Psalmorum 119
1 Alleluja. Beati immaculati in via, qui ambulant in lege Domini.
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
2 Beati qui scrutantur testimonia ejus; in toto corde exquirunt eum.
Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
3 Non enim qui operantur iniquitatem in viis ejus ambulaverunt.
Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
4 Tu mandasti mandata tua custodiri nimis.
Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
5 Utinam dirigantur viæ meæ ad custodiendas justificationes tuas.
O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
6 Tunc non confundar, cum perspexero in omnibus mandatis tuis.
När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
7 Confitebor tibi in directione cordis, in eo quod didici judicia justitiæ tuæ.
Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8 Justificationes tuas custodiam; non me derelinquas usquequaque.
Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
9 In quo corrigit adolescentior viam suam? in custodiendo sermones tuos.
Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
10 In toto corde meo exquisivi te; ne repellas me a mandatis tuis.
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
11 In corde meo abscondi eloquia tua, ut non peccem tibi.
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
12 Benedictus es, Domine; doce me justificationes tuas.
Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
13 In labiis meis pronuntiavi omnia judicia oris tui.
Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
14 In via testimoniorum tuorum delectatus sum, sicut in omnibus divitiis.
Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
15 In mandatis tuis exercebor, et considerabo vias tuas.
Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
16 In justificationibus tuis meditabor: non obliviscar sermones tuos.
Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
17 Retribue servo tuo, vivifica me, et custodiam sermones tuos.
Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
18 Revela oculos meos, et considerabo mirabilia de lege tua.
Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
19 Incola ego sum in terra: non abscondas a me mandata tua.
Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
20 Concupivit anima mea desiderare justificationes tuas in omni tempore.
Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
21 Increpasti superbos; maledicti qui declinant a mandatis tuis.
Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
22 Aufer a me opprobrium et contemptum, quia testimonia tua exquisivi.
Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
23 Etenim sederunt principes, et adversum me loquebantur; servus autem tuus exercebatur in justificationibus tuis.
Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
24 Nam et testimonia tua meditatio mea est, et consilium meum justificationes tuæ.
Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
25 Adhæsit pavimento anima mea: vivifica me secundum verbum tuum.
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
26 Vias meas enuntiavi, et exaudisti me; doce me justificationes tuas.
Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
27 Viam justificationum tuarum instrue me, et exercebor in mirabilibus tuis.
Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
28 Dormitavit anima mea præ tædio: confirma me in verbis tuis.
Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
29 Viam iniquitatis amove a me, et de lege tua miserere mei.
Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
30 Viam veritatis elegi; judicia tua non sum oblitus.
Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
31 Adhæsi testimoniis tuis, Domine; noli me confundere.
Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
32 Viam mandatorum tuorum cucurri, cum dilatasti cor meum.
När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
33 Legem pone mihi, Domine, viam justificationum tuarum, et exquiram eam semper.
Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
34 Da mihi intellectum, et scrutabor legem tuam, et custodiam illam in toto corde meo.
Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
35 Deduc me in semitam mandatorum tuorum, quia ipsam volui.
För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
36 Inclina cor meum in testimonia tua, et non in avaritiam.
Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
37 Averte oculos meos, ne videant vanitatem; in via tua vivifica me.
Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
38 Statue servo tuo eloquium tuum in timore tuo.
Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
39 Amputa opprobrium meum quod suspicatus sum, quia judicia tua jucunda.
Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
40 Ecce concupivi mandata tua: in æquitate tua vivifica me.
Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41 Et veniat super me misericordia tua, Domine; salutare tuum secundum eloquium tuum.
Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42 Et respondebo exprobrantibus mihi verbum, quia speravi in sermonibus tuis.
Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43 Et ne auferas de ore meo verbum veritatis usquequaque, quia in judiciis tuis supersperavi.
Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44 Et custodiam legem tuam semper, in sæculum et in sæculum sæculi.
Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45 Et ambulabam in latitudine, quia mandata tua exquisivi.
Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46 Et loquebar in testimoniis tuis in conspectu regum, et non confundebar.
Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47 Et meditabar in mandatis tuis, quæ dilexi.
Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48 Et levavi manus meas ad mandata tua, quæ dilexi, et exercebar in justificationibus tuis.
Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49 Memor esto verbi tui servo tuo, in quo mihi spem dedisti.
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50 Hæc me consolata est in humilitate mea, quia eloquium tuum vivificavit me.
Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51 Superbi inique agebant usquequaque; a lege autem tua non declinavi.
De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52 Memor fui judiciorum tuorum a sæculo, Domine, et consolatus sum.
Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53 Defectio tenuit me, pro peccatoribus derelinquentibus legem tuam.
Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54 Cantabiles mihi erant justificationes tuæ in loco peregrinationis meæ.
Dine rätter äro min visa i mino huse.
55 Memor fui nocte nominis tui, Domine, et custodivi legem tuam.
Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
56 Hæc facta est mihi, quia justificationes tuas exquisivi.
Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
57 Portio mea, Domine, dixi custodire legem tuam.
Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
58 Deprecatus sum faciem tuam in toto corde meo; miserere mei secundum eloquium tuum.
Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
59 Cogitavi vias meas, et converti pedes meos in testimonia tua.
Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
60 Paratus sum, et non sum turbatus, ut custodiam mandata tua.
Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
61 Funes peccatorum circumplexi sunt me, et legem tuam non sum oblitus.
De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
62 Media nocte surgebam ad confitendum tibi, super judicia justificationis tuæ.
Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
63 Particeps ego sum omnium timentium te, et custodientium mandata tua.
Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
64 Misericordia tua, Domine, plena est terra; justificationes tuas doce me.
Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
65 Bonitatem fecisti cum servo tuo, Domine, secundum verbum tuum.
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
66 Bonitatem, et disciplinam, et scientiam doce me, quia mandatis tuis credidi.
Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
67 Priusquam humiliarer ego deliqui: propterea eloquium tuum custodivi.
Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
68 Bonus es tu, et in bonitate tua doce me justificationes tuas.
Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
69 Multiplicata est super me iniquitas superborum; ego autem in toto corde meo scrutabor mandata tua.
De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
70 Coagulatum est sicut lac cor eorum; ego vero legem tuam meditatus sum.
Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
71 Bonum mihi quia humiliasti me, ut discam justificationes tuas.
Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
72 Bonum mihi lex oris tui, super millia auri et argenti.
Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
73 Manus tuæ fecerunt me, et plasmaverunt me: da mihi intellectum, et discam mandata tua.
Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
74 Qui timent te videbunt me et lætabuntur, quia in verba tua supersperavi.
De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
75 Cognovi, Domine, quia æquitas judicia tua, et in veritate tua humiliasti me.
Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
76 Fiat misericordia tua ut consoletur me, secundum eloquium tuum servo tuo.
Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
77 Veniant mihi miserationes tuæ, et vivam, quia lex tua meditatio mea est.
Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78 Confundantur superbi, quia injuste iniquitatem fecerunt in me; ego autem exercebor in mandatis tuis.
Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79 Convertantur mihi timentes te, et qui noverunt testimonia tua.
Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80 Fiat cor meum immaculatum in justificationibus tuis, ut non confundar.
Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81 Defecit in salutare tuum anima mea, et in verbum tuum supersperavi.
Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82 Defecerunt oculi mei in eloquium tuum, dicentes: Quando consolaberis me?
Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83 Quia factus sum sicut uter in pruina; justificationes tuas non sum oblitus.
Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84 Quot sunt dies servi tui? quando facies de persequentibus me judicium?
Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85 Narraverunt mihi iniqui fabulationes, sed non ut lex tua.
De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86 Omnia mandata tua veritas: inique persecuti sunt me, adjuva me.
Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87 Paulominus consummaverunt me in terra; ego autem non dereliqui mandata tua.
De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88 Secundum misericordiam tuam vivifica me, et custodiam testimonia oris tui.
Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89 In æternum, Domine, verbum tuum permanet in cælo.
Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90 In generationem et generationem veritas tua; fundasti terram, et permanet.
Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91 Ordinatione tua perseverat dies, quoniam omnia serviunt tibi.
Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92 Nisi quod lex tua meditatio mea est, tunc forte periissem in humilitate mea.
Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93 In æternum non obliviscar justificationes tuas, quia in ipsis vivificasti me.
Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94 Tuus sum ego; salvum me fac: quoniam justificationes tuas exquisivi.
Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95 Me exspectaverunt peccatores ut perderent me; testimonia tua intellexi.
De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96 Omnis consummationis vidi finem, latum mandatum tuum nimis.
Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97 Quomodo dilexi legem tuam, Domine! tota die meditatio mea est.
Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
98 Super inimicos meos prudentem me fecisti mandato tuo, quia in æternum mihi est.
Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
99 Super omnes docentes me intellexi, quia testimonia tua meditatio mea est.
Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
100 Super senes intellexi, quia mandata tua quæsivi.
Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101 Ab omni via mala prohibui pedes meos, ut custodiam verba tua.
Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
102 A judiciis tuis non declinavi, quia tu legem posuisti mihi.
Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
103 Quam dulcia faucibus meis eloquia tua! super mel ori meo.
Din ord äro minom mun sötare än hannog.
104 A mandatis tuis intellexi; propterea odivi omnem viam iniquitatis.
Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
105 Lucerna pedibus meis verbum tuum, et lumen semitis meis.
Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
106 Juravi et statui custodire judicia justitiæ tuæ.
Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
107 Humiliatus sum usquequaque, Domine; vivifica me secundum verbum tuum.
Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
108 Voluntaria oris mei beneplacita fac, Domine, et judicia tua doce me.
Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
109 Anima mea in manibus meis semper, et legem tuam non sum oblitus.
Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
110 Posuerunt peccatores laqueum mihi, et de mandatis tuis non erravi.
De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
111 Hæreditate acquisivi testimonia tua in æternum, quia exsultatio cordis mei sunt.
Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
112 Inclinavi cor meum ad faciendas justificationes tuas in æternum, propter retributionem.
Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
113 Iniquos odio habui, et legem tuam dilexi.
Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
114 Adjutor et susceptor meus es tu, et in verbum tuum supersperavi.
Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115 Declinate a me, maligni, et scrutabor mandata Dei mei.
Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116 Suscipe me secundum eloquium tuum, et vivam, et non confundas me ab exspectatione mea.
Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117 Adjuva me, et salvus ero, et meditabor in justificationibus tuis semper.
Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118 Sprevisti omnes discedentes a judiciis tuis, quia injusta cogitatio eorum.
Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119 Prævaricantes reputavi omnes peccatores terræ; ideo dilexi testimonia tua.
Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120 Confige timore tuo carnes meas; a judiciis enim tuis timui.
Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121 Feci judicium et justitiam: non tradas me calumniantibus me.
Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122 Suscipe servum tuum in bonum: non calumnientur me superbi.
Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123 Oculi mei defecerunt in salutare tuum, et in eloquium justitiæ tuæ.
Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124 Fac cum servo tuo secundum misericordiam tuam, et justificationes tuas doce me.
Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125 Servus tuus sum ego: da mihi intellectum, ut sciam testimonia tua.
Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126 Tempus faciendi, Domine: dissipaverunt legem tuam.
Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127 Ideo dilexi mandata tua super aurum et topazion.
Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128 Propterea ad omnia mandata tua dirigebar; omnem viam iniquam odio habui.
Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129 Mirabilia testimonia tua: ideo scrutata est ea anima mea.
Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130 Declaratio sermonum tuorum illuminat, et intellectum dat parvulis.
När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131 Os meum aperui, et attraxi spiritum: quia mandata tua desiderabam.
Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132 Aspice in me, et miserere mei, secundum judicium diligentium nomen tuum.
Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133 Gressus meos dirige secundum eloquium tuum, et non dominetur mei omnis injustitia.
Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134 Redime me a calumniis hominum ut custodiam mandata tua.
Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135 Faciem tuam illumina super servum tuum, et doce me justificationes tuas.
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136 Exitus aquarum deduxerunt oculi mei, quia non custodierunt legem tuam.
Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
137 Justus es, Domine, et rectum judicium tuum.
Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138 Mandasti justitiam testimonia tua, et veritatem tuam nimis.
Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139 Tabescere me fecit zelus meus, quia obliti sunt verba tua inimici mei.
Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140 Ignitum eloquium tuum vehementer, et servus tuus dilexit illud.
Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141 Adolescentulus sum ego et contemptus; justificationes tuas non sum oblitus.
Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Justitia tua, justitia in æternum, et lex tua veritas.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Tribulatio et angustia invenerunt me; mandata tua meditatio mea est.
Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144 Æquitas testimonia tua in æternum: intellectum da mihi, et vivam.
Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145 Clamavi in toto corde meo: exaudi me, Domine; justificationes tuas requiram.
Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146 Clamavi ad te; salvum me fac: ut custodiam mandata tua.
Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147 Præveni in maturitate, et clamavi: quia in verba tua supersperavi.
Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148 Prævenerunt oculi mei ad te diluculo, ut meditarer eloquia tua.
Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149 Vocem meam audi secundum misericordiam tuam, Domine, et secundum judicium tuum vivifica me.
Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150 Appropinquaverunt persequentes me iniquitati: a lege autem tua longe facti sunt.
Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
151 Prope es tu, Domine, et omnes viæ tuæ veritas.
Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
152 Initio cognovi de testimoniis tuis, quia in æternum fundasti ea.
Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
153 Vide humilitatem meam, et eripe me, quia legem tuam non sum oblitus.
Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
154 Judica judicium meum, et redime me: propter eloquium tuum vivifica me.
Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
155 Longe a peccatoribus salus, quia justificationes tuas non exquisierunt.
Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
156 Misericordiæ tuæ multæ, Domine; secundum judicium tuum vivifica me.
Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
157 Multi qui persequuntur me, et tribulant me; a testimoniis tuis non declinavi.
Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
158 Vidi prævaricantes et tabescebam, quia eloquia tua non custodierunt.
Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
159 Vide quoniam mandata tua dilexi, Domine: in misericordia tua vivifica me.
Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
160 Principium verborum tuorum veritas; in æternum omnia judicia justitiæ tuæ.
Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
161 Principes persecuti sunt me gratis, et a verbis tuis formidavit cor meum.
Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
162 Lætabor ego super eloquia tua, sicut qui invenit spolia multa.
Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
163 Iniquitatem odio habui, et abominatus sum, legem autem tuam dilexi.
Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
164 Septies in die laudem dixi tibi, super judicia justitiæ tuæ.
Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
165 Pax multa diligentibus legem tuam, et non est illis scandalum.
Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
166 Exspectabam salutare tuum, Domine, et mandata tua dilexi.
Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
167 Custodivit anima mea testimonia tua, et dilexit ea vehementer.
Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
168 Servavi mandata tua et testimonia tua, quia omnes viæ meæ in conspectu tuo.
Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
169 Appropinquet deprecatio mea in conspectu tuo, Domine; juxta eloquium tuum da mihi intellectum.
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
170 Intret postulatio mea in conspectu tuo; secundum eloquium tuum eripe me.
Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
171 Eructabunt labia mea hymnum, cum docueris me justificationes tuas.
Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
172 Pronuntiabit lingua mea eloquium tuum, quia omnia mandata tua æquitas.
Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
173 Fiat manus tua ut salvet me, quoniam mandata tua elegi.
Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
174 Concupivi salutare tuum, Domine, et lex tua meditatio mea est.
Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
175 Vivet anima mea, et laudabit te, et judicia tua adjuvabunt me.
Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
176 Erravi sicut ovis quæ periit: quære servum tuum, quia mandata tua non sum oblitus.
Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
