Jó 9

1 Então Job respondeu, e disse:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Na verdade sei que assim é; porque como se justificaria o homem para com Deus?

Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

3 Se quizer contender com elle, nem a uma de mil coisas lhe poderá responder.

Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

4 Elle é sábio de coração, e forte de forças: quem se endureceu contra elle, e teve paz?

Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

5 Elle é o que transporta as montanhas, sem que o sintam, e o que as transtorna no seu furor.

honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

6 O que remove a terra do seu logar, e as suas columnas estremecem.

honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

7 O que falla ao sol, e não sae, e sella as estrellas.

honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

8 O que só estende os céus, e anda sobre os altos do mar.

honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

9 O que faz a Ursa, o Orion, e o Setestrello, e as recamaras do sul.

honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

10 O que faz coisas grandes, que se não podem esquadrinhar: e maravilhas taes que se não podem contar.

honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

11 Eis que passa por diante de mim, e não o vejo: e torna a passar perante mim, e não o sinto.

Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

12 Eis que arrebata; quem lh'o fará restituir? quem lhe dirá: Que é o que fazes?

Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"

13 Deus não revogará a sua ira: debaixo d'elle se encurvam os auxiliadores soberbos.

Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

14 Quanto menos lhe responderia eu! ou escolheria diante d'elle as minhas palavras!

huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

15 A quem, ainda que eu fosse justo, lhe não responderia: antes ao meu Juiz pediria misericordia.

Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

16 Ainda que chamasse, e elle me respondesse, nem por isso creria que désse ouvidos á minha voz.

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

17 Porque me quebranta com uma tempestade, e multiplica as minhas chagas sem causa.

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

18 Nem me concede o respirar, antes me farta d'amarguras.

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

19 Quanto ás forças, eis que elle é o forte: e, quanto ao juizo, quem me citará com elle?

Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"

20 Se eu me justificar, a minha bocca me condemnará: se fôr recto, então me declarará por perverso.

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

21 Se fôr recto, não estimo a minha alma: deprezo a minha vida.

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

22 A coisa é esta; por isso eu digo que elle consome ao recto e ao impio.

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

23 Matando o açoite de repente, então se ri da prova dos innocentes.

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

24 A terra se entrega na mão do impio; elle cobre o rosto dos juizes: se não é elle, quem é logo?

Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

25 E os meus dias são mais velozes do que um correio: fugiram, e nunca viram o bem.

Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

26 Passam como navios veleiros: como aguia que se lança á comida.

de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

27 Se eu disser: Me esquecerei da minha queixa, e mudarei o meu rosto, e tomarei alento;

Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

28 Receio todas as minhas dôres, porque bem sei que me não terás por innocente.

Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

29 E, sendo eu impio, por que trabalharei em vão?

Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

30 Ainda que me lave com agua de neve, e purifique as minhas mãos com sabão,

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

31 Ainda me submergirás no fosso, e os meus proprios vestidos me abominarão.

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

32 Porque elle não é homem, como eu, a quem eu responda, vindo juntamente a juizo.

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

33 Não ha entre nós arbitro que ponha a mão sobre nós ambos.

ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

34 Tire elle a sua vara de cima de mim, e não me amedronte o seu terror.

Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

35 Então fallarei, e não o temerei; porque assim não estou comigo.

då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.