Matthew 18
1 Utu somoite Jisu laga chela khan Tai usorte ahise aru koise, “Tinehoile kun sorgo laga rajyote sobse dangor ase?”
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 Jisu pora Tai usorte ekta bacha ke mati kene taikhan majote bohise,
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 aru koise, “Moi hosa pora tumikhan ke koi ase, jitia tak apuni chutu bacha khan nisena nohoi, tumikhan ekjon bhi sorgo laga rajyote ghusi bole na paribo.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Etu karone, jun manu nijorke ekta bacha nisena chutu koribo, tai he sorgo laga rajyote sobse dangor ase.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 Jun manu chutu bacha khan ke etu nisena Moi laga naam te ahibole diye tai Moike pai jai.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 Kintu jodi etu bacha khan majote ekjon bhi Moike biswas kore, aru kunba manu utu bacha ke paap kaam kori bole diye koile, utu manu nimite dangor pathor tai laga gola te bandhi kene nodi te dubi le he bhal hobo.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Etu prithibi laga manu khan ke bisi morom lage, juntu kaam khan nimite taikhan paap kori ase. Eitu khan sob purah hobo lage, kintu utu manu khan uporte aru dangor sajai hobo jun etu paap kaam hobole di ase.
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 Jodi tumi laga hath nohoile theng nimite tumike girai de koile, etu ke kati dibi aru tumi laga gaw pora phelai dibi. Tumi nimite duita hath aru theng thaki kene norokte ja pora to gaw te hath nohoile theng nathaki kene sorgote ja to he bhal hobo. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 Jodi tumi laga suku nimite paap koribo diye koile, ulai dibi aru tumi laga gaw pora phelai dibi. Kilekoile tumi nimite duita suku thaki kene norokte ja pora to gaw te ekta suku thaki kene sorgote ja he bhal hobo. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 Hoshiar thakibi, etu chutu bacha khan eku kaam nai koi kene nabhabi bhi. Kilekoile Moi tumikhan ke koi ase, taikhan laga sorgodoth khan pora Moi laga sorgote thaka Baba laga chehera hodai sai thake.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 Kilekoile Manu laga Putro to harai ja khan nimite ahise.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 Tumikhan ki bhabona ase? Jodi ekjon manu logote eksoh mer khan ase, aru ekta harai jaise koile, tai ninyanve mer khan ke pahar te chari kene, ekta harai ja ke bisaribo nohoi?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 Jodi tai pai jai, Moi hosa pora koi ase, utu ninyanve mer khan pora bhi harai ja ekta pai ja-a nimite bisi khushi hobo.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 Thik etu nisena, Sorgote thaka Baba laga itcha nohoi eitu khan nisena ekjon chutu hoile bhi harai jabole.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 Jodi tumi laga bhai pora tumi uporte paap korise koile, jabi aru tai laga golti koi dibi, tai aru tumi ekla duijon majote. Jodi tai tumi laga kotha hune koile, tumi laga bhai ke jiti loise.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 Kintu jodi tai tumi laga kotha nahune koile, ekjon duijon ke tumi logote loijabi, eneka hoile duijon tinjon manu pora ki hoise, eitu khan taikhan laga mukh pora jani jabo.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 Aru jodi taikhan laga kotha khan bhi nahune koile, girja ke etu laga kotha to koi dibi. Jodi tai girja laga bhi kotha nahune koile, taike ekjon Porjati aru poisa utha manu nisena chari di bhi.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 Moi hosa pora koi ase tumikhan ke, ki jinis khan prithibi te bandibo etu sorgote bhi hobo; aru ji jinis khan prithibi te chari bo etu sorgote bhi hobo.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 Aru bhi Moi hosa pora tumikhan ke koise, jodi duijon majote mon mili kene ki karone hoile bhi mangise koile, taikhan nimite Moi laga Baba jun sorgote ase eitu khan kori dibo.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 Kilekoile juntu jagate duijon tinjon Moi naam te joma kore, taikhan majote Moi ase.”
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Etu pichete Peter ahise aru Jisu ke koise, “Probhu, kiman bar moi laga bhai ami uporte paap kaam koribo aru taike maph dibo? Sat bar tak?”
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Jisu taike koise, “Moi tumike sat bar tak koribo kowa nai, kintu sattar laga sat bar tak.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 Etu karone sorgo laga rajyo to ekjon raja nisena jun tai laga kaam kora manu logote hisab-kitab kori bole itcha kori loise.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 Jitia tai hisab-kitab kori bole shuru hoise, tai usorte ekjon nokor ke loi anise, jun tai logot pora dos hajar talent pabo thakise.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 Kintu tai logote eku pora bhi baki tirabole thaka nai, etu pora malik pora tai aru tai laga maiki bacha khan aru taikhan logot ki thakise etu sob bikiri koridi kene dhar tirabole hukum dise.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 Etu huni kene nokor matite girise aru malik age te athukari kene mangise, ‘Malik, amike olop somoi dibi, aru ami apuni ke sob tirai dibo.’
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 Aru malik tai laga kotha huni kene morom lagi jaise, aru tai laga dhar maph kori dise aru taike chari dise.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 Kintu, jitia etu nokor bahar te ulaise, tai logote ek sou denarii dhaar luwa nokor ke dikhise. Tai utu nokor ke gola te jor pora dhori kene eneka koise, ‘Moi laga ki dhar ase etu tirabi.’
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 Etu pichete utu nokor nichete girise aru taike kandi kene maph mangise, eneka koi kene, ‘Amike olop somoi dibi, aru ami apuni ke sob tirai dibo.’
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 Kintu utu age laga nokor to eneka kori bole itcha thaka nai. Ulta, tai jaise aru bondhi ghor bhitor te hali dise, jitia tak tai laga dhar natirai.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 Etu karone jitia dusra nokorkhan etu dikhise, taikhan bisi mon biya hoise, aru jai kene malik ke ki hoise etu sob koi dise.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Etu pichete etu nokor laga malik taike matise, aru koise, ‘Tumi mon kala thaka nokor, moi tumi laga dhar khan sob maph kori dise, kele koile tumi kandi kene moike maph manga nimite.
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Tumi bhi nijor manu ke daya koribo para nai, jineka moi tumi uporte daya korise?’
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 Aru malik gusa thakise aru taike sajai diya manu laga hathte dise, jitia tak tai baki khan natirai.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 Etu nisena Moi laga sorgote thaka Baba bhi tumikhan ke eneka koribo, jitia tak tumikhan nijor bhai kokai khan ke maph nakoribo.”
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
