Psalmorum 9
1 In finem, pro occultis filii. Psalmus David. Confitebor tibi, Domine, in toto corde meo; narrabo omnia mirabilia tua.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 Lætabor et exsultabo in te; psallam nomini tuo, Altissime.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 In convertendo inimicum meum retrorsum; infirmabuntur, et peribunt a facie tua.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 Quoniam fecisti judicium meum et causam meam; sedisti super thronum, qui judicas justitiam.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Increpasti gentes, et periit impius: nomen eorum delesti in æternum, et in sæculum sæculi.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 Inimici defecerunt frameæ in finem, et civitates eorum destruxisti. Periit memoria eorum cum sonitu;
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 et Dominus in æternum permanet. Paravit in judicio thronum suum,
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 et ipse judicabit orbem terræ in æquitate: judicabit populos in justitia.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 Et factus est Dominus refugium pauperi; adjutor in opportunitatibus, in tribulatione.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 Et sperent in te qui noverunt nomen tuum, quoniam non dereliquisti quærentes te, Domine.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Psallite Domino qui habitat in Sion; annuntiate inter gentes studia ejus:
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 quoniam requirens sanguinem eorum recordatus est; non est oblitus clamorem pauperum.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Miserere mei, Domine: vide humilitatem meam de inimicis meis,
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 qui exaltas me de portis mortis, ut annuntiem omnes laudationes tuas in portis filiæ Sion:
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 exultabo in salutari tuo. Infixæ sunt gentes in interitu quem fecerunt; in laqueo isto quem absconderunt comprehensus est pes eorum.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 Cognoscetur Dominus judicia faciens; in operibus manuum suarum comprehensus est peccator.
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 Quoniam non in finem oblivio erit pauperis; patientia pauperum non peribit in finem.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Exsurge, Domine; non confortetur homo: judicentur gentes in conspectu tuo.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Constitue, Domine, legislatorem super eos, ut sciant gentes quoniam homines sunt.
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
