Матеј 20

1 Јер је царство небеско као човек домаћин који ујутру рано изиђе да наима посленике у виноград свој.

»Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.

2 И погодивши се с посленицима по грош на дан посла их у виноград свој.

Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård.

3 И изишавши у трећи сат, виде друге где стоје на тргу беспослени,

När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;

4 И њима рече: Идите и ви у мој виноград, и шта буде право даћу вам.

och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.'

5 И они отидоше. И опет изишавши у шести и девети сат, учини тако.

Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.

6 И у једанаести сат изишавши нађе друге где стоје беспослени, и рече им: Што стојите овде сав дан беспослени?

Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen sysslolösa?'

7 Рекоше му: Нико нас не најми. Рече им: Идите и ви у мој виноград, и шта буде право примићете.

De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han till dem: 'Gån ock I till min vingård.'

8 А кад би у вече, рече господар од винограда к приставу свом: Дозови посленике и подај им плату почевши од последњих до првих.

När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'

9 И дошавши који су у једанаести сат најмљени примише по грош.

Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.

10 А кад дођоше први, мишљаху да ће више примити: И примише и они по грош.

När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.

11 И примивши викаху на господара.

När de så fingo, knorrade de mot husbonden.

12 Говорећи: Ови последњи један сат радише, и изједначи их с нама који смо се читав дан мучили и горели.

och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'

13 А он одговарајући рече једном од њих: Пријатељу! Ја теби не чиним криво; Ниси ли погодио са мном по грош?

Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?

14 Узми своје па иди; А ја хоћу и овом последњем да дам као и теби.

Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.

15 Или зар ја нисам властан у свом чинити шта хоћу? Зар је око твоје зло што сам ја добар?

Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?' --

16 Тако ће бити последњи први и први последњи; јер је много званих, а мало избраних.

Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»

17 И пошавши Исус у Јерусалим узе насамо дванаест ученика на путу, и рече им:

Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:

18 Ево идем у Јерусалим, и Син човечији биће предан главарима свештеничким и књижевницима; и осудиће Га на смрт;

»Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden

19 И предаће Га незнабошцима да Му се ругају и да Га бију и разапну; и трећи дан устаће.

och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

20 Тада приступи к Њему мати синова Зеведејевих са својим синовима клањајући Му се и молећи Га за нешто.

Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom.

21 А Он јој рече: Шта хоћеш? Рече Му: Заповеди да седу ова моја два сина, један с десне стране Теби, а један с леве стране Теби, у царству Твом.

Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.»

22 А Исус одговарајући рече: Не знате шта тражите; можете ли пити чашу коју ћу ја пити и крстити се крштењем којим се ја крстим? Рекоше Му: Можемо.

Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Det kunna vi.»

23 И рече им: Чашу дакле моју испићете, и крстићете се крштењем којим се ја крстим; али да седете с десне стране мени и с леве, не могу ја дати, него коме је уготовио Отац мој.

Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader.»

24 И кад чуше осталих десет ученика, расрдише се на та два брата.

När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två bröderna.

25 А Исус дозвавши их рече: Знате да кнезови народни заповедају народу, и поглавари управљају њим.

Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet.

26 Али међу вама да не буде тако; него који хоће да буде већи међу вама, да вам служи.

Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,

27 И који хоће међу вама да буде први, да вам буде слуга.

och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng,

28 Као што ни Син човечији није дошао да Му служе, него да служи и да душу своју у откуп да за многе.

likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»

29 И кад је излазио из Јерихона за Њим иђаше народ многи.

När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.

30 И гле, два слепца сеђаху крај пута, и чувши да Исус пролази повикаше говорећи: Помилуј нас Господе, сине Давидов!

Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»

31 А народ прећаше им да ућуте; а они још већма повикаше говорећи: Помилуј нас Господе, сине Давидов!

Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»

32 И уставивши се Исус дозва их, и рече: Шта хоћете да вам учиним?

Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen I att jag skall göra eder?»

33 Рекоше Му: Господе, да се отворе очи наше.

De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»

34 И смилова се Исус, и дохвати се очију њихових, и одмах прогледаше очи њихове, и отидоше за Њим.

Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och strax fingo de sin syn och följde honom. Se Dagspenning i Ordförklaringarna.