Lamentationes 3
1 [Aleph Ego vir videns paupertatem meam in virga indignationis ejus.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 Aleph Me minavit, et adduxit in tenebras, et non in lucem.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Aleph Tantum in me vertit et convertit manum suam tota die.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 Beth Vetustam fecit pellem meam et carnem meam; contrivit ossa mea.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 Beth Ædificavit in gyro meo, et circumdedit me felle et labore.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 Beth In tenebrosis collocavit me, quasi mortuos sempiternos.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 Ghimel Circumædificavit adversum me, ut non egrediar; aggravavit compedem meum.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Ghimel Sed et cum clamavero, et rogavero, exclusit orationem meam.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 Ghimel Conclusit vias meas lapidibus quadris; semitas meas subvertit.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 Daleth Ursus insidians factus est mihi, leo in absconditis.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 Daleth Semitas meas subvertit, et confregit me; posuit me desolatam.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 Daleth Tetendit arcum suum, et posuit me quasi signum ad sagittam.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 He Misit in renibus meis filias pharetræ suæ.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 He Factus sum in derisum omni populo meo, canticum eorum tota die.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 He Replevit me amaritudinibus; inebriavit me absinthio.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 Vau Et fregit ad numerum dentes meos; cibavit me cinere.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 Vau Et repulsa est a pace anima mea; oblitus sum bonorum.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 Vau Et dixi: Periit finis meus, et spes mea a Domino.
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Zain Recordare paupertatis, et transgressionis meæ, absinthii et fellis.
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Zain Memoria memor ero, et tabescet in me anima mea.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 Zain Hæc recolens in corde meo, ideo sperabo.
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 Heth Misericordiæ Domini, quia non sumus consumpti; quia non defecerunt miserationes ejus.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 Heth Novi diluculo, multa est fides tua.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 Heth Pars mea Dominus, dixit anima mea; propterea exspectabo eum.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Teth Bonus est Dominus sperantibus in eum, animæ quærenti illum.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 Teth Bonum est præstolari cum silentio salutare Dei.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 Teth Bonum est viro cum portaverit jugum ab adolescentia sua.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Jod Sedebit solitarius, et tacebit, quia levavit super se.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Jod Ponet in pulvere os suum, si forte sit spes.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Jod Dabit percutienti se maxillam: saturabitur opprobriis.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 Caph Quia non repellet in sempiternum Dominus.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 Caph Quia si abjecit, et miserebitur, secundum multitudinem misericordiarum suarum.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 Caph Non enim humiliavit ex corde suo et abjecit filios hominum.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 Lamed Ut conteret sub pedibus suis omnes vinctos terræ.
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 Lamed Ut declinaret judicium viri in conspectu vultus Altissimi.
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 Lamed Ut perverteret hominem in judicio suo; Dominus ignoravit.
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Mem Quis est iste qui dixit ut fieret, Domino non jubente?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Mem Ex ore Altissimi non egredientur nec mala nec bona?
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 Mem Quid murmuravit homo vivens, vir pro peccatis suis?
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Nun Scrutemur vias nostras, et quæramus, et revertamur ad Dominum.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Nun Levemus corda nostra cum manibus ad Dominum in cælos.
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 Nun Nos inique egimus, et ad iracundiam provocavimus; idcirco tu inexorabilis es.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 Samech Operuisti in furore, et percussisti nos; occidisti, nec pepercisti.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Samech Opposuisti nubem tibi, ne transeat oratio.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Samech Eradicationem et abjectionem posuisti me in medio populorum.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 Phe Aperuerunt super nos os suum omnes inimici.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Phe Formido et laqueus facta est nobis vaticinatio, et contritio.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Phe Divisiones aquarum deduxit oculus meus, in contritione filiæ populi mei.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 Ain Oculus meus afflictus est, nec tacuit, eo quod non esset requies.
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 Ain Donec respiceret et videret Dominus de cælis.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 Ain Oculus meus deprædatus est animam meam in cunctis filiabus urbis meæ.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Sade Venatione ceperunt me quasi avem inimici mei gratis.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 Sade Lapsa est in lacum vita mea, et posuerunt lapidem super me.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 Sade Inundaverunt aquæ super caput meum; dixi: Perii.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 Coph Invocavi nomen tuum, Domine, de lacu novissimo.
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Coph Vocem meam audisti; ne avertas aurem tuam a singultu meo et clamoribus.
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Coph Appropinquasti in die quando invocavi te; dixisti: Ne timeas.
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Res Judicasti, Domine, causam animæ meæ, redemptor vitæ meæ.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Res Vidisti, Domine, iniquitatem illorum adversum me: judica judicium meum.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Res Vidisti omnem furorem, universas cogitationes eorum adversum me.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Sin Audisti opprobrium eorum, Domine, omnes cogitationes eorum adversum me.
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 Sin Labia insurgentium mihi, et meditationes eorum adversum me tota die.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Sin Sessionem eorum et resurrectionem eorum vide; ego sum psalmus eorum.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Thau Redes eis vicem, Domine, juxta opera manuum suarum.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Thau Dabis eis scutum cordis, laborem tuum.
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Thau Persequeris in furore, et conteres eos sub cælis, Domine.]
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
