Proverbiorum 2

1 [Fili mi, si susceperis sermones meos, et mandata mea absconderis penes te:

Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,

2 ut audiat sapientiam auris tua, inclina cor tuum ad cognoscendam prudentiam.

Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.

3 Si enim sapientiam invocaveris, et inclinaveris cor tuum prudentiæ;

Ty om du far derefter med flit, och beder derom;

4 si quæsieris eam quasi pecuniam, et sicut thesauros effoderis illam:

Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;

5 tunc intelliges timorem Domini, et scientiam Dei invenies,

Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.

6 quia Dominus dat sapientiam, et ex ore ejus prudentia et scientia.

Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.

7 Custodiet rectorum salutem, et proteget gradientes simpliciter,

Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;

8 servans semitas justitiæ, et vias sanctorum custodiens.

Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.

9 Tunc intelliges justitiam, et judicium, et æquitatem, et omnem semitam bonam.]

Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.

10 [Si intraverit sapientia cor tuum, et scientia animæ tuæ placuerit,

Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,

11 consilium custodiet te, et prudentia servabit te:

Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;

12 ut eruaris a via mala, et ab homine qui perversa loquitur;

Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;

13 qui relinquunt iter rectum, et ambulant per vias tenebrosas;

Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.

14 qui lætantur cum malefecerint, et exsultant in rebus pessimis;

De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;

15 quorum viæ perversæ sunt, et infames gressus eorum.

Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;

16 Ut eruaris a muliere aliena, et ab extranea quæ mollit sermones suos,

Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;

17 et relinquit ducem pubertatis suæ,

Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;

18 et pacti Dei sui oblita est. Inclinata est enim ad mortem domus ejus, et ad inferos semitæ ipsius. (questioned)

Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;

19 Omnes qui ingrediuntur ad eam non revertentur, nec apprehendent semitas vitæ.

Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;

20 Ut ambules in via bona, et calles justorum custodias:

Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.

21 qui enim recti sunt habitabunt in terra, et simplices permanebunt in ea;

Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;

22 impii vero de terra perdentur, et qui inique agunt auferentur ex ea.]

Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.