Psalmorum 22
1 In finem, pro susceptione matutina. Psalmus David. [Deus, Deus meus, respice in me: quare me dereliquisti? longe a salute mea verba delictorum meorum.
En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
2 Deus meus, clamabo per diem, et non exaudies; et nocte, et non ad insipientiam mihi.
Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
3 Tu autem in sancto habitas, laus Israël.
Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
4 In te speraverunt patres nostri; speraverunt, et liberasti eos.
Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
5 Ad te clamaverunt, et salvi facti sunt; in te speraverunt, et non sunt confusi.
Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
6 Ego autem sum vermis, et non homo; opprobrium hominum, et abjectio plebis.
Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
7 Omnes videntes me deriserunt me; locuti sunt labiis, et moverunt caput.
Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
8 Speravit in Domino, eripiat eum: salvum faciat eum, quoniam vult eum.
Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
9 Quoniam tu es qui extraxisti me de ventre, spes mea ab uberibus matris meæ.
Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
10 In te projectus sum ex utero; de ventre matris meæ Deus meus es tu:
På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
11 ne discesseris a me, quoniam tribulatio proxima est, quoniam non est qui adjuvet.
Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
12 Circumdederunt me vituli multi; tauri pingues obsederunt me.
Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
13 Aperuerunt super me os suum, sicut leo rapiens et rugiens.
De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
14 Sicut aqua effusus sum, et dispersa sunt omnia ossa mea: factum est cor meum tamquam cera liquescens in medio ventris mei.
Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
15 Aruit tamquam testa virtus mea, et lingua mea adhæsit faucibus meis: et in pulverem mortis deduxisti me.
Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
16 Quoniam circumdederunt me canes multi; concilium malignantium obsedit me. Foderunt manus meas et pedes meos;
Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
17 dinumeraverunt omnia ossa mea. Ipsi vero consideraverunt et inspexerunt me.
Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
18 Diviserunt sibi vestimenta mea, et super vestem meam miserunt sortem.
De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
19 Tu autem, Domine, ne elongaveris auxilium tuum a me; ad defensionem meam conspice.
Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
20 Erue a framea, Deus, animam meam, et de manu canis unicam meam.
Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
21 Salva me ex ore leonis, et a cornibus unicornium humilitatem meam.
Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
22 Narrabo nomen tuum fratribus meis; in medio ecclesiæ laudabo te.
Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
23 Qui timetis Dominum, laudate eum; universum semen Jacob, glorificate eum.
Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
24 Timeat eum omne semen Israël, quoniam non sprevit, neque despexit deprecationem pauperis, nec avertit faciem suam a me: et cum clamarem ad eum, exaudivit me.
Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
25 Apud te laus mea in ecclesia magna; vota mea reddam in conspectu timentium eum.
Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
26 Edent pauperes, et saturabuntur, et laudabunt Dominum qui requirunt eum: vivent corda eorum in sæculum sæculi.
De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
27 Reminiscentur et convertentur ad Dominum universi fines terræ; et adorabunt in conspectu ejus universæ familiæ gentium:
Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
28 quoniam Domini est regnum, et ipse dominabitur gentium.
Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
29 Manducaverunt et adoraverunt omnes pingues terræ; in conspectu ejus cadent omnes qui descendunt in terram.
Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
30 Et anima mea illi vivet; et semen meum serviet ipsi.
Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
31 Annuntiabitur Domino generatio ventura; et annuntiabunt cæli justitiam ejus populo qui nascetur, quem fecit Dominus.]
De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
