Job 21
1 Respondens autem Iob, dixit:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Audite quaeso sermones meos, et agite poenitentiam.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Sustinete me, et ego loquar, et post mea, si videbitur, verba ridete.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Numquid contra hominem disputatio mea est, ut merito non debeam contristari?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Attendite me, et obstupescite, et superponite digitum ori vestro:
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Et ego quando recordatus fuero, pertimesco, et concutit carnem meam tremor.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Quare ergo impii vivunt, sublevati sunt, confortatique divitiis?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Semen eorum permanet coram eis, propinquorum turba, et nepotum in conspectu eorum.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Domus eorum securae sunt et pacatae, et non est virga Dei super illos.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Bos eorum concepit, et non abortivit: vacca peperit, et non est privata foetu suo.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Egrediuntur quasi greges parvuli eorum, et infantes eorum exultant lusibus.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Tenent tympanum, et citharam, et gaudent ad sonitum organi.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Qui dixerunt Deo: Recede a nobis, et scientiam viarum tuarum nolumus.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Quis est Omnipotens, ut serviamus ei? et quid nobis prodest si oraverimus illum?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Verumtamen quia non sunt in manu eorum bona sua, consilium impiorum longe sit a me.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Quoties lucerna impiorum extinguetur, et superveniet eis inundatio, et dolores dividet furoris sui?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Erunt sicut paleae ante faciem venti, et sicut favilla quam turbo dispergit.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Deus servabit filiis illius dolorem patris: et cum reddiderit, tunc sciet.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Videbunt oculi eius interfectionem suam, et de furore Omnipotentis bibet.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Quid enim ad eum pertinet de domo sua post se? et si numerus mensium eius dimidietur?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Numquid Deus docebit quispiam scientiam, qui excelsos iudicat?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 Iste moritur robustus et sanus, dives et felix.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Viscera eius plena sunt adipe, et medullis ossa illius irrigantur:
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Alius vero moritur in amaritudine animae absque ullis opibus:
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Et tamen simul in pulvere dormient, et vermes operient eos.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Certe novi cogitationes vestras, et sententias contra me iniquas.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Dicitis enim: Ubi est domus principis? et ubi tabernacula impiorum?
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Interrogate quemlibet de viatoribus, et haec eadem illum intelligere cognoscetis:
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Quia in diem perditionis servatur malus, et ad diem furoris ducetur.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Quis arguet coram eo viam eius? et quae fecit, quis reddet illi?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Ipse ad sepulchra ducetur, et in congerie mortuorum vigilabit.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Dulcis fuit glareis Cocyti, et post se omnem hominem trahet, et ante se innumerabiles.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Quomodo igitur consolamini me frustra, cum responsio vestra repugnare ostensa sit veritati?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
