Proverbiorum 5
1 [Fili mi, attende ad sapientiam meam, et prudentiæ meæ inclina aurem tuam:
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 ut custodias cogitationes, et disciplinam labia tua conservent. Ne attendas fallaciæ mulieris;
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 favus enim distillans labia meretricis, et nitidius oleo guttur ejus:
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 novissima autem illius amara quasi absinthium, et acuta quasi gladius biceps.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 Per semitam vitæ non ambulant; vagi sunt gressus ejus et investigabiles.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Nunc ergo fili mi, audi me, et ne recedas a verbis oris mei.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Longe fac ab ea viam tuam, et ne appropinques foribus domus ejus.
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Ne des alienis honorem tuum, et annos tuos crudeli:
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 ne forte implentur extranei viribus tuis, et labores tui sint in domo aliena,
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 et gemas in novissimis, quando consumpseris carnes tuas et corpus tuum, et dicas:
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 Cur detestatus sum disciplinam, et increpationibus non acquievit cor meum,
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 nec audivi vocem docentium me, et magistris non inclinavi aurem meam?
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 pene fui in omni malo, in medio ecclesiæ et synagogæ.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Bibe aquam de cisterna tua, et fluenta putei tui;
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 deriventur fontes tui foras, et in plateis aquas tuas divide.
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Habeto eas solus, nec sint alieni participes tui.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Sit vena tua benedicta, et lætare cum muliere adolescentiæ tuæ.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Cerva carissima, et gratissimus hinnulus: ubera ejus inebrient te in omni tempore; in amore ejus delectare jugiter.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Quare seduceris, fili mi, ab aliena, et foveris in sinu alterius?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Respicit Dominus vias hominis, et omnes gressus ejus considerat.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Iniquitates suas capiunt impium, et funibus peccatorum suorum constringitur.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Ipse morietur, quia non habuit disciplinam, et in multitudine stultitiæ suæ decipietur.]
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
