Matio 18
1 Niheo mb’amy Iesoà mb’eo henane zay o mpiama’eo nañontane ty hoe: Ia ty atao’o ho lohàñe amy fifehean-dikerañey?
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 Tsinikao’e ty anak’ajaja naho navotra’e aivo’ iareo ao,
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 le hoe re: To t’itaroñako t’ie tsy mitolike ho hambañe ami’ty ajaja toy, le tsy hizilike amy fifehean-dikerañey.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 Ze mandrambe ty ajaja manahake toke ami’ty añarako, mandrambe ahy.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 Ze mampitsikapy ty raike amo ajaja mpiato amakoo, le kitra’e andravaham-bato-pandisanañe ty an-kàto’e vaho avokovoko an-driake laleke ao.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Hoy abey! amo mpimone’ ty voatse toio ty amo fampitsikapiañeo! Toe tsy mahay tsy eo ty mahatsikapy, natovo’e ty hoe: Hekoheko am’ indaty mampitsikapiy.
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 Naho mamingañ’ azo ty fità’o ndra fandia’o, kitsiho ama’o; fa hàmake himoake an-kaveloñe ao kepeke ndra doñe rehe, ta te hatolotse añ’afo bey tsy modo ao reketse fitàñe roe naho fandia roe. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 Aa naho mampitsikapy azo ty fihaino’o, pirito vaho atambirivirio añe; kitra’e hizilike an-kaveloñe ao fei-pihaino raike, ta t’ie hatolotse añ’afo bey ao reke-pihaino roe. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 Asoao tsy ho sirikae’ areo ty raike amo anak’ ajalahio; fa itaroñako te nainai’e mahaisake o ana’ i Raeko andikerañeio o anjeli’ iareoo,
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 vaho fa nijihetse tsy handrombak’ o rafelahio ka i Ana’ ondatiy.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 Akore ty heve’ areo? Ie manañe añondry zato t’indaty, le mandifike añe ty raike, tsy henga’e am-bohitse ao heike hao i sivampolo-sive’ amby rey, vaho ho mb’eo hitsoeke i nandifikey?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 Ie tendreke, Eka! to t’itaroñako te handian-taroba i raikey te amy sivampolo-sive’ amby tsy nandridrìke rey.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 Amy te tsy lahan-dRae’ areo andindìñe ao ty hahamotso raike amo kede retiañe.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 Ie henane zay, hoe t’i Iesoà amy Simona atao Petera: Ie manao hakeo ama’o ty longo’o, endaho an-tolake, ie mijanjiñe, le fa azo’o i longo’oy.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 Aa naho tsy mañaoñe azo re, aseseho aolo ty ondaty, f’ie tsy mijanjiñe ndra fanta inoñ’ inoñe, le anovono roe ndra raike, hiatrefa’ ty valolombeloñe telo ndra roe, amy te mahajadoñe saontsy ty valolombeloñe telo ndra roe.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 Aa naho tsy mañaon-titike inoñe ndra sangy inon-dre, le taroño amy fivoriy; aa ie mboe tsy mete mijanjiñe i fivoriy, le ampanahafo ami’ty añombelahimavo naho ty rafelahy vaho ty piaroteñe.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 Eka, to t’itaroñako te ze fanta fehè’ areo an-tane atoy, ro feheñe andindiñe ao. Naho ze hahà’ areo an-tane atoy, ho hahàñe andindìñe ao.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 Tovoñako ama’ areo ty hoe, Naho miharo rehake amy ze ihalalia’ iareo ty roe ama’ areo an-tane atoy, le hanoen-dRaeko andindìñe ao ho a iareo.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 Ndra aia aia ivoria’ ty telo ndra roe ami’ty añarako le am’ iareo ao raho.
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Le nisitsitse mb’ama’e t’i Petera, nanao ty hoe: O Rañandria, ie manao tahiñe amako ty rahalahiko, hiheveako pak’ impito hao?
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Hoe t’i Iesoà tama’e: Tsy anoako ty hoe Ampara’ ty fito, fa Sikal’ ami’ty fitom-polo-fito’amby.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 I fifehean-dikerañey, le ampanahafeñe ami’ty mpanjaka niambesatse nifamolily amo mpitoro’eo naho amo mpamandro’eo.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 Ie namototse volily, pok’eo ty nisongo bogady volamena rai-ale ama’e;
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 aa ie tsy nanan-katolotse, le linili’ i talè’ey te haletake reketse keleiañe naho ze hanaña’e iaby, hañavake i songoy.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 Nibaboke aolo’ i talè’ey i mpitoroñey, nitoreo te hifereñaiña’e, handiñisa’e, fa fonga havaha’e.
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 Aa le niferenaiña’ i talèy, le vinotso’e vaho hene napo’e.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 Fa naho niavotse i mpitoroñey le nanjo ty mpitrao-pitoroñe nanaña’e drala zato, le tsinepa’e naho finofo’e vaho hoe ty asa’ i kinabokey
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 Matokisa naho mahaliñisa ahy fa hene havahako.
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 F’ie tsy nimete nitsanoñe aze, te mone nasese’e mb’am-balabey ao ampara’ te fonga hondroha’e.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 Nioni’ o mpitrao-pitoroñeo i nanoe’ey le akore ty haboseha’ iareo kanao niheo mb’amy talè’ey nitalily.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Aa le kinanji’ i talè’ey vaho nanoa’e ty hoe: Ty mpitoroñe fatse toy, tsy hene niheveako hao o songo’oo amy nampihaonkaoñe’o ahiy?
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Aa tsy ho nitretreze’o ka hao i mpitoro’o nihalaly ama’oy hambañe amy niheveako azoy?’
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 Niviñera’ i talè’ey vaho linili’e t’ie ho samporeraheñe ampara’ te hene avaha’e i sinongo’ey.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 Zay ty hanoan-dRaeko andindìñe ao ama’areo naho tsy songa miheve ty longo’e an-tro-mazava.
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
