Јован 12
1 А Исус пре пасхе на шест дана дође у Витанију где беше Лазар што умре, кога подиже из мртвих.
Sex dagar före påsk kom nu Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppväckt från de döda.
2 Онде Му, пак, зготовише вечеру, и Марта служаше, а и Лазар сеђаше с њим за трпезом;
Där gjorde man då för honom ett gästabud, och Marta betjänade dem, men Lasarus var en av dem som lågo till bords jämte honom.
3 А Марија узевши литру правог нардовог многоценог мира помаза ноге Исусове, и отре косом својом ноге Његове; а кућа се напуни мириса од мира.
Då tog Maria ett skålpund smörjelse av dyrbar äkta nardus och smorde därmed Jesu fötter; sedan torkade hon hans fötter med sitt hår. Och huset uppfylldes med vällukt av smörjelsen.
4 Онда рече један од ученика Његових, Јуда Симонов Искариотски, који Га после издаде:
Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, sade då:
5 Зашто се ово миро не продаде за триста гроша и не даде сиромасима?
»Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra silverpenningar och gav dessa åt de fattiga?»
6 А ово не рече што се стараше за сиромахе, него што беше лупеж, и имаше ковчежић, и ношаше што се меташе у њ.
Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga, utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand.
7 А Исус рече: Не дирајте у њу; она је то дохранила за дан мог погреба;
Men Jesus sade: »Låt henne vara; må hon få fullgöra detta för min begravningsdag.
8 Јер сиромахе свагда имате са собом, а мене немате свагда.
De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.»
9 Разуме, пак, многи народ из Јудеје да је онде и дођоше не само Исуса ради него и да виде Лазара ког подиже из мртвих.
Nu hade det blivit känt för den stora hopen av judarna att Jesus var där, och de kommo dit, icke allenast för hans skull, utan ock för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.
10 А главари свештенички договорише се да и Лазара убију;
Då beslöto översteprästerna att döda också Lasarus.
11 Јер многи њега ради иђаху из Јудеје и вероваху Исуса.
Ty för hans skull gingo många judar bort och trodde på Jesus.
12 А сутрадан, многи од народа који беше дошао на празник, чувши да Исус иде у Јерусалим
När dagen därefter det myckna folk som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem,
13 Узеше гране од финика и изиђоше Му на сусрет, и викаху говорећи: Осана! Благословен који иде у име Господње, цар Израиљев.
togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade: »Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn, han som är Israels konung.»
14 А Исус нашавши магаре уседе на њ, као што је писано:
Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsom det är skrivet:
15 Не бој се кћери Сионова, ево цар твој иде седећи на магарету.
»Frukta icke, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en åsninnas fåle.»
16 Али ово ученици Његови не разумеше пре: него кад се прослави Исус онда се опоменуше да ово беше за Њега писано, и ово Му учинише.
Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hade blivit förhärligad, då kommo de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom.
17 А народ сведочаше који беше пре с Њим кад Лазара изазва из гроба и подиже га из мртвих.
Så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit med honom, när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda.
18 Зато Га и срете народ, јер чуше да Он учини ово чудо.
Därför kom också det övriga folket emot honom, eftersom de hörde att han hade gjort det tecknet.
19 А фарисеји говораху међу собом: Видите да ништа не помаже? Гле, свет иде за њим.
Då sade fariséerna till varandra: »I sen att I alls intet kunnen uträtta; hela världen löper ju efter honom.»
20 А беху неки Грци који беху дошли на празник да се моле Богу.
Nu voro där ock några greker, av dem som plägade fara upp för att tillbedja under högtiden.
21 Они дакле приступише к Филипу, који беше из Витсаиде галилејске, и мољаху га говорећи: Господине! Ми бисмо хтели да видимо Исуса.
Dessa kommo till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bådo honom och sade: »Herre, vi skulle vilja se Jesus.»
22 Дође Филип и каза Андрији, а Андрија и Филип опет казаше Исусу.
Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus gingo och sade det till Jesus.
23 А Исус одговори им говорећи: Дође час да се прослави Син човечији.
Jesus svarade dem och sade: »Stunden är kommen att Människosonen skall förhärligas.
24 Заиста, заиста вам кажем: Ако зрно пшенично паднувши на земљу не умре, оно једно остане; ако ли умре много рода роди;
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt.
