Salmos 77
1 Salmo de Asafe, para o regente, conforme “Jedutum”: Clamo a Deus com minha voz, minha voz a Deus; e ele inclinará seus ouvidos a mim.
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
2 No dia da minha angústia busquei ao Senhor; minha mão estava continuamente estendida; minha alma não se deixava consolar.
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
3 Eu ficava me lembrando de Deus, e gemendo; ficava pensativo, e meu espírito desfalecia. (Selá)
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
4 Tu mantiveste abertas as pálpebras dos meus olhos; eu estava perturbado, e não conseguia falar.
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
5 Eu ficava imaginando os dias antigos, e os anos passados.
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
6 De noite eu me lembrava de minha canção; meditava em meu coração; e meu espírito ficava procurando [entender].
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
7 Será que o Senhor rejeitará para sempre? E nunca mais mostrará seu favor?
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
8 A sua bondade se acabou para sempre? Ele deu fim à [sua] promessa de geração em geração?
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
9 Deus se esqueceu de ter misericórdia? Ele encerrou suas compaixões por causa de sua ira? (Selá)
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
10 Então eu disse: Esta é a minha dor: os anos em que a mão do Altíssimo [agia].
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
11 Eu me lembrarei das obras do SENHOR; porque me lembrarei de tuas antigas maravilhas.
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
12 Meditarei em todos as tuas obras, e falarei de teus feitos.
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
13 Deus, santo [é] o teu caminho; quem é deus [tão] grande como [nosso] Deus?
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
14 Tu [és] o Deus que faz maravilhas; tu fizeste os povos conhecerem teu poder.
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
15 Com [teu] braço livraste teu povo, os filhos de Jacó e de José. (Selá)
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
16 As águas te viram, ó Deus; as águas te viram, [e] tremeram; também os abismos foram abalados.
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
17 Grandes nuvens derramaram muitas águas; os céus fizeram barulho; e também tuas flechas correram de um lado ao outro.
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
18 O ruído de teus trovões [estava] nos ventos; relâmpagos iluminaram ao mundo; a terra se abalou e tremou.
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
19 Pelo mar [foi] teu caminho; e tuas veredas por muitas águas; e tuas pegadas não foram conhecidas.
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
20 Guiaste a teu povo como a um rebanho, pela mão de Moisés e de Arão.
Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
