Psalmorum 59
1 In finem, ne disperdas. David in tituli inscriptionem, quando misit Saul et custodivit domum ejus ut eum interficeret. Eripe me de inimicis meis, Deus meus, et ab insurgentibus in me libera me.
Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom. Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.
2 Eripe me de operantibus iniquitatem, et de viris sanguinum salva me.
Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.
3 Quia ecce ceperunt animam meam; irruerunt in me fortes.
Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.
4 Neque iniquitas mea, neque peccatum meum, Domine; sine iniquitate cucurri, et direxi.
De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.
5 Exsurge in occursum meum, et vide: et tu, Domine Deus virtutum, Deus Israël, intende ad visitandas omnes gentes: non miserearis omnibus qui operantur iniquitatem.
Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. (Sela)
6 Convertentur ad vesperam, et famem patientur ut canes: et circuibunt civitatem.
Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
7 Ecce loquentur in ore suo, et gladius in labiis eorum: quoniam quis audivit?
Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra?
8 Et tu, Domine, deridebis eos; ad nihilum deduces omnes gentes.
Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar.
9 Fortitudinem meam ad te custodiam, quia, Deus, susceptor meus es:
För deras magt håller jag mig intill dig; ty Gud är mitt beskärm.
10 Deus meus misericordia ejus præveniet me.
Gud bevisar mig rikeliga sina godhet; Gud låter mig lust se på mina fiendar.
11 Deus ostendet mihi super inimicos meos: ne occidas eos, nequando obliviscantur populi mei. Disperge illos in virtute tua, et depone eos, protector meus, Domine:
Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med dine magt, Herre, vår sköld, och nedslå dem.
12 delictum oris eorum, sermonem labiorum ipsorum; et comprehendantur in superbia sua. Et de execratione et mendacio annuntiabuntur
Deras lära är allsamman synd, och blifva fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse.
13 in consummatione: in ira consummationis, et non erunt. Et scient quia Deus dominabitur Jacob, et finium terræ.
Förgör dem utan alla nåd; förgör dem, så att de intet mer äro, och besinna måga, att Gud är rådandes i Jacob, öfver alla verldena. (Sela)
14 Convertentur ad vesperam, et famem patientur ut canes: et circuibunt civitatem.
Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
15 Ipsi dispergentur ad manducandum; si vero non fuerint saturati, et murmurabunt.
Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta om de icke mätte varda.
16 Ego autem cantabo fortitudinem tuam, et exsultabo mane misericordiam tuam: quia factus es susceptor meus, et refugium meum in die tribulationis meæ.
Men jag vill sjunga om dina magt, och lofva om morgonen dina godhet; ty du äst mitt beskärm och tillflykt i mine nöd.
17 Adjutor meus, tibi psallam, quia Deus susceptor meus es; Deus meus, misericordia mea.
Jag vill lofsjunga dig, min tröst; ty du, Gud, äst mitt beskärm, och min gunstige Gud.
