Jó 4
1 Então Elifaz, o Temanita, respondeu,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 “Se alguém se aventurar a falar com você, você ficará de luto? Mas quem pode se impedir de falar?
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Veja, você já instruiu muitos, você fortaleceu as mãos fracas.
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 Suas palavras apoiaram aquele que estava caindo, você tornou os joelhos frágeis e firmes.
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 Mas agora chegou até você, e você desmaia. Isso o toca, e você está perturbado.
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 Sua piedade não é sua confiança? A integridade de seus caminhos não é sua esperança?
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 “Lembre-se, agora, quem pereceu, sendo inocente? Ou onde foram os cortes verticais?
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 According ao que tenho visto, aqueles que lavram a iniqüidade e semear problemas, colher o mesmo.
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 Pelo sopro de Deus eles perecem. Pela explosão de sua raiva eles são consumidos.
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 O rugido do leão, e a voz do leão feroz, os dentes dos leões jovens, estão quebrados.
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 O velho leão perece por falta de presa. As crias da leoa estão dispersas no exterior.
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 “Agora uma coisa foi trazida secretamente para mim. Meu ouvido recebeu um sussurro disso.
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 Em pensamentos das visões da noite, quando o sono profundo cai sobre os homens,
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 o medo veio sobre mim, e tremendo, o que fez todos os meus ossos tremerem.
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 Então um espírito passou diante do meu rosto. Os cabelos da minha carne se levantaram.
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 Ficou parado, mas eu não conseguia discernir sua aparência. Um formulário estava diante dos meus olhos. Silêncio, então eu ouvi uma voz, dizendo,
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 'O homem mortal deve ser mais justo que Deus? Será que um homem deve ser mais puro que seu Criador?
"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 Eis que ele não deposita confiança em seus servos. Ele acusa seus anjos de erro.
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 Quanto mais aqueles que moram em casas de barro, cuja base está no pó, que são esmagados diante da traça!
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 Between de manhã e à noite eles são destruídos. Eles perecem para sempre sem nada a ver com isso.
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 O cordão da barraca deles não está arrancado dentro deles? Eles morrem, e isso sem sabedoria”.
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."
