Poslovice 5
1 Sine moj, slušaj mudrost moju, k razumu mojemu prigni uho svoje,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 Da se držiš razboritosti, i usne tvoje da hrane znanje.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Jer s usana tuðe žene kaplje med, i grlo joj je mekše od ulja;
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 Ali joj je pošljedak gorak kao pelen, oštar kao maè s obje strane oštar.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Da ne bi mjerio puta životnoga, savijaju se staze njezine da ne znaš.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Zato, djeco, poslušajte mene, i ne otstupajte od rijeèi usta mojih.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Neka je daleko od nje put tvoj, i ne približuj se k vratima kuæe njezine,
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Da ne bi dao drugima slave svoje i godina svojih nemilostivome,
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 Da se ne bi tuðinci nasitili tvojega blaga i trud tvoj da ne bi bio u tuðoj kuæi,
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 I da ne ridaš na pošljedak, kad se stroši meso tvoje i tijelo tvoje,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 I reèeš: kako mrzih na nastavu, i kako srce moje prezira karanje!
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 I ne poslušah glasa uèitelja svojih, i ne prignuh uha svojega k onima koji me uèahu!
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Umalo ne zapadoh u svako zlo usred zbora i skupštine.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Pij vodu iz svojega studenca i što teèe iz tvojega izvora.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Neka se razlivaju tvoji izvori na polje, i potoci po ulicama.
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Imaj ih sam za se, a ne tuðin s tobom.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Blagosloven da je izvor tvoj, i veseli se ženom mladosti svoje;
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 Neka ti je kao košuta mila i kao srna ljupka; dojke njezine neka te opijaju u svako doba, u ljubavi njezinoj posræi jednako.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 A zašto bi, sine, posrtao za tuðinkom i golio njedra tuðoj,
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Kad su pred oèima Gospodu putovi svaèiji, i mjeri sve staze njegove?
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Bezbožnika æe uhvatiti njegova bezakonja, i u uža grijeha svojih zaplešæe se;
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Umrijeæe bez nastave, i od mnoštva ludosti svoje lutaæe.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
