Jó 9

1 Então Job respondeu,

Därefter tog Job till orda och sade:

2 “Verdadeiramente eu sei que é assim, mas como o homem pode estar apenas com Deus?

Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

3 Se ele tiver o prazer de contender com ele, ele não pode responder-lhe uma vez em mil.

Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

4 Deus é sábio de coração, e poderoso em força. Quem se endureceu contra ele e prosperou?

Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

5 Ele remove as montanhas, e eles não sabem disso, quando ele os derruba em sua raiva.

honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

6 Ele sacode a terra para fora de seu lugar. Seus pilares tremem.

honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

7 Ele comanda o sol e ele não nasce, e sela as estrelas.

honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

8 Somente ele estica os céus, e pisadas nas ondas do mar.

honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

9 Ele faz o Urso, Orion, e as Plêiades, e os quartos do sul.

honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

10 Ele faz grandes coisas para além de descobrir; sim, coisas maravilhosas sem número.

honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

11 Eis que ele passa por mim, e eu não o vejo. Ele também passa adiante, mas eu não o percebo.

Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

12 Eis que ele se arrebata. Quem pode atrapalhá-lo? Quem lhe perguntará: “O que você está fazendo?

Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"

13 “Deus não vai retirar sua raiva. Os ajudantes de Rahab se abaixam sob ele.

Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

14 Quanto menos eu lhe responderei, e escolher minhas palavras para discutir com ele?

huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

15 Embora eu fosse justo, ainda não lhe responderia. Eu faria súplicas ao meu juiz.

Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

16 Se eu tivesse ligado, e ele tivesse me respondido, no entanto, eu não acreditaria que ele escutou a minha voz.

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

17 Pois ele me quebra com uma tempestade, e multiplica minhas feridas sem causa.

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

18 Ele não me permitirá recuperar meu fôlego, mas me enche de amargura.

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

19 Se é uma questão de força, eis que ele é poderoso! Se de justiça, 'Quem', diz ele, 'me convocará'?

Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"

20 Embora eu seja justo, minha própria boca me condenará. Embora eu seja irrepreensível, isso me mostrará perverso.

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

21 Estou irrepreensível. Eu não me respeito. Eu desprezo minha vida.

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

22 “É tudo a mesma coisa. Portanto, eu digo que ele destrói os irrepreensíveis e os perversos.

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

23 Se o flagelo matar de repente, ele vai zombar do julgamento dos inocentes.

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

24 A terra é entregue na mão dos ímpios. Ele cobre os rostos de seus juízes. Se não é ele, então quem é ele?

Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

25 “Agora meus dias são mais rápidos que os de um corredor. Eles fogem. Eles não vêem nada de bom.

Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

26 Eles faleceram como os navios rápidos, como a águia que se precipita sobre a presa.

de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

27 Se eu disser: 'Vou esquecer minha reclamação', Vou deixar minha cara triste, e me alegrar”.

Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

28 Tenho medo de todas as minhas mágoas. Eu sei que você não me considerará inocente.

Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

29 Estarei condenado. Por que então eu trabalho em vão?

Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

30 Se eu me lavar com neve, e limpar minhas mãos com lixívia,

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

31 ainda assim, você me mergulhará na vala. Minhas próprias roupas me abominarão.

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

32 Pois ele não é um homem, como eu sou, que eu deveria responder-lhe, que devemos nos reunir para julgar.

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

33 Não há árbitro entre nós, que poderia colocar sua mão sobre nós dois.

ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

34 Deixe-o tirar sua vara de mim. Que seu terror não me faça ter medo;

Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

35 então eu falaria, e não o temeria, pois não estou assim em mim mesmo.

då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.