Jó 16

1 Porém Jó respondeu, dizendo:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Ouvi muitas coisas como estas; todos vós sois consoladores miseráveis.

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 Por acaso terão fim as palavras de vento? Ou o que é que te provoca a responderes?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 Também eu poderia falar como vós, se vossa alma estivesse no lugar da minha alma; eu poderia amontoar palavras contra vós, e contra vós sacudir minha cabeça.

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 Porém eu vos confortaria com minha boca, e a consolação de meus lábios serviria para aliviar.

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 Ainda que eu fale, minha dor não cessa; e se eu me calar, em que me alivio?

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 Na verdade agora ele me tornou exausto; tu assolaste toda a minha companhia.

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Testemunha [disto é] que já me enrugaste; e minha magreza já se levanta contra mim para em meu rosto dar testemunho [contra mim].

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Sua ira me despedaça, e ele me odeia; range seus dentes contra mim; meu adversário aguça seus olhos contra mim.

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 Abrem sua boca contra mim; com desprezo esbofeteiam meu rosto, e todos se ajuntam contra mim.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Deus me entregou ao perverso, e me fez cair nas mãos dos malignos.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 Tranquilo eu estava, porém ele me quebrantou; e pegou-me pelo pescoço, e me despedaçou; e fez de mim seu alvo de pontaria.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 Seus flecheiros me cercaram-me, partiu meus rins, e não [me] poupou; meu fel derramou em terra.

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Quebrantou-me de quebrantamento sobre quebrantamento; correu contra mim como um guerreiro.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 Costurei saco sobre minha pele, e revolvi minha cabeça no pó.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Meu rosto está vermelho de choro, e minhas pálpebras estão escurecidas ao extremo;

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 Apesar de não haver injustiça em minhas mãos, e de minha oração ser pura.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 Ó terra! Não cubras o meu sangue, e não haja lugar para meu clamor!

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Eis que mesmo agora minha testemunha está nos céus, e meu defensor nas alturas.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Meus amigos zombam de mim, [mas] meus olhos estão derramando para Deus.

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 Ah, se [fosse possível] defender a causa com Deus em favor do homem, como o filho do homem em favor de seu amigo!

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Pois poucos anos restam, e seguirei o caminho [por onde] não voltarei.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.