< Ii Samuelis 22 >

1 Locutus est autem David Domino verba carminis hujus in die qua liberavit eum Dominus de manu omnium inimicorum suorum, et de manu Saul.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Et ait: Dominus petra mea, et robur meum, et salvator meus.
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Deus fortis meus: sperabo in eum; scutum meum, et cornu salutis meæ: elevator meus, et refugium meum; salvator meus: de iniquitate liberabis me.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Laudabilem invocabo Dominum, et ab inimicis meis salvus ero.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Quia circumdederunt me contritiones mortis: torrentes Belial terruerunt me.
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
6 Funes inferni circumdederunt me: prævenerunt me laquei mortis. (Sheol h7585)
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 In tribulatione mea invocabo Dominum, et ad Deum meum clamabo: et exaudiet de templo suo vocem meam, et clamor meus veniet ad aures ejus.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Commota est et contremuit terra; fundamenta montium concussa sunt, et conquassata: quoniam iratus est eis.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Ascendit fumus de naribus ejus, et ignis de ore ejus vorabit: carbones succensi sunt ab eo.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Inclinavit cælos, et descendit: et caligo sub pedibus ejus.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Et ascendit super cherubim, et volavit: et lapsus est super pennas venti.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Posuit tenebras in circuitu suo latibulum, cribrans aquas de nubibus cælorum.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Præ fulgore in conspectu ejus, succensi sunt carbones ignis.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Tonabit de cælo Dominus, et excelsus dabit vocem suam.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Misit sagittas et dissipavit eos; fulgur, et consumpsit eos.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Et apparuerunt effusiones maris, et revelata sunt fundamenta orbis ab increpatione Domini, ab inspiratione spiritus furoris ejus.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Misit de excelso, et assumpsit me, et extraxit me de aquis multis.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Liberavit me ab inimico meo potentissimo, et ab his qui oderant me: quoniam robustiores me erant.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 Prævenit me in die afflictionis meæ, et factus est Dominus firmamentum meum.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Et eduxit me in latitudinem: liberavit me, quia complacui ei.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Retribuet mihi Dominus secundum justitiam meam: et secundum munditiam manuum mearum reddet mihi.
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 Quia custodivi vias Domini, et non egi impie a Deo meo.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 Omnia enim judicia ejus in conspectu meo, et præcepta ejus non amovi a me.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 Et ero perfectus cum eo, et custodiam me ab iniquitate mea.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Et restituet mihi Dominus secundum justitiam meam, et secundum munditiam manuum mearum in conspectu oculorum suorum.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Cum sancto sanctus eris, et cum robusto perfectus.
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 Cum electo electus eris, et cum perverso perverteris.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Et populum pauperem salvum facies: oculisque tuis excelsos humiliabis.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Quia tu lucerna mea, Domine, et tu, Domine, illuminabis tenebras meas.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 In te enim curram accinctus: in Deo meo transiliam murum.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Deus, immaculata via ejus; eloquium Domini igne examinatum: scutum est omnium sperantium in se.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Quis est Deus præter Dominum, et quis fortis præter Deum nostrum?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Deus qui accinxit me fortitudine, et complanavit perfectam viam meam.
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Coæquans pedes meos cervis, et super excelsa mea statuens me;
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 docens manus meas ad prælium, et componens quasi arcum æreum brachia mea.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Dedisti mihi clypeum salutis tuæ, et mansuetudo tua multiplicavit me.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Dilatabis gressus meos subtus me, et non deficient tali mei.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Persequar inimicos meos, et conteram, et non convertar donec consumam eos.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Consumam eos et confringam, ut non consurgant: cadent sub pedibus meis.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Accinxisti me fortitudine ad prælium: incurvasti resistentes mihi subtus me.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Inimicos meos dedisti mihi dorsum; odientes me, et disperdam eos.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Clamabunt, et non erit qui salvet; ad Dominum, et non exaudiet eos.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Delebo eos ut pulverem terræ; quasi lutum platearum comminuam eos atque confringam.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Salvabis me a contradictionibus populi mei; custodies me in caput gentium: populus quem ignoro serviet mihi.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Filii alieni resistent mihi; auditu auris obedient mihi.
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Filii alieni defluxerunt, et contrahentur in angustiis suis.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Vivit Dominus, et benedictus Deus meus, et exaltabitur Deus fortis salutis meæ.
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Deus qui das vindictas mihi, et dejicis populos sub me.
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 Qui educis me ab inimicis meis, et a resistentibus mihi elevas me: a viro iniquo liberabis me.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Propterea confitebor tibi, Domine, in gentibus, et nomini tuo cantabo:
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 magnificans salutes regis sui, et faciens misericordiam christo suo David, et semini ejus in sempiternum.
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.

< Ii Samuelis 22 >