Liber Numeri 15

1 Locutus est Dominus ad Moysen, dicens:

Och Herren talade med Mose, och sade:

2 Loquere ad filios Israël, et dices ad eos: Cum ingressi fueritis terram habitationis vestræ, quam ego dabo vobis,

Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land, der I uti bo skolen, det jag eder gifva skall;

3 et feceritis oblationem Domino in holocaustum, aut victimam, vota solventes, vel sponte offerentes munera, aut in solemnitatibus vestris adolentes odorem suavitatis Domino, de bobus sive de ovibus:

Och viljen göra Herranom offer, vare sig bränneoffer, eller ett offer af ett besynnerligit löfte, eller ett friviljeoffer, eller edor högtidsoffer; på det I skolen göra Herranom en söt lukt, af fä eller får;

4 offeret quicumque immolaverit victimam, sacrificium similæ, decimam partem ephi, conspersæ oleo, quod mensuram habebit quartam partem hin:

Hvilken nu Herranom sina gåfvo offra vill, han skall göra till ett spisoffer en tiung semlomjöl, blandadt med oljo; en fjerding af ett hin;

5 et vinum ad liba fundenda ejusdem mensuræ dabit in holocaustum sive in victimam. Per agnos singulos

Och vin till drickoffer, sammalunda en fjerding af ett hin till bränneoffer eller eljest till ett offer, der ett lamb offradt varder.

6 et arietes erit sacrificium similæ duarum decimarum, quæ conspersa sit oleo tertiæ partis hin:

Men der en vädur varder offrad, skall du göra spisoffret två tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, en tridiung af ett hin;

7 et vinum ad libamentum tertiæ partis ejusdem mensuræ offeret in odorem suavitatis Domino.

Och vin till drickoffer, ock en tridiung af ett hin; det skall du offra Herranom till en söt lukt.

8 Quando vero de bobus feceris holocaustum aut hostiam, ut impleas votum vel pacificas victimas,

Men vill du göra en stut till bränneoffer, eller till ett besynnerligit löfteoffer, eller till tackoffer Herranom;

9 dabis per singulos boves similæ tres decimas conspersæ oleo, quod habeat medium mensuræ hin:

Så skall du till stuten göra ett spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, ett halft hin;

10 et vinum ad liba fundenda ejusdem mensuræ in oblationem suavissimi odoris Domino.

Och vin till drickoffer, sammalunda ett halft hin. Detta är ett offer Herranom till en söt lukt.

11 Sic facies

Alltså skall du göra med en stut, med enom vädur, med ett får, af lambom och getom;

12 per singulos boves et arietis et agnos et hædos.

Derefter som talet är af dessa offren, derefter skall ock talet vara till spisoffret och drickoffret.

13 Tam indigenæ quam peregrini

Den som en inländsker är, han skall detta göra, på det han må göra Herranom ett offer till en söt lukt.

14 eodem ritu offerent sacrificia.

Och om en främling bor när eder, eller ibland eder när edra fränder är, och vill göra Herranom ett offer till en söt lukt; han skall göra såsom de göra.

15 Unum præceptum erit atque judicium tam vobis quam advenis terræ.

Hela menighetene skall vara en stadge, både eder och främlingomen. En evig stadge skall det vara edrom efterkommandom, att för Herranom skall en främling vara såsom I.

16 Locutus est Dominus ad Moysen, dicens:

En lag, en rätt skall vara eder och främlingenom, som bor när eder.

17 Loquere filiis Israël, et dices ad eos:

Och Herren talade med Mose, och sade:

18 Cum veneritis in terram, quam dabo vobis,

Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti landet, dit jag eder införa skall;

19 et comederitis de panibus regionis illius, separabitis primitias Domino

Att I äten af landsens bröd, skolen I gifva Herranom ett häfoffer;

20 de cibis vestris. Sicut de areis primitias separatis,

Nämliga af edars degs förstling skolen I gifva ena kako till häfoffer, såsom I gifven häfoffer af ladone.

21 ita et de pulmentis dabitis primitiva Domino.

Så skolen I ock gifva Herranom förstling af edar deg till häfoffer, med edra efterkommande.

22 Quod si per ignorantiam præterieritis quidquam horum, quæ locutus est Dominus ad Moysen,

Och om I af ovetenhet försummen något af dessa bud, som Herren till Mose sagt hafver;

23 et mandavit per eum ad vos, a die qua cœpit jubere et ultra,

Och allt det Herren eder genom Mose budit hafver, ifrå den dagen Herren begynte bjuda, intill edra efterkommande;

24 oblitaque fuerit facere multitudo: offeret vitulum de armento, holocaustum in odorem suavissimum Domino, et sacrificum ejus ac liba, ut cæremoniæ postulant, hircumque pro peccato:

Om nu menigheten gör något ovetandes, så skall hela menigheten göra en ungan stut af boskapen till ett bränneoffer, Herranom till en söt lukt; samt med sitt spisoffer och drickoffer, såsom det sig bör; och en getabock till syndoffer.

