Psalmorum 105
1 Alleluja. [Confitemini Domino, et invocate nomen ejus; annuntiate inter gentes opera ejus.
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Cantate ei, et psallite ei; narrate omnia mirabilia ejus.
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 Laudamini in nomine sancto ejus; lætetur cor quærentium Dominum.
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Quærite Dominum, et confirmamini; quærite faciem ejus semper.
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Mementote mirabilium ejus quæ fecit; prodigia ejus, et judicia oris ejus:
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 semen Abraham servi ejus; filii Jacob electi ejus.
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 Ipse Dominus Deus noster; in universa terra judicia ejus.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 Memor fuit in sæculum testamenti sui; verbi quod mandavit in mille generationes:
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 quod disposuit ad Abraham, et juramenti sui ad Isaac:
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 et statuit illud Jacob in præceptum, et Israël in testamentum æternum,
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 dicens: Tibi dabo terram Chanaan, funiculum hæreditatis vestræ:
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 cum essent numero brevi, paucissimi, et incolæ ejus.
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 Et pertransierunt de gente in gentem, et de regno ad populum alterum.
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 Non reliquit hominem nocere eis: et corripuit pro eis reges.
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 Nolite tangere christos meos, et in prophetis meis nolite malignari.
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 Et vocavit famem super terram, et omne firmamentum panis contrivit.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 Misit ante eos virum: in servum venundatus est, Joseph.
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 Humiliaverunt in compedibus pedes ejus; ferrum pertransiit animam ejus:
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 donec veniret verbum ejus. Eloquium Domini inflammavit eum.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 Misit rex, et solvit eum; princeps populorum, et dimisit eum.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 Constituit eum dominum domus suæ, et principem omnis possessionis suæ:
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 ut erudiret principes ejus sicut semetipsum, et senes ejus prudentiam doceret.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 Et intravit Israël in Ægyptum, et Jacob accola fuit in terra Cham.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 Et auxit populum suum vehementer, et firmavit eum super inimicos ejus.
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 Convertit cor eorum, ut odirent populum ejus, et dolum facerent in servos ejus.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 Misit Moysen servum suum; Aaron quem elegit ipsum.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 Posuit in eis verba signorum suorum, et prodigiorum in terra Cham.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 Misit tenebras, et obscuravit; et non exacerbavit sermones suos.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 Convertit aquas eorum in sanguinem, et occidit pisces eorum.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Edidit terra eorum ranas in penetralibus regum ipsorum.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 Dixit, et venit cœnomyia et ciniphes in omnibus finibus eorum.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 Posuit pluvias eorum grandinem: ignem comburentem in terra ipsorum.
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 Et percussit vineas eorum, et ficulneas eorum, et contrivit lignum finium eorum.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 Dixit, et venit locusta, et bruchus cujus non erat numerus:
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 et comedit omne fœnum in terra eorum, et comedit omnem fructum terræ eorum.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 Et percussit omne primogenitum in terra eorum, primitias omnis laboris eorum.
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 Et eduxit eos cum argento et auro, et non erat in tribubus eorum infirmus.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Lætata est Ægyptus in profectione eorum, quia incubuit timor eorum super eos.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 Expandit nubem in protectionem eorum, et ignem ut luceret eis per noctem.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 Petierunt, et venit coturnix, et pane cæli saturavit eos.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 Dirupit petram, et fluxerunt aquæ: abierunt in sicco flumina.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 Quoniam memor fuit verbi sancti sui, quod habuit ad Abraham puerum suum.
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 Et eduxit populum suum in exsultatione, et electos suos in lætitia.
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 Et dedit illis regiones gentium, et labores populorum possederunt:
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 ut custodiant justificationes ejus, et legem ejus requirant.]
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
