Jobho 34
1 Ipapo Erihu akati:
Och Elihu svarade, och sade:
2 “Inzwai mashoko angu, imi vanhu vakachenjera; nditeererei, imi vanhu vedzidzo.
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 Nokuti nzeve inoedza mazwi sokuravira kunoita rurimi chokudya.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 Ngatinzverei pachedu kuti chakarurama ndechipi; ngatidzidzei pamwe chete kuti chakanaka ndechipi.
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 “Jobho anoti, ‘Handina mhosva, asi Mwari anoramba kundiruramisira.
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 Kunyange ndakarurama, ndinonzi ndiri murevi wenhema; kunyange ndisina mhaka, museve wake unobaya ronda risingarapiki.’
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 Ndianiko munhu akaita saJobho, anonwa kushorwa semvura?
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 Anofambidzana navanoita zvakaipa; anowirirana navanhu vakaipa.
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 Nokuti anoti, ‘Munhu haana chaanobatsirwa nacho, paanoedza kufadza Mwari.’
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 “Saka nditeererei, imi vanhu vokunzwisisa. Mwari haangatongoiti zvakaipa, Wamasimba Ose haangatongokanganisi.
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 Anoripira munhu pane zvaanenge aita; anoisa pamusoro pake zvakakodzera mafambiro ake.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 Hazvingatongogoni kuti Mwari angaita zvakaipa, kuti Wamasimba Ose angaminamisa kururamisira.
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 Ndianiko akamugadza pamusoro penyika? Ndianiko akamuita mutariri wepasi pose?
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 Kana kwaiva kufunga kwake, uye akatora mweya wake nokufema kwake,
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 marudzi ose avanhu aiparara pamwe chete, uye munhu aizodzokerazve kuguruva.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 “Kana uchinzwisisa teerera izvi; chinzwa zvandinoreva.
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Ko, munhu anovenga kururamisira angatonga here? Ko, muchapomera akarurama uye ane simba here?
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 Ko, haazi iye anoti kumadzimambo, ‘Hamubatsiri imi,’ uye kumakurukota, ‘Makaipa imi,’
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 asingaitiri machinda zvakanaka nokuti machinda, uye asingaitiri zvakanaka vapfumi kupfuura varombo, nokuti vose ibasa ramaoko ake?
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 Vanofa kamwe kamwe, pakati pousiku; vanhu vanovhundutswa vagoparara; vane simba vanobviswa zvisingaitwi noruoko rwomunhu.
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 “Meso ake ari panzira dzavanhu; anoona nhambwe imwe neimwe yavo.
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 Hakuna nzvimbo ine rima, hakuna mumvuri wakadzama, pangavanda vaiti vezvakaipa.
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 Mwari haanei nezvokuedzazve vanhu, kuti vauye vamire pamberi pake vagotongwa.
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 Anoparadza vane simba asina kumbobvunza, agogadza vamwe panzvimbo yavo.
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Nokuti anocherechedza mabasa avo, anovabvisa usiku uye vanopwanyiwa.
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 Anovaranga nokuda kwokuipa kwavo, pavanoonekwa nomunhu wose,
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 nokuti vakatsauka pakumutevera uye havana kuva nehanya kana neimwe yenzira dzake.
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 Vakakonzera kuchema kwavarombo kuti kusvike pamberi pake, zvokuti akanzwa kuchema kwavanoshayiwa.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 Asi kana akaramba anyerere ndiani angamupa mhosva? Kana akavanza chiso chake, ndianiko angamuona? Zvakadaro iye ari pamusoro pazvose, munhu nendudzi,
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 kuti abvise munhu asina umwari pakutonga, kuti asaisira vanhu misungo.
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 “Ngatiti munhu oti kuna Mwari, ‘Ndine mhaka asi handichatadzazve.
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 Ndidzidzisei zvandisingagoni kuona; kana ndakaita zvakaipa, handichazviitizve.’
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 Ko, Mwari angafanira kukupa mubayiro sezvaunoda iwe here, zvaunoramba kutendeuka? Unofanira kusarudza iwe, kwete ini; saka nditaurire zvaunoziva.
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 “Imi vanhu vokunzwisisa taurai, vanhu vakachenjera munondinzwa muti kwandiri,
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 ‘Jobho anotaura asina zivo; mashoko ake haana uchenjeri.’
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 Haiwa, dai Jobho aedzwa kusvikira pakupedzisira, nokuti anopindura somunhu akaipa!
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 Pachivi chake anowedzera kumukira; anouchira maoko ake pakati pedu sezvisina basa, uye anowedzera mashoko ake okurwa naMwari.”
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
