Hioba 16

1 Wtedy Hiob odpowiedział:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Słyszałem wiele takich rzeczy; wy wszyscy jesteście przykrymi pocieszycielami.

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 Kiedy [będzie] koniec tych próżnych słów? Albo co cię skłania do tego, że tak odpowiadasz?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 Ja także mógłbym mówić jak wy; gdybyście byli w moim położeniu, mógłbym nagromadzić słów przeciwko wam i potrząsać głową nad wami.

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 Ja jednak pokrzepiałbym was swoimi ustami i poruszanie moich warg ulżyłoby [waszym cierpieniom].

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 [Ale] jeśli będę mówił, mojemu bólowi to nie ulży, a jeśli przestanę, czyż opuści mnie?

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 A teraz zmęczył mnie. Spustoszyłeś całe moje zgromadzenie.

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Pomarszczyłeś mnie na świadectwo, a moje wychudzenie powstaje i świadczy przeciwko mnie w twarz.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Jego gniew [mnie] porwał, nienawidzi mnie; zgrzyta na mnie zębami. Mój wróg przeszywa mnie wzrokiem.

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 Otworzyli na mnie swe usta; znieważając, bili mnie po policzkach; zebrali się razem przeciwko mnie.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Bóg wydał mnie przewrotnemu, oddał mnie w ręce niegodziwych.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 Żyłem w spokoju, ale on mnie pokruszył; chwycił mnie za kark, roztrzaskał i postawił sobie za cel.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 Otoczyli mnie jego strzelcy; przeszywa moje nerki, a nie oszczędził; wylał na ziemię moją żółć.

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Rozbija mnie, ranę za raną; naciera na mnie jak olbrzym.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 Uszyłem wór na swoją skórę i prochem zbezcześciłem swój róg.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Moja twarz jest czerwona od płaczu i na moich powiekach [jest] cień śmierci.

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 Chociaż nie ma żadnej krzywdy na moich rękach, a moja modlitwa jest czysta.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 Ziemio, nie zakrywaj mojej krwi i niech moje wołanie nie znajdzie miejsca!

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Oto teraz mój świadek jest w niebie, mój obrońca na wysokości.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Moi przyjaciele szydzą ze mnie, ale moje oko wylewa łzy ku Bogu.

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 Oby ktoś spierał się z Bogiem o człowieka jak człowiek [spiera się] o swego bliźniego!

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Upłynie bowiem niewiele lat, a pójdę ścieżką, skąd nie powrócę.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.