Zabbuli 106

1 Mumutendereze Mukama! Mwebaze Mukama kubanga mulungi, kubanga okwagala kwe tekuggwaawo emirembe gyonna.

Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2 Ani ayinza okwogera ku bikulu Mukama by’akola n’abimalayo, oba okumutendereza obulungi nga bw’asaanira?

Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

3 Balina omukisa abalina obwenkanya, era abakola ebituufu bulijjo.

Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

4 Onzijukiranga, Ayi Mukama, bw’obanga okolera abantu bo ebirungi; nange onnyambe bw’olibalokola,

Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

5 ndyoke neeyagalire wamu n’abalonde bo nga bafunye ebirungi, nsanyukire wamu n’eggwanga lyo, era ntendererezenga mu bantu bo.

så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

6 Twonoonye, nga bajjajjaffe bwe baakola; tukoze ebibi ne tusobya nnyo.

Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

7 Bakadde baffe tebaafaayo kujjukira ebyamagero bye wakola nga bali mu Misiri; n’ebyekisa ebingi bye wabakolera tebaabijjukira, bwe baatuuka ku Nnyanja Emyufu ne bakujeemera.

Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

8 Naye Mukama n’abalokola, olw’erinnya lye, alyoke amanyise amaanyi g’obuyinza bwe obungi.

Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

9 Yaboggolera Ennyanja Emyufu, n’ekalira; n’abakulembera okubayisa mu buziba ng’abayita ku lukalu mu ddungu.

Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

10 Yabawonya abalabe baabwe; n’abanunula mu mikono gy’abo ababakyawa.

Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

11 Amazzi ne gabuutikira abalabe baabwe; ne wataba n’omu awona.

Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

12 Olwo ne bakkiriza ebigambo bye, bye yabasuubiza; ne bayimba nga bamutendereza.

Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

13 Waayita akabanga katono ne beerabira ebyo byonna bye yakola; ne batawulirizanga kubuulirira kwe.

Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

14 Bwe baatuuka mu ddungu, okwegomba ne kubasukkirira; ne bagezesa Katonda nga bali mu lukoola olwo.

De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

15 Bw’atyo n’abawa kye baasaba, kyokka n’abaleetera n’olumbe olw’amaanyi.

Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

16 Nga bali mu lusiisira baakwatirwa obuggya eri Musa ne Alooni abalonde ba Mukama.

Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

17 Ettaka ne lyasama ne limira Dasani; Abiraamu ne banne ne libasaanyaawo.

Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

18 Omuliro ne gukoleera ne gukwata abagoberezi baabwe; ennimi z’omuliro ne zookya aboonoonyi.

Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

19 Bwe baali e Kolebu ne beekolera ennyana; ne basinza ekifaananyi ekyo kye baakola mu byuma bye baasaanuusa.

De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

20 Ekitiibwa kya Katonda ne bakiwaanyisaamu ekibumbe ekifaanana ente erya omuddo.

sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

21 Ne beerabira Katonda eyabanunula, eyabakolera ebintu ebikulu bwe bityo mu Misiri,

De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

22 ebyamagero bye yabakolera mu nsi ya Kaamu, n’ebikolwa eby’entiisa ku Nnyanja Emyufu.

så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

23 N’agamba nti, Ajja kubazikiriza. Naye Musa, omulonde we, n’ayimirira mu maaso ge n’amwegayirira, obusungu bwe ne bumuggwaako n’atabazikiriza.

Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

24 Baanyooma eby’ensi ennungi, kubanga ekisuubizo kye tebaakirinaamu bwesige.

De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

25 Beemulugunyiriza mu weema zaabwe, ne batagondera ddoboozi lya Mukama.

De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

26 Kyeyava yeerayirira nti alibazikiririza mu ddungu,

Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

27 era nga n’abaana baabwe balisaasaanira mu mawanga ne bafiira eyo.

att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

28 Baatandika okusinza Baali e Peoli; ne balya ebyaweebwangayo eri bakatonda abataliimu bulamu.

Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

29 Ne banyiiza Katonda olw’ebikolwa byabwe ebibi; kawumpuli kyeyava abagwamu.

De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

30 Naye Finekaasi n’ayimirira wakati waabwe ne Katonda, kawumpuli n’agenda.

Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

31 Ekyo ne kimubalirwa nga kya butuukirivu emirembe gyonna.

det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

32 Bwe baatuuka okumpi n’amazzi ag’e Meriba ne banyiiza Mukama, ne baleetera Musa emitawaana;

De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

33 kubanga baajeemera ebiragiro bye, ne kimwogeza n’ebigambo ebitaali bya magezi.

Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

34 Abantu be baalwanyisa tebaabazikiriza nga Mukama bwe yali abalagidde,

De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

35 naye beetabika n’abannaggwanga ago ne bayiga empisa zaabwe.

utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

36 Baasinza ebifaananyi ebikole n’emikono eby’amawanga ago ne bibafuukira omutego.

De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

37 Baawaayo batabani baabwe ne bawala baabwe eri bakatonda abo.

Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

38 Ne bayiwa omusaayi gwa batabani baabwe ne bawala baabwe abataliiko musango, be baawangayo eri ebifaananyi ebikole n’emikono Abakanani bye baakola, ensi n’eyonoonebwa n’omusaayi gwabwe.

Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

39 Beeyonoona olw’ebyo bye baakola, ebikolwa byabwe ne bibafuula abataliimu nsa nga bavudde ku Katonda waabwe.

Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

40 Mukama kyeyava asunguwalira abantu be, n’akyawa ezzadde lye.

Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

41 N’abawaayo eri amawanga amalala, abalabe ne babafuga.

Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

42 Abalabe baabwe ne babanyigiriza, ne babatuntuza nnyo ddala.

Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

43 Yabawonyanga abalabe baabwe emirundi mingi, naye obujeemu ne bubalemeramu, ebibi byabwe ne bigenda nga bibasaanyaawo.

Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

44 Naye bwe yawulira okukaaba kwabwe, n’abakwatirwa ekisa;

Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

45 ku lwabwe, n’ajjukira endagaano ye; okwagala kwe okungi ne kumuleetera okukyusa ekirowoozo kye.

Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

46 N’abaleetera okusaasirwa abo abaabawambanga.

Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

47 Ayi Mukama Katonda, otulokole, otukuŋŋaanye, otuggye mu mawanga, tulyoke twebazenga erinnya lyo ettukuvu, era tusanyukenga nga tukutendereza.

Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

48 Mukama atenderezebwenga, Katonda wa Isirayiri, emirembe n’emirembe. Abantu bonna ka boogere nti, “Amiina!” Mumutendereze Mukama.

Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken