< Liber Numeri 10 >

1 Locutusque est Dominus ad Moysen, dicens:
Och Herren talade med Mose, och sade:
2 Fac tibi duas tubas argenteas ductiles, quibus convocare possis multitudinem quando movenda sunt castra.
Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.
3 Cumque increpueris tubis, congregabitur ad te omnis turba ad ostium tabernaculi fœderis.
När man blås slätt med dem båda, skall församla sig till dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.
4 Si semel clangueris, venient ad te principes, et capita multitudinis Israël.
När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.
5 Si autem prolixior atque concisus clangor increpuerit, movebunt castra primi qui sunt ad orientalem plagam.
Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.
6 In secundo autem sonitu et pari ululatu tubæ, levabunt tentoria qui habitant ad meridiem; et juxta hunc modum reliqui facient, ululantibus tubis in profectionem.
Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.
7 Quando autem congregandus est populus, simplex tubarum clangor erit, et non concise ululabunt.
Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.
8 Filii autem Aaron sacerdotes clangent tubis: eritque hoc legitimum sempiternum in generationibus vestris.
Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.
9 Si exieritis ad bellum de terra vestra contra hostes qui dimicant adversum vos, clangetis ululantibus tubis, et erit recordatio vestri coram Domino Deo vestro, ut eruamini de manibus inimicorum vestrorum.
När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.
10 Siquando habebitis epulum, et dies festos, et calendas, canetis tubis super holocaustis, et pacificis victimis, ut sint vobis in recordationem Dei vestri. Ego Dominus Deus vester.
Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.
11 Anno secundo, mense secundo, vigesima die mensis, elevata est nubes de tabernaculo fœderis:
På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.
12 profectique sunt filii Israël per turmas suas de deserto Sinai, et recubuit nubes in solitudine Pharan.
Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.
13 Moveruntque castra primi juxta imperium Domini in manu Moysi.
Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;
14 Filii Juda per turmas suas: quorum princeps erat Nahasson filius Aminadab.
Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.
15 In tribu filiorum Issachar fuit princeps Nathanaël filius Suar.
Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.
16 In tribu Zabulon erat princeps Eliab filius Helon.
Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.
17 Depositumque est tabernaculum, quod portantes egressi sunt filii Gerson et Merari.
Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.
18 Profectique sunt et filii Ruben, per turmas et ordinem suum: quorum princeps erat Helisur filius Sedeur.
Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.
19 In tribu autem filiorum Simeon, princeps fuit Salamiel filius Surisaddai.
Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.
20 Porro in tribu Gad erat princeps Eliasaph filius Duel.
Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.
21 Profectique sunt et Caathitæ portantes sanctuarium. Tamdiu tabernaculum portabatur, donec venirent ad erectionis locum.
Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.
22 Moverunt castra et filii Ephraim per turmas suas, in quorum exercitu princeps erat Elisama filius Ammiud.
Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.
23 In tribu autem filiorum Manasse princeps fuit Gamaliel filius Phadassur.
Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.
24 Et in tribu Benjamin erat dux Abidan filius Gedeonis.
Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.
25 Novissimi castrorum omnium profecti sunt filii Dan per turmas suas, in quorum exercitu princeps fuit Ahiezer filius Ammisaddai.
Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;
26 In tribu autem filiorum Aser erat princeps Phegiel filius Ochran.
Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;
27 Et in tribu filiorum Nephthali princeps fuit Ahira filius Enan.
Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.
28 Hæc sunt castra, et profectiones filiorum Israël per turmas suas quando egrediebantur.
Så foro Israels barn med deras härar.
29 Dixitque Moyses Hobab filio Raguel Madianitæ, cognato suo: Proficiscimur ad locum quem Dominus daturus est nobis: veni nobiscum, ut benefaciamus tibi, quia Dominus bona promisit Israëli.
Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.
30 Cui ille respondit: Non vadam tecum, sed revertar in terram meam, in qua natus sum.
Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.
31 Et ille: Noli, inquit, nos relinquere: tu enim nosti in quibus locis per desertum castra ponere debeamus, et eris ductor noster.
Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.
32 Cumque nobiscum veneris, quidquid optimum fuerit ex opibus, quas nobis traditurus est Dominus, dabimus tibi.
Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.
33 Profecti sunt ergo de monte Domini viam trium dierum, arcaque fœderis Domini præcedebat eos, per dies tres providens castrorum locum.
Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.
34 Nubes quoque Domini super eos erat per diem cum incederent.
Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.
35 Cumque elevaretur arca, dicebat Moyses: Surge, Domine, et dissipentur inimici tui, et fugiant qui oderunt te, a facie tua.
Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.
36 Cum autem deponeretur, aiebat: Revertere, Domine, ad multitudinem exercitus Israël.
Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.

< Liber Numeri 10 >