Salomos Ordsprog 5
1 Son min, gjev agt på min visdom, lut øyra ned til mitt vit!
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 So du kann halda deg gløggtenkt, og lipporne gøyma på kunnskap.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 For honning dryp av skjøkjelippor, og hennar gom er sleipar’ enn olje,
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 men til slutt er ho beisk som malurt, kvass som eit tvieggja sverd.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Ho gjeng ikkje livsens stig, gålaus vinglar ho vegvill.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Og no, søner, høyr på meg, og vik ikkje frå det munnen min mæler!
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Lat din veg vera langt frå henne, kom’kje nær til husdøri hennar!
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Annars gjev du din vænleik til andre, åt ein hardstyrar åri dine.
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 Av di eiga vil framande mettast, det du samla med stræv, kjem i annanmanns hus,
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 so du lyt stynja til slutt når ditt hold og kjøt er upptært,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 og segja: «Kor kunde eg hata tukt, og hjarta mitt vanvyrda age?
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Kvi høyrde eg ikkje på meistrarne mine, og lydde på deim som lærde meg?
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Nær var eg komen ille i det midt i mengdi som sat til tings.»
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drikk or din eigen brunn, det som renn or di eigi kjelda!
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Skulde kjeldorne dine renna på gata, vatsbekkjerne dine ute på torgi?
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Lat deim vera berre for deg, og ikkje for framande med deg!
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Kjelda di vere velsigna, gled du deg i din ungdoms viv.
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 Elskhugs-hindi, ynde-gasella - barmen hennar alltid deg kveikje, stødt vere du trylt av hennar kjærleik.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Kvi skulde du, son min, tryllast av onnor kona, og femna barmen på framand kvinna?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 For Herren hev kvar manns vegar for augo, og han jamnar alle hans stigar.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Den gudlause vert fanga i misgjerningarne sine, hans synde-band bind honom fast.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han døyr av di han ikkje let seg aga, og ved sin store dårskap tumlar han i koll.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
