Mathiu 18

1 Erah tok adi heliphante loong Jisu jiinni wang rum ano, cheng rumta, “Rangmong Hasong ni elongthoon ah o ah?”

I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?

2 Eno Jisu ih noodek ah poon ano, neng ngathong ni chap thukta,

Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;

3 eno baat rumta, “Ngah ih ami tiit baat rumhala sen arah noodek ah likhiik lalekkan bah, sen babah uh rangmong Hasong nah tachowang kan.

Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.

4 Rangmong Hasong nah bah toongtang mina arah noodek likhiik angte loong aba elongthoon ang ah.

Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;

5 Eno o mina ih arah likhiik noodek ah nga mendoh noppoon ah, erah ih ngah noppoon halang.

Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.

6 “O ih bah uh ngah suh hanpiite mina loong ah rangdah nah datsiit abah, erah mih rah ih jonglo ah bonjek ano juungsih nah lupdat ah eseethoon ang ah.

Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.

7 Tumthan echoojih ah arah mongrep raangtaan ih ah, tumeah neng tuungmaang matsiitjih ah eje! Erah likhiik ah saarookwih banlang ruh eah—enoothong erah reete loong raang ih tumthan echoojih ang ah!

Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.

8 “Anlak an lah ih an tuungmaang ah thetsiit halu bah, thadook uno haat uh! Laktuh latuh ih Rangmong nah chowang ah ese ang ah, lak alah pan ih roitang we nah khaamwang nang ih bah ah. (aiōnios g166)

Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)

9 Erah dam ih an mik ih an tuungmaang ah thetsiit halu bah, doklot haat et uh! Mikko ih Rangmong nah wang ah ese ang ah mik hop soolam nah roitang we nah khaamwang nang ih bah ah. (Geenna g1067)

Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)

10 “Naririh ih ban sok an arah noodek loong ah babah uh nak thaangju an. Ngah ih baat rumhala, neng Rangsah loong ah saarookwih rangmong ni seng Wah damdi tong rumla.

Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.

11 Tumeah Mina Sah ah saapsah emat ete loong pang raangtaan ih ra taha.

Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.

12 “Mih wasiit ih heh saapsah chaasiit dowa esiit ah mat haat abah, sen ih tumjih thun an? Heh ih rook akhuh akhuh ah kaanjang adoh naamphak thengnah thiinhaat ano esiit marah emat eta saapsah rah jam sokkah ah.

Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?

13 Ngah ih baat rumhala, heh ah esiit emat eta ah japjam ano rook akhuh akhuh loong nang ih ehan ih roon ah.

Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.

14 Erah likhiik Rangmong nawa sen Wah reh uh arah noodek loong dowa esiit uh nak toom mah ah ih thunha.

Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.

15 “Anphoh anno an damdoh rangdah mok re haabah, kah uno heh moongtaang ah dokbaat uh. Enoothong husah ih set cham chamchi nah hot baattaan mui theng. Heh ih an jeng ah thaangchaat abah, erah an ih engaak jen ettu.

Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;

16 Enoothong heh ih lathaang chaatka bah, an damdoh wasiit nyi than waksiit kaat uh, ‘tumeah wanyi wajom jengkhaap nawa ih esek ejih mok lang eah, ‘Rangteele ni jengla likhiik ah.

Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.

17 Eno erah uh heh ih lachaatka bah, chaas nah noksong suh dokbaat an. Erah taan uh lalaat chaatka bah, erah mih asuh Ranglajatte adoleh sokse seete ih ejen li et an.

Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.

18 “Erah thoidi Ngah ih baat rumhala: marah sen ih arah hatoh ni ehaam et han rah rangmong nah uh ehaam et ah, nyia marah sen ih hatoh ni jen re thuk ehan erah rangmong nah uh ejen re ejih ang ah.

Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.

19 “Erah dam ih Ngah ih boot baat rumhala: arah hatoh nah marah sen wanyi ah roomtong anno thungpun lam ih rangsoom anbah, erah ah Rangmong nawa seng Wah ih sen suh ehoonkot ehan.

Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.

20 Tumeah o mina wanyi jom nga mendoh lomtong ah, erah doh Ngah sen damdoh eje ang hang.”

Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.

21 Erah lidi Pitar ih Jisu suh cheng wangta, “Teesu, ngaaphoh ngaano nga damdoh mok miksuk muiha bah, ngah ih ja mathan jen biin anaan ang? Jaasinet taan tama?”

Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?

22 “Jaasinet tah angka,” Jisu ih ngaakbaatta, “Jaarook sinet jaasinet biin anaan theng,

Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.

23 tumeah Rangmong hasong ah arah likhiik. Jaasiit luungwang wasiit ih heh laksuh loong dowa thaangsoot ngaaksuh rumta.

Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.

24 Luungwang ih thaang ah phang suh rum adi laksuh loong ah ih mih wasiit nopsiit wanrumta, erah mih adi luungwang thaangsoot hecha helaak tong arah angta.

Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;

25 Erah laksuh adi thaangsoot jen themtheng ngun taluita, erah thoidi luungwang ih laksuh asuh heh minuh nyia hesuh hesah nyia heh nyamka loong ah sang ano thaang ah toom them ah ih baatta.

Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.

26 Laksuh ah heh lakudi tong ano luungwang lasih jota. ‘Ngah biin anaan et weehang,’ ih chuut huungta, ngah ih ngaakthem et weeha!’

Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.

27 Luungwang ih heh minchan ah dong ano heh thaangsoot uh lakah ngaaksuh thang ih biin anaan ano kaat thukta.

Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.

28 “Eno erah laksuh ah dokkhoom kah ano heh joonte laksuh wasiit di chomui kata, erah wah ah dowa ngun amasah ngaak chojih eje angta. Heh ih erah wah ah joh ano heboh ni supphiitta. Eno liita, ‘Nga ngun nam tahang ah ngaak kohang!’

Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.

29 Heh joonwah laksuh ah kottong ano heh lasih ah jota, ‘Ngah biin anaan et weehang, ngah ih ngaakthem et weeha!’

Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.

30 Ang abah uh heh tanookta; erah nang ih heh ih phaatak ni hethaang maang ngaakthem them et sakta.

Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.

31 Eno laksuh rukho loong ih erah sok rum ano rapne ih thungjoong rumta, eno luungwang asuh jaatrep baatwan rumta.

Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.

32 Eno luungwang ah ih laksuh ah noppoon wan ano liita. ‘Dah moong an ah! ‘Ngah ih botseh an dowa ngaak sujih angta ang ah biin anaan taha, an chuut huung thoidi ah.

Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;

33 An ih uh an joonte ah minchan et jaat ba hanih, ngah ih an minchan taha likhiik ah.’

Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?

34 Luungwang ah rapne ih khata, eno heh ih laksuh ah phaatak ni sak wanthuk ano hethaang maang ngaakthem them ih chamthukta.”

Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.

35 Eno Jisu ih thoonbaatta, “Erah raang ih rangmong nawa seng Wah reh uh emamah et han sen joonte ah sen ten nawa ih lajen biin anaan kanbah ah.”

Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.