Romanos 7

1 An ignoratis fratres (scientibus enim legem loquor) quia lex in homine dominatur quanto tempore vivit?

Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge hon lefver?

2 Nam quae sub viro est mulier, vivente viro, alligata est legi: si autem mortuus fuerit vir eius, soluta est a lege viri.

Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.

3 Igitur, vivente viro, vocabitur adultera si fuerit cum alio viro: si autem mortuus fuerit vir eius, liberata est a lege viri: ut non sit adultera si fuerit cum alio viro.

Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.

4 Itaque fratres mei et vos mortificati estis legi per corpus Christi: ut sitis alterius, qui ex mortuis resurrexit, ut fructificetis Deo.

Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt.

5 Cum enim essemus in carne, passiones peccatorum, quae per legem erant, operabantur in membris nostris, ut fructificarent morti.

Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt.

6 nunc autem soluti sumus a lege mortis, in qua detinebamur, ita ut serviamus in novitate spiritus, et non in vetustate litterae.

Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.

7 Quid ergo dicemus? lex peccatum est? Absit. Sed peccatum non cognovi, nisi per legem: nam concupiscentiam nesciebam, nisi lex diceret: Non concupisces.

Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.

8 Occasione autem accepta, peccatum per mandatum operatum est in me omnem concupiscentiam. Sine lege enim peccatum mortuum erat.

Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.

9 Ego autem vivebam sine lege aliquando. Sed cum venisset mandatum, peccatum revixit.

Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;

10 Ego autem mortuus sum: et inventum est mihi mandatum, quod erat ad vitam, hoc esse ad mortem.

Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.

11 Nam peccatum occasione accepta per mandatum, seduxit me, et per illud occidit.

Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.

12 Itaque lex quidem sancta, et mandatum sanctum, et iustum, et bonum.

Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.

13 Quod ergo bonum est, mihi factum est mors? Absit. Sed peccatum, ut appareat peccatum, per bonum operatum est mihi mortem: ut fiat supra modum peccans peccatum per mandatum.

Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.

14 Scimus enim quia lex spiritualis est: ego autem carnalis sum venundatus sub peccato.

Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.

15 Quod enim operor, non intelligo. non enim quod volo bonum, hoc ago: sed quod odi malum, illud facio.

Ty jag vet icke hvad jag gör; ty jag gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag.

16 Si autem quod nolo, illud facio: consentio legi, quoniam bona est.

Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.

17 Nunc autem iam non ego operor illud, sed quod habitat in me peccatum.

Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.

18 Scio enim quia non habitat in me, hoc est in carne mea, bonum. Nam velle, adiacet mihi: perficere autem bonum, non invenio.

Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.

19 Non enim quod volo bonum, hoc ago: sed quod odi malum, illud facio.

Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.

20 Si autem quod nolo, illud facio: iam non ego operor illud, sed quod habitat in me, peccatum.

Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.

21 Invenio igitur legem, volenti mihi facere bonum, quoniam mihi malum adiacet:

Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.

22 condelector enim legi Dei secundum interiorem hominem:

Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;

23 video autem aliam legem in membris meis, repugnantem legi mentis meae, et captivantem me in lege peccati, quae est in membris meis.

Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.

24 Infelix ego homo, quis me liberabit de corpore mortis huius?

Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?

25 Gratia Dei per Iesum Christum Dominum nostrum. Igitur ego ipse mente servio legi Dei: carne autem, legi peccati.

Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.