25 et rogabit sacerdos pro omni multitudine filiorum Israël, et dimittetur eis, quoniam non sponte peccaverunt, nihilominus offerentes incensum Domino pro se et pro peccato atque errore suo:

Och Presten skall alltså försona hela menighetena af Israels barn, så varder det dem förlåtet; ty det är en ovetenhet. Och de skola frambära sådana sina gåfvor Herranom till ett offer; och sitt syndoffer för Herranom öfver sina ovetenhet;

26 et dimittetur universæ plebi filiorum Israël, et advenis qui peregrinantur inter eos: quoniam culpa est omnis populi per ignorantiam.

Så varder det förlåtet hela menighetene af Israels barn; dertill ock främlingomen, som bo ibland eder, efter hela folket är i sådana ovetenhet.

27 Quod si anima una nesciens peccaverit, offeret capram anniculam pro peccato suo:

Men när en själ genom ovetenhet syndar, hon skall frambära en årsgammal get till syndoffer.

28 et deprecabitur pro ea sacerdos, quod inscia peccaverit coram Domino: impetrabitque ei veniam, et dimittetur illi.

Och Presten skall försona sådana ovetande själ med syndoffret för ovetenhetena för Herranom, så att han henne försonar; så varder det henne förlåtet.

29 Tam indigenis quam advenis una lex erit omnium, qui peccaverint ignorantes.

Och det skall vara allt en lag, som I för ovetenhet göra skolen, både dem som inländske äro ibland Israels barn, ock så främlingomen, som bo ibland eder.

30 Anima vero, quæ per superbiam aliquid commiserit, sive civis sit ille, sive peregrinus (quoniam adversus Dominum rebellis fuit), peribit de populo suo:

Men om en själ något gör af öfverdådighet, vare sig inländsk eller utländsk, den hafver Herran försmädat; den själen skall utrotad varda utu hennes folk;

31 verbum enim Domini contempsit, et præceptum illius fecit irritum: idcirco delebitur, et portabit iniquitatem suam.

Ty hon hafver föraktat Herrans ord, och gjort hans bud omintet; hon skall platt utrotad varda, och umgälla sin skuld.

32 Factum est autem, cum essent filii Israël in solitudine, et invenissent hominem colligentem ligna in die sabbati,

Som nu Israels barn voro i öknene, funno de en man hemtande ved om Sabbathsdagen.

33 obtulerunt eum Moysi et Aaron et universæ multitudini.

Och de som hade funnit honom dermed, då han hemtade veden, hade honom fram för Mose och Aaron, och för hela menighetena.

34 Qui recluserunt eum in carcerem, nescientes quid super eo facere deberent.

Och de satte honom i fängelse; ty det var icke klarliga uttryckt, hvad man skulle göra med honom.

35 Dixitque Dominus ad Moysen: Morte moriatur homo iste: obruat eum lapidibus omnis turba extra castra.

Men Herren sade till Mose: Den mannen skall döden dö; hela menigheten skall stena honom utanför lägret.

36 Cumque eduxissent eum foras, obruerunt lapidibus, et mortuus est, sicut præceperat Dominus.

Så förde hela menigheten honom ut för lägret, och stenade honom ihjäl, såsom Herren hade budit Mose.

37 Dixit quoque Dominus ad Moysen:

Och Herren sade till Mose:

38 Loquere filiis Israël, et dices ad eos ut faciant sibi fimbrias per angulos palliorum, ponentes in eis vittas hyacinthinas:

Tala med Israels barn, och säg till dem, att de skola göra sig klutar på fållarna af deras kläder, i alla deras efterkommandom, och gul snöre i klutomen vid fållarna.

39 quas cum viderint, recordentur omnium mandatorum Domini, nec sequantur cogitationes suas et oculos per res varias fornicantes,

Och skola de klutar tjena eder dertill, att I skolen se på dem, och ihågkomma all Herrans bud, och göra dem, att I icke efterföljen edars hjertas tycko, eller hor drifven efter edor ögon.

40 sed magis memores præceptorum Domini faciant ea, sintque sancti Deo suo.

Derföre skolen I ihågkomma och göra all min bud, och helige vara edrom Gud.

41 Ego Dominus Deus vester, qui eduxi vos de terra Ægypti, ut essem Deus vester.

Jag Herren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle vara edar Gud: Jag Herren edar Gud.