Matthew 18
1 Matam aduda Jisugi tung-inbasing aduna Jisugi nakta laktuna hairak-i, “Swarga leibakta kanana khwaidagi henna chaobage?”
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 Maduda Ibungona apikpa angang amabu kousilladuna makhoigi marakta lep-halle.
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 Adudagi Ibungona hairak-i, “Eina nakhoida tasengnamak hairibasini, nakhoina pukning hongduna apikpa angangsinggumna oirakpa natanadi, nakhoina swarga leibakta khak changloi.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Maram aduna apikpa angang asigumna nollukchaba kanagumba mahak aduna swarga leibakta khwaidagi henna chao-i.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 Aduga eigi mingda asigumba apikpa angang amabu lousinjaba kanagumba mahak aduna eibu lousinjabani.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 “Kanagumbana eibu thajaba apikpa angangsing asigi maraktagi amabu papta tahallabadi, mahakki ngaksamda achouba chakkri-nung ama yansillaga aruba ipakta lup-hankhibana mahakkidamak henna phei.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Misingbu papta tahalliba makhoising adugi maramna taibangpan asi awabanida! Asigumbasing asi soidana thokkani adubu athembada tahalliba mi adu awabanida!
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 “Aduga nahakki nakhut nattraga nakhongna nahakpu papta tahallabadi, madu kakthattuna langthokkho. Maramdi nakhut ani amadi nakhong ani pallaga lomba naidaba meinungda langsinbabudi, nakhut soinaina amadi khong tekna hingbada changbana nahakidamak henna phei. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 Aduga nahakki mitna nahakpu papta tahallabadi, madu kotthoktuna langthokkho. Maramdi namit ani pallaga norokki meinungda langsinbabudi, namit namatang pallaga hingbada changbana nahakkidamak henna phei. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 “Nakhoina apikpa angangsing asigi maraktagi amabu thou-oi usittana toudananaba cheksillu. Maramdi eina nakhoida hairi, madudi matam pumnamakta eigi swargagi Ipaga loinadunata leiba makhoigi dutsing swargada lei.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 Maramdi Migi Machanupa aduna mangkhraba adubu kanbinanaba lakpani.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 “Nakhoina karamna khanbage? Kanagumba nupa amagi yao chama leijaba adudagi yao ama mangkhrabadi mahakna yao mariphutara-mapan adubu chingda thanamduna mangkhraba yao adubu thiba chatloidra?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 Aduga mahakna yao adu phanglabadi, eina nakhoida tasengnamak hairibasini, mahakna mangdaba yao mariphutara-mapan adudagi henna mangluraba yao amadu phangjabana thoina henna haraojei.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 Matou asigumna angangsing asigi maraktagi ama mangkhiba haibasi nakhoigi swargada leiba napa Ibungogi aningba natte.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 “Nahakki nachin-nanaona nahakki nathakta pap tourabadi, nahakna chattuna mangonda mahakki aranba adu khanghallu. Adubu madu nakhoi ani khaktagi marakta pangthok-u. Karigumba nahakna haiba adu mahakna tarabadi, nahakna nahakki nachin-nanao adu amuk hanna phangjarabani.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 Adubu nahakna haiba adu mahakna tadrabadi, nahakna haiba khudingmak adu achumbani haiba lepnabagi sakhi oinaba mioi ani nattraga ahum puduna amuk chatlu.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 Aduga makhoina haiba adudasu mahakna tadrabadi, pumnamaksing adu singlupta haiyu. Aduga singlupna haiba wa phaoba mahakna tadrabadi mahakpu Tengban Mapubu thajadaba mi amasung kanggat khomba mi amagumna lou.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 “Eina nakhoida tasengnamak hairibasini, nakhoina taibangpanda punba khuding eina swargadasu pun-gani, aduga nakhoina taibangpanda thadokpa khuding eina swargadasu thadokkani!
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 “Aduga eina masimasu nakhoida tasengna hairi: Nakhoigi maraktagi anina makhoina nijariba adugi maramda malem asida pukning tinnajarabadi makhoina nijariba adu swargada leiba eigi Ipana makhoida toubigani.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 Maramdi eigi mingda mi ani nattraga ahum punna tinnaba mapham aduda eina makhoigi marakta lei.”
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Adudagi Peter-na Jisugi nakta laktuna hairak-i, “Ibungo, eigi ichin-inaona eingonda aranba thabak touraklabadi eina mahakpu kayarak ngakpigadage? Taretlak phaoba ngakpigadra?”
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Maduda Jisuna mangonda khumlak-i, “Natte, taretlak natte, adubu tarettu humphutararakni!
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 Maram aduna swarga leibak asi mahakki manaisingga sel pathok pasin touge ningliba ningthou amagumbani.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 Aduga mahakna sel pathok pasin touba hourabada talent lising tara tonba nupa ama mahakki nakta purakle.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 Adubu manai aduna madu singba ngamdrabada, mahak masamak aduga mahakki nupi angang amadi mahakki leijaba pumnamak yonthoklaga sendol adu singdoknaba mabungo aduna yathang pirammi.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 Adubu manai aduna ningthou adugi mangda tuthajaduna khurumjaraga haijarak-i, ‘Ibungo, eibu matam kharadangga ngaibiyu, eina sel pumnamak singjage.’
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 Maduda mabungo aduna manai aduda nungsiba pokladuna mahakpu thadokpire aduga mahakki sendol adusu kokpire.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 “Adubu manai aduna mapham adudagi thoklakpada mahakki denari chama tonba ningthou manai oiminnaba mamannaba ama thengnare. Adudagi mahakna mamannaba adubu pharaga makhouri charam mettuna, ‘Eigi atonba sel adu sing-u!’ haina hairammi.
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 Maduda mamannaba minai aduna mamaangda tuthajaduna haijarak-i, ‘Eibu matam kharadangga ngaibiyu, eina sel pumnamak singjage.’
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 Adubu haijariba adu mahakna yaramde. Madugi mahutta, mahakna toliba senphamdu singdriphaoba mahakpu keisumsangda thajille.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 Adudagi mahakki mamannaba atoppa minai kharana thokkhiba thoudoktu ubada thamoi yamna soklammi. Amasung makhoina chattuna thokkhiba thoudok pumnamak adu ningthou aduda tamlure.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Adudagi ningthou aduna minai adubu koukhatladuna hairak-i, ‘He phattaba minai, nahakna eingonda haijabagi maramna eina nahakki sendon pumnamak adu kokpikhre.
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Eina nangbu nungsikhiba adugumna nahaknasu nahakki namannaba adubusu nungsipham thoktabra?’
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 Adudagi ningthou aduna saoraduna mana tonba sendon pumnamak adu singdriphaoba mahakpu ot-neinanaba keisumsangda thajillammi.”
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 “Aduga nakhoina nakhoigi thamoidagi nachin-nanaogi ayol-aransing adu kokpidrabadi swargada leiba eigi Ipanasu nakhoida matou asigumna tougani.”
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
