ഇയ്യോബ് 9
Därefter tog Job till orda och sade:
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 ൭ അവിടുന്ന് സൂര്യനോട് കല്പിക്കുന്നു; അത് ഉദിക്കാതെയിരിക്കുന്നു; അവിടുന്ന് നക്ഷത്രങ്ങളെ പൊതിഞ്ഞ് മുദ്രയിടുന്നു.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 ൧൧ അവിടുന്ന് എന്റെ അരികിൽ കൂടി കടക്കുന്നു; ഞാൻ അവിടുത്തെ കാണുന്നില്ല; അവിടുന്ന് കടന്നുപോകുന്നു; ഞാൻ അവിടുത്തെ അറിയുന്നതുമില്ല.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 ൧൨ അവിടുന്ന് പറിച്ചെടുക്കുന്നു; ആര് അവിടുത്തെ തടുക്കും? ‘നീ എന്ത് ചെയ്യുന്നു’ എന്ന് ആര് ചോദിക്കും?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 ൧൬ ഞാൻ വിളിച്ചിട്ട് അവിടുന്ന് ഉത്തരം അരുളിയാലും എന്റെ അപേക്ഷ കേൾക്കും എന്ന് ഞാൻ വിശ്വസിക്കുകയില്ല.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 ൧൭ കൊടുങ്കാറ്റുകൊണ്ട് അവിടുന്ന് എന്നെ തകർക്കുന്നുവല്ലോ; കാരണംകൂടാതെ എന്റെ മുറിവുകൾ വർദ്ധിപ്പിക്കുന്നു.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
20 ൨൦ ഞാൻ നീതിമാനായാലും എന്റെ സ്വന്തവായ് എന്നെ കുറ്റം വിധിക്കും; ഞാൻ നിഷ്കളങ്കനായാലും അവിടുന്ന് എനിയ്ക്ക് കുറ്റം ആരോപിക്കും.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 ൨൨ അതെല്ലാം ഒരുപോലെ; അതുകൊണ്ട് ഞാൻ പറയുന്നത്: അവിടുന്ന് നിഷ്കളങ്കനെയും ദുഷ്ടനെയും നശിപ്പിക്കുന്നു.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 ൨൪ ഭൂമി ദുഷ്ടന്മാരുടെ കയ്യിൽ ഏല്പിച്ചിരിക്കുന്നു; അതിലെ ന്യായാധിപന്മാരുടെ മുഖം അവിടുന്ന് മൂടിക്കളയുന്നു; അത് അവിടുന്നല്ലെങ്കിൽ പിന്നെ ആര്?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 ൨൮ ഞാൻ എന്റെ വ്യസനം എല്ലാം ഓർത്ത് ഭയപ്പെടുന്നു; അവിടുന്ന് എന്നെ നിർദ്ദോഷിയായി എണ്ണുകയില്ലെന്ന് ഞാൻ അറിയുന്നു.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 ൩൨ ഞാൻ അങ്ങയോട് പ്രതിവാദിക്കേണ്ടതിനും ഞങ്ങളൊരുമിച്ച് ന്യായവിസ്താരത്തിന് ചെല്ലേണ്ടതിനും അവിടുന്ന് എന്നെപ്പോലെ മനുഷ്യനല്ലല്ലോ.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
