algo se detuvo, pero no pude ver su rostro. Mis ojos sólo podían distinguir una forma. Estaba totalmente silencioso, y entonces oí una voz:

Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

17 ‘¿Puede alguien ser justo ante Dios? ¿Puede alguien ser puro ante su Creador?

"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

18 Si ni siquiera se fía de sus siervos y dice que sus ángeles se equivocan,

Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

19 ¿cuánto más los que viven en estas casas de barro, cuyos cimientos se basan en el polvo, que se deshacen como la ropa por causa de la polilla?

huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

20 Vivos por la mañana, muertos al anochecer. Mueren sin que nadie lo note.

när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

21 Son como las cuerdas de una tienda de campaña, que se levantan y se derrumban con la muerte. Mueren sin sabiduría’”.

Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."