Joba 9

1 Aa hoe ty natoi’ Iobe:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Toe apotako ty hatò izay: fe aia te ho to añatrefan’ Añahare ondatio?

Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

3 Naho teo ty nipay hifandietse ama’e, tsy ho toiñe’e indraik’ ami’ty arivo.

Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

4 Mahihitse añ’Arofo, fatratse an-kaozarañe, ia ty nanjehatse ama’e tsy aman-joy?

Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

5 Aveve’e o vohitseo, tsy apota’ iareo te avali-hoho’e an-kaviñerañe.

honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

6 Akofikofi’e tsy an-toe’e ty tane toy, le mitroetroe o faha’eo;

honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

7 Lilie’e tsy hanjirike i àndroy, agobo’e o vasiañeo;

honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

8 Ie avao ty namelatse o likerañeo, naho mandialia o onjan-driakeo;

honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

9 Ie ty nañoreñe i Arktorose naho i Telo-milahatsey, i Bode naho i Koto-kede atimoy.

honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

10 Ie i manao halatsàñe tsy onim-biribiriy, raha tsitantane tsy taka-voliliy.

honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

11 Ie miary amako, tsy ho treako: Naho ihelaña’e tsy ho rendreko.

Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

12 Ie mandrirotse, ia ty hisebañe. Hanoa’ ia ty hoe, Ino o anoe’oo?

Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"

13 Tsy hampolin’ Añahare ty haviñera’e; mitsolofìñe ama’e ka o mpañimba’ i Rahabeo.

Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

14 Akore arè ty hahatoiñako aze, ty hijoboñe o volañe hitaroñakoo;

huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

15 Ndra te to i ahikoy, tsy ho nahatoiñe; ho nihalalieko tretre i Mpizakakoy.

Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

16 Naho nikanjy raho vaho nanoiñe ahiko re, tsy ho niantofako te nihaoñe’e ty feoko.

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

17 Vinonotrobo’e an-tio-bey raho, indrae’e tsy amam-poto’e o ferekoo.

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

18 Tsy hapo’e hikofòke raho, te mone atsafe’e afero;

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

19 Ty amo haozarañeo, Inao! Ie ty Maozatse! Le ty hatò: Ia ty hifamotoañe ama’e?

Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"

20 Naho naniom-batan-draho, ho nanisý ahy ty vavako; ndra t’ie tsy an-kila, ho tsarae’e te mengoke.

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

21 Malio tahin-draho, tsy haoñe’ ty troko, ho farieko ty fiaiko;

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

22 Toe raike iaby avao: aa hoe raho: Songa rotsahe’e ty mahity naho ty lo-tsereke.

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

23 Naho manjamañe aniany ty angorosy, le kizahe’e ty famoeañ’ay o vañoñeo.

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

24 Ie atolots’an-taña’ o lo-tserekeo ty tane, le takone’e ty lahara’ o mpizakao; aa naho tsy ie, le ia ka?

Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

25 Masìka te amo mpanao tsikiaviavio o androkoo, mihelañe tsy ahaisahan-kasoa.

Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

26 Mitsiritsioke hoe lakam-bezo, hoe tsimalaho mañao-tsindroke.

de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

27 Aa naho nanao ty hoe raho, handikofako i halalikoy, hapoko ty tareheko lonjetse toy, vaho hisomilake;

Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

28 Ihembañako o fanaintaiñakoo, apotako t’ie tsy ho haha’o;

Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

29 Aa kanao atao lo-tsereke raho; ino ty ifanehafako tsy vente’e?

Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

30 Naho miandro an-dranom-panala, naho kotriñeko an-tsokay o tañakoo;

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

31 Mbe hagodo’o an-davak’ ao, vaho halaim-bintañe ahy o sikikoo.

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

32 Toe tsy ondaty manahak’ ahy re hahatoiñako, t’ie hifañatrek’ an-jaka.

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

33 Tsy amam-pañalañalañe ty añivo’ay ao, ze mete ho nanazok’ anay roroe.

ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

34 Ehe te hasita’e amako i kobai’ey, vaho tsy hampangebahebak’ ahy i fañeveñañe ama’ey;

Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

35 Le ho nivolan-draho, vaho tsy ho nianifañe ama’e; fa toe tsy zay ty an-troko ao.

då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.