25 Који љуби душу своју изгубиће је, а ко мрзи на душу своју на овом свету, сачуваће је за живот вечни. (aiōnios g166)
Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv. (aiōnios g166)
26 Ко мени служи, за мном нек иде, и где сам ја онде и слуга мој нек буде; и ко мени служи оног ће поштовати Отац мој.
Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom.
27 Сад је душа моја жалосна; и шта да кажем? Оче! Сачувај ме од овог часа; али за то дођох на час овај.
Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund.
28 Оче! Прослави име своје! Тада глас дође с неба: И прославио сам и опет ћу прославити.
Fader, förhärliga ditt namn.» Då kom en röst från himmelen: »Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.»
29 А кад чу народ који стајаше, говораху: Гром загрми; а други говораху: Анђео му говори.
Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett tordön.» Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.»
30 Исус одговори и рече: Овај глас не би мене ради него народа ради.
Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull, utan för eder skull.»
31 Сад је суд овом свету; сад ће бити истеран кнез овог света напоље.
Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas.
32 И кад ја будем подигнут од земље, све ћу привући к себи.
Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.»
33 А ово говораше да покаже каквом ће смрти умрети.
Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö.
34 Народ Му одговори: Ми чусмо из закона да ће Христос остати вавек; како ти говориш да се сину човечијем ваља подигнути? Ко је тај син човечији? (aiōn g165)
Då svarade folket honom: »Vi hava hört av lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Huru kan du då säga att Människosonen måste bliva upphöjd? Vad är väl detta för en Människoson?» (aiōn g165)
35 А Исус им рече: Још је мало времена видело с вама; ходите док видело имате да вас тама не обузме; јер ко ходи по тами не зна куда иде.
Jesus sade till dem: »Ännu en liten tid är ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke må få makt med eder; den som vandrar i mörkret, han vet ju icke var han går.
36 Док видело имате верујте видело, да будете синови видела. Рекавши ово Исус отиде и сакри се од њих.
Tron på ljuset, medan I haven ljuset, så att I bliven ljusets barn.» Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig för dem.
37 Ако је и чинио толика чудеса пред њима, опет Га не вероваху;
Men fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de icke på honom.
38 Да се збуде реч Исаије пророка који рече: Господе! Ко верова говорењу нашем? И рука Господња коме се откри?
Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias säger: »Herre, vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar?»
39 Зато не могаху веровати, јер опет рече Исаија:
Alltså kunde de icke tro; Esaias säger ju ytterligare:
40 Заслепио је очи њихове и окаменио срца њихова, да не виде очима ни срцем разумеју, и не обрате се да их исцелим.
»Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de icke kunna se med sina ögon eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig.»
41 Ово рече Исаија кад виде славу Његову и говори за Њега.
Detta kunde Esaias säga, eftersom han hade sett hans härlighet, när han talade med honom. --
42 Али опет и од кнезова многи Га вероваше; него ради фарисеја не признаваху, да не би били изгнани из зборнице;
Dock funnos jämväl bland rådsherrarna många som trodde på honom; men för fariséernas skulle ville de icke bekänna det, för att de icke skulle bliva utstötta ur synagogan.
43 Јер им већма омиле слава људска него слава Божија.
Ty de skattade högre att bliva ärade av människor än att bliva ärade av Gud.
44 А Исус повика и рече: Ко мене верује не верује мене, него Оног који ме посла;
Men Jesus sade med hög röst: »Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som har sänt mig.
45 И ко види мене, види Оног који ме посла.
Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.
46 Ја дођох видело на свет, да ниједан који ме верује не остане у тами.
Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem som tro på mig skall förbliva i mörkret.
47 И ко чује моје речи и не верује, ја му нећу судити; јер ја не дођох да судим свету, него да спасем свет.
Om någon hör mina ord, men icke håller dem, så dömer icke jag honom; ty jag har icke kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen.
48 Који се одрече мене, и не прима речи моје, има себи судију: реч коју ја говорих она ће му судити у последњи дан;
Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare över sig; det ord som jag har talat, det skall döma honom på den yttersta dagen.
49 Јер ја од себе не говорих, него Отац који ме посла Он ми даде заповест шта ћу казати и шта ћу говорити.
Ty jag har icke talat av mig själv, utan Fadern, som har sänt mig, han har bjudit mig vad jag skall säga, och vad jag skall tala.
