Job 34
1 Pronuntians itaque Eliu, etiam hæc locutus est:
Och Elihu svarade, och sade:
2 Audite sapientes verba mea, et eruditi auscultate me:
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 Auris enim verba probat, et guttur escas gustu diiudicat.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 Iudicium eligamus nobis, et inter nos videamus quid sit melius.
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 Quia dixit Iob: Iustus sum, et Deus subvertit iudicium meum.
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 In iudicando enim me, mendacium est: violenta sagitta mea absque ullo peccato.
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 Quis est vir ut est Iob, qui bibit subsannationem quasi aquam:
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 Qui graditur cum operantibus iniquitatem, et ambulat cum viris impiis?
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 Dixit enim: Non placebit vir Deo, etiam si cucurrerit cum eo.
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 Ideo viri cordati audite me, absit a Deo impietas, et ab Omnipotente iniquitas.
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 Opus enim hominis reddet ei, et iuxta vias singulorum restituet eis.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 Vere enim Deus non condemnabit frustra, nec Omnipotens subvertet iudicium.
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 Quem constituit alium super terram? aut quem posuit super orbem, quem fabricatus est?
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 Si direxerit ad eum cor suum, spiritum illius et flatum ad se trahet.
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 Deficiet omnis caro simul, et homo in cinerem revertetur.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 Si habes ergo intellectum, audi quod dicitur, et ausculta vocem eloquii mei.
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Numquid qui non amat iudicium, sanari potest? et quomodo tu eum, qui iustus est, in tantum condemnas?
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 Qui dicit regi, apostata: qui vocat duces impios:
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 Qui non accipit personas principum: nec cognovit tyrannum, cum disceptaret contra pauperum: opus enim manuum eius sunt universi.
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 Subito morientur, et in media nocte turbabuntur populi, et pertransibunt, et auferent violentum absque manu.
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 Oculi enim eius super vias hominum, et omnes gressus eorum considerat.
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 Non sunt tenebræ, et non est umbra mortis, ut abscondantur ibi qui operantur iniquitatem.
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 Neque enim ultra in hominis potestate est, ut veniat ad Deum in iudicium.
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 Conteret multos, et innumerabiles, et stare faciet alios pro eis.
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Novit enim opera eorum: et idcirco inducet noctem, et conterentur.
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 Quasi impios percussit eos in loco videntium.
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 Qui quasi de industria recesserunt ab eo, et omnes vias eius intelligere noluerunt:
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 Ut pervenire facerent ad eum clamorem egeni, et audiret vocem pauperum.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 Ipso enim concedente pacem, quis est qui condemnet? ex quo absconderit vultum, quis est qui contempletur eum et super gentes et super omnes homines?
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 Qui regnare facit hominem hypocritam propter peccata populi.
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 Quia ergo ego locutus sum ad Deum, te quoque non prohibebo.
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 Si erravi, tu doce me: si iniquitatem locutus sum, ultra non addam.
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 Numquid a te Deus expetit eam, quia displicuit tibi? tu enim cœpisti loqui, et non ego: quod si quid nosti melius, loquere.
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 Viri intelligentes loquantur mihi, et vir sapiens audiat me.
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 Iob autem stulte locutus est, et verba illius non sonant disciplinam.
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 Pater mi, probetur Iob usque ad finem: ne desinas ab homine iniquitatis.
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 Quia addit super peccata sua blasphemiam, inter nos interim constringatur: et tunc ad iudicium provocet sermonibus suis Deum.
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
