Psalmorum 60

1 Psalmus In finem, Pro his, qui immutabuntur, in tituli inscriptionem David in doctrinam, cum succendit Mesopotamiam Syriam, et Sobal, et convertit Ioab, et percussit Edom in valle Salinarum duodecim millia. Deus repulisti nos, et destruxisti nos: iratus es, et misertus es nobis.

För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

2 Commovisti terram, et conturbasti eam: sana contritiones eius, quia commota est.

Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

3 Ostendisti populo tuo dura: potasti nos vino compunctionis.

Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

4 Dedisti metuentibus te significationem: ut fugiant a facie arcus: Ut liberentur dilecti tui:

Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

5 salvum fac dextera tua, et exaudi me.

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

6 Deus locutus est in sancto suo: Laetabor, et partibor Sichimam: et convallem tabernaculorum metibor.

Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

7 Meus est Galaad, et meus est Manasses: et Ephraim fortitudo capitis mei. Iuda rex meus:

Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

8 Moab olla spei meae. In Idumaeam extendam calceamentum meum: mihi alienigenae subditi sunt.

Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

9 Quis deducet me in civitatem munitam? quis deducet me usque in Idumaeam?

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

10 Nonne tu Deus, qui repulisti nos: et non egredieris Deus in virtutibus nostris?

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

11 Da nobis auxilium de tribulatione: quia vana salus hominis.

Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

12 In Deo faciemus virtutem: et ipse ad nihilum deducet tribulantes nos.

Